# ID: svediakorp-gov434489
# author: Corbey (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 518
# sentences: 40
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr kommissionär, kolleger!
Konsumenter, det har sagts tidigare, är en av anledningarna till att Europeiska unionen existerar.
Bättre och billigare produkter och större valfrihet är den inre marknadens drivfjädrar.
Hittills har konsumenterna inte erhållit något fullständigt erkännande för detta.
Vissa av konsumenternas rättigheter upphör vid de nationella gränserna.
Ett övergripande initiativ och ett ramdirektiv för konsumentpolitiken stöder jag därför helhjärtat.
Jag stöder och riktar en komplimang till föredragandena Whitehead, Patrie och Thyssen.
Jag skulle vilja betona fyra punkter.
För det första rör det sig om rättvis handelspraxis, en hög grundnorm som måste gälla i hela Europa.
I detta sammanhang får inte europeiska regler gå stick i stäv mot nationella framsteg.
Information om rättigheter och kompletterande uppförandekoder är nödvändiga.
Punkt två, rätten till information.
Information om produkter och produktionssätt är av avgörande betydelse.
Det är naturligtvis inte alla konsumenter som kliver in till tillverkaren och ställer frågor om produktionssättet.
Undersökningar visar att endast 10 procent är intresserade, men dessa 10 procent är tongivande och avgörande, i synnerhet då de stöds av inflytelserika konsumentorganisationer.
Dessa 10 procent har sett till att större uppmärksamhet ägnas åt exempelvis djurens välbefinnande i den agrara sektorn och arbetsförhållandena i textilsektorn, och dessa 10 procent kommer också att bidra till att globaliseringen utvecklas i en acceptabel riktning.
Punkt tre, ge konsumenterna en röst, stöd konsumentorganisationer, också i kandidatländerna, och sök nya former för att göra konsumenterna mindre anonyma.
Experimentera med allmänna råd där konsumenterna får vara med och påverka utvecklingen av nya produkttekniker och produktionssätt.
Den sista punkten avser det politiska ansvaret.
En kraftfull konsumentpolitik måste naturligtvis bidra till att den europeiska politiken är konsumentinriktad.
Från kemikaliepolitik till elektronisk handel.
I Europa sker oerhört mycket i konsumentens namn.
Avreglering av offentliga tjänster skulle ge konsumenterna bättre och billigare service.
Fantastiskt naturligtvis, men vad har det lett till?
I hela Europa muttrar resenärer om den försämrade kvaliteten på kollektivtrafiken.
På telemarknaden har priserna blivit oöverskådliga.
Och i slutändan är det få konsumenter som väntar på valet mellan elleverantörer.
Tio års inre marknad, vad har det gett konsumenten?
Eller ta euron, det är också ett sådant exempel.
Tack vare euron skulle allt bli billigare.
Nu vet vi att euron ledde till rejäla prisökningar.
Naturligtvis kan det bära emot.
Det begriper varje konsument.
Men vart kan konsumenten vända sig om avregleringen, euron och den inre marknaden inte har den önskade effekten?
Kan konsumenten förlita sig till den europeiska politiken, till den nationella regeringen, till näringslivet?
Eller inte till någonting?
Konsumenter måste ha rättigheter, men de måste också kunna utkräva politiskt ansvar.
Kort sagt, vi måste sluta upp med vaga löften om och till konsumenter.
Målsättningar för konsumenter måste vara konkreta och tydliga, och det måste framgå klart vem som bär det politiska ansvaret.
Tack så mycket.
