# ID: svediakorp-gov434481
# author: Whitehead (PSE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,701
# sentences: 70
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det är glädjande att denna kammare denna förmiddag kan syssla med något annat än det avlägsna kriget och i stället koncentrera sig på medborgarnas behov i egenskap av konsumenter.
Man tar upp dessa behov i strategin för konsumentpolitik 2002-2006 och i grönboken och dess uppföljning om konsumentskydd.
Jag skall presentera mitt eget betänkande och vår framstående kollega Patries betänkande.
Hon har inte möjlighet att närvara i dag.
Det förs just nu en omfattande diskussion om konsumentpolitik.
Man har uttryckt tveksamheter, som jag delar, på konventet om den uppenbara nedgraderingen av konsumentfrågor, vilka skall hanteras av ett sammanslaget råd som också måste behandla sociala frågor, sysselsättning och hälsa.
Man kan se det i den finansiella oro som omgav det enda område, dvs. livsmedelssäkerhet, som vi hade tänkt göra fristående och som inte längre skulle vara en del av dessa allmänna debatter.
Jag delar de farhågor som uttryckts om finansieringen - för vilken parlamentet delar ansvaret - av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, som äntligen har börjat fungera på ett effektivt sätt.
Det märks också genom våra egna meningsskiljaktigheter om vilken typ av ramdirektiv som bäst reglerar konsumentfrågor och hur oskälig praxis kan fastställas och hur man får ersättning.
När det gäller mitt eget betänkande vill jag tacka kommissionen, alla skuggföredragande och alla dem som har arbetat med mig för att utarbeta ett betänkande i samförståndsanda, särskilt min egen f.d. forskare Michelle Smyth, vars förmedlande färdigheter nu har överförts till den brittiska National Consumers ' Association.
Mitt förhållningssätt till de prioriteringar som har angetts i handlingsplanen har alltid varit att göra det enkelt och koncentrerat.
Jag kan hänvisa till ändringsförslag som har gjort saken otydlig genom att man har försökt att få med andra diskussioner i något som endast borde ta upp de aktuella prioriteringarna.
Jag har inte stött ändringsförslag som har lagt till andra goda föresatser till vårt betänkande.
Detta är skälet till varför jag i mitt svar i dag inte har kunnat ta till mig - som jag inte heller gjorde på utskottsnivån - en del av ändringsförslagen från antingen vänster eller höger, genom vilka man också ville göra detta till en diskussion om miljömärkning, fördelarna med ekologiska produkter eller, å andra sidan, fördelarna med teknik för genmodifiering.
Som kommissionsledamoten väl känner till, finns det andra forum där dessa saker kommer att diskuteras.
Det är förvisso så att han kommer att lägga fram förslag i denna anda inom kort, och dessa kommer att vara välkomna.
Jag kan emellertid godta det nya ändringsförslaget från Thyssen, vars betänkande vi också diskuterar och som har spelat en mycket konstruktiv roll i dessa diskussioner.
Jag kan inte godta att vi går längre från det område som fastställdes i de mycket långdragna diskussionerna i utskottet.
Vissa personer har lagt fram ytterligare ett eller två ändringsförslag, särskilt om den ursprungliga punkten 15, som var ett ändringsförslag som lades fram till utskottet av Thyssen.
Vissa personer i hennes parti har frågat varför den skall vara med.
Jag är säker på att Thyssen - om hon talar senare - kommer att förklara dess förtjänster, så att hennes grupp kan förstå detta.
Jag tar nu upp de breda principerna i den handlingsplan som vi håller på att diskutera.
De angavs som ett förslag bestående av tre delar.
För det första, ett starkt konsumentskydd.
Alla föredragande före er instämmer i detta och om behovet av att stärka den rättsliga grunden i fördragen, så att det skall gå att genomföra.
De är också överens i den viktiga frågan om minsta och största harmonisering som vi skall bedöma försiktigt från fall till fall.
För det andra, när det gäller en effektiv tillämpning av konsumentskyddsbestämmelserna, är vi också överens - kanske med något olika ståndpunkter som grund.
Det är bara fem medlemsstater av 15 som har uppfyllt målen för genomförande enligt slutsatserna från toppmötet i Barcelona.
Vi måste visa de blivande medlemsstaterna att vi kan göra bättre än så och hjälpa dem att göra samma sak.
För det tredje, konsumentorganisationernas deltagande i EU: s politik är nödvändigt i samband med att gemenskapen utvidgas.
Kommissionsledamoten måste meddela oss hur de nödvändiga medlen kommer att fördelas i år när de blivande medlemsstaterna har gjort slut på de befintliga medlen.
Till sist, vi lade till en ny princip: integrering av konsumentpolitikens mål i EU.
Saken framställdes på ett kraftfullt sätt i går av en delegation från Byrån för de europeiska konsumentorganisationerna, som sammanträdde med deltagare i konventet.
De kommande tre åren kommer att bestämma om vi kan uppfylla konsumenternas behov i en utvidgad union.
Vi kommer att behöva kommissionens och medlemsstaternas hela styrka för att kunna genomföra detta.
Jag kommer nu att ta upp Patries betänkande.
Jag utgår från hennes eget förslag och hennes egna anteckningar.
När det gäller grönboken om konsumentskydd, som vi fick ta del av i oktober 2001 för första gången, har vi nu slutligen kommit fram till fasen för en ambitiös diskussion om dessa förslag till en verklig inre marknad för konsumenter.
Genom ett omfattande samråd med medlemsstaterna och med näringslivs- och konsumentorganisationer, har kommissionen undersökt vilka rättsliga instrument som bäst kan garantera ett starkt konsumentskydd och som på samma gång kan avlägsna hindren för en utveckling av handeln inom gemenskapen.
I grönboken fastställs att uppsplittringen av bestämmelser har förhindrat den inre marknaden från att fungera på ett friktionsfritt sätt.
Vi håller alla med om det.
Erfarenheten visar att konsumenternas misstro mot gränsöverskridande transaktioner kan förklaras genom de rättsvårdande organens skilda uppfattningar och genom konsumenternas bristande kunskaper om vilka rättsliga garantier som finns tillgängliga.
Ur ett konsumentperspektiv ligger hindren för en utveckling av den internationella handeln först och främst hos bristen på säkerhet efter det att avtal har ingåtts.
Vi vill alltså ge konsumenterna en enkel, standardiserad rättslig ram som innehåller ett begränsat antal grundläggande bestämmelser som är tillämpliga oaktat transaktionens karaktär.
Kommissionens övergripande förhållningssätt är därför välkommet.
Detta förhållningssätt bör inte resultera i en minskning av det konsumentskydd som uppnåtts i enlighet med nationella bestämmelser.
I detta avseende bör det inte vara möjligt genom partens val av gällande rätt att beröva konsumenterna det skydd de har rätt till genom tvingande lagstiftning i det land det bor i, under förutsättning att det var i detta land som de vidtog åtgärder för att sluta avtalet och förväntade att det skulle följas.
Inte heller bör antagandet av allmänna bestämmelser hindra möjligheten till specifika bestämmelser.
Det kommer också att finnas ett behov att ge konsumenterna ett särskilt skydd inom vissa områden.
Med detta i åtanke borde man i ramdirektivet ange de allmänna principer som skall styra parternas beteende på alla stadier under en affärstransaktion, så att konsumenternas rättigheter tillämpas på ett effektivt sätt.
Det ser ut som en generalklausul, som grundas på kravet om ett skäligt beteende i samband med affärstransaktioner, är lämpligare i detta fall än ett förbud mot vilseledande och bedräglig praxis, under förutsättning att den får en bestämd och fungerande definition.
I öppenhetens intresse borde det vara den säljande partens plikt att i förväg ge konsumenten information om de varor och tjänster som han eller hon erbjuder.
Även på detta område borde tillämpningen av allmänna kriterier inte utesluta särskilda bestämmelser som omfattar information som ges till konsumenten.
Kommissionens försök att definiera ett kriterium som styr ett beteende som grundas på? konsumenter med genomsnittlig intelligens?, är inte särskilt övertygande.
Det är en mycket oprecis definition och tanken att mäta mänsklig intelligens på detta sätt skulle lätt kunna väcka anstöt.
Det bästa vore om man definierade beteenden som är oacceptabla och som utgör oskälig praxis.
För att åstadkomma detta skulle kommissionen kunna utarbeta en icke-fullständig svart lista över olika typer av beteenden som skulle anses som oskäliga.
Vi måste dessutom skydda särskilt känsliga konsumenter.
Det handlar om personer som är fysiskt handikappade eller har inlärningssvårigheter som gör dem mer mottagliga för aggressivt eller vilseledande beteende i samband med försäljning av varor och tjänster, och om barn, ungdomar och äldre.
Det bör vara möjligt att straffa affärsmän som överträder sin skyldighet att bete sig på ett skäligt sätt, inte minst genom åtgärder som vidtas av konsumentorganisationer.
Det bör också vara möjligt att vidta rättsliga åtgärder som en förebyggande åtgärd i syfte att stoppa ett oskäligt affärsbeteende som - om man hade låtit det fortgå - kan vara till skada för konsumenterna.
Det är, slutligen, tillrådligt att erbjuda enskilda konsumenter en möjlighet att få ersättning, inte bara för flagranta och allvarliga brott mot bestämmelserna - som kommissionen föreslår - utan också när man har fastställt att direkta och vissa typer av skador har uppkommit genom ett oskäligt affärsbeteende.
Vilken nyttan än är av de alternativa tvistlösningsmetoderna skall inte konsumenten berövas möjligheten att få ersättning.
Kommissionen har ännu inte tillhandahållit tillräcklig information för att en användbar kommentar kan göras om innehållet i självreglerings- och samregleringsförfarandena.
Med tanke på skillnaderna i de nationella traditionerna och osäkerheten när det rör definitionen av begreppen är det nödvändigt att fortsätta samråden med medlemsstaterna och, samtidigt, säkra fastställandet av stränga bestämmelser för uppförandekoderna inom ramen för gemenskapsbestämmelserna.
Det finns ett trängande behov att upprätta en organisatorisk ram för samarbete mellan de nationella myndigheter som är ansvariga för tillämpningen av konsumentlagstiftningen.
Skrupelfria affärsmän frestas alltför ofta att utnyttja brister i samband med det europeiska samarbetet.
Det kommer att bli önskvärt att upprätta databaser för att underlätta informationsutbytet och för att skapa ett varningssystem som gör det möjligt för medlemsstaterna att vidta gemensamma åtgärder för alla konsumenter när behovet uppstår.
Jag rekommenderar alltså kammaren att stödja dessa betänkanden och ber om ursäkt för Patries frånvaro; hon hade ingen möjlighet att närvara p.g.a. andra åligganden.
