# ID: svediakorp-gov434466
# author: Hernández Mollar (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 743
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Den 27 maj 2002 antog rådet förordning (EEG) 881 / 2002 som syftar till att införliva ett antal resolutioner av Förenta nationernas säkerhetsråd.
Rent konkret handlade det om två resolutioner i vilka man fastställde insatser, i huvudsak frysning av tillgångar och andra ekonomiska medel, att tillämpa på personer och enheter som innefattats på den lista som skapats specifikt av Förenta nationernas sanktionskommitté för detta ändamål.
Europaparlamentet uttalade sig i frågan den 11 april 2002 inom ramen för brådskande förfarande, och antog resolutionen med 14 ändringsförslag.
I december samma år antog Förenta nationernas säkerhetsråd en annan resolution, 1454 från 2002, i vilken man medgav vissa undantag från kraven att frysa fonder och tillgångar.
Med detta som grund har kommissionen lagt fram det förslag vi i dag diskuterar.
Det följer nästan ordagrant Förenta nationernas text.
Det handlar alltså om att acceptera en lindring för de personer som finns på listan, i syfte att täcka människors basbehov, som livsmedel, medicinska behandlingar, advokatarvoden, hyror etc., i enlighet med det som parlamentet begärde i resolutionen den 11 april 2002, som redan nämnts.
Vid det tillfället föreslog kammaren i Europaparlamentet också andra förändringar som inte innefattades av rådet i förordning (EEG) 881 / 2002, och inte heller av kommissionen i det aktuella förslaget.
Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor röstade om ett antal ändringsförslag som finns med i det betänkande som i dag kommit till kammaren och som jag föreslår att vi stöder.
Det handlar om fem betänkanden som uttryckligen försöker få in ett förfarande i gemenskapens förordning för att ta bort namn på personer från den terroristlista som nu gäller i Förenta nationerna, som kräver att Europaparlamentet skall vara fullständigt med och informerat samt tar upp behovet att nämnda förordning bör ligga i linje med de tidsgränser som gäller för de resolutioner av Förenta nationerna som införlivas.
Ledamöter, herr talman!
Med grund i dessa penseldrag över ett konkret tema, som vi i dag debatterar, skulle jag vilja utnyttja de sista minuterna av mitt inlägg till att göra en mer allmän reflektion över orsaken till att vi måste anta detta slags internationella och europeiska normer, dvs. inget annat än att terrorismen finns kvar.
Särskilt under de senaste ett och ett halvt åren har den blodiga och brutala terrorismen skakat hela världen.
Om vi fokuserar kring det som är kampen mot terrorismen i Europeiska unionen skulle jag vilja framhäva en aspekt som jag tycker är relevant.
Om vi verkligen alla är överens om att vi vill uppnå ett område med frihet, säkerhet och rättvisa är det nödvändigt att vi arbetar för att dess tre komponenter utvecklas fullständigt och lika intensivt i hela Europeiska unionen.
Det finns dock ingen anledning att tala om ett europeiskt område med nämnda egenskaper om inte hela det europeiska territoriet är rättvist, säkert och fritt.
Den huvudsakliga orsaken är alltså att terrorismen finns kvar i Europeiska unionen.
Den är inte något som ligger utanför våra gränser utan något som finns kvar inom desamma.
Behöriga europeiska myndigheter har därför börjat arbeta i syfte att anta en hel arsenal lagstiftning för att kämpa mot terrorismens gissel.
Även om alla insatser i denna riktning skulle kunna ifrågasättas och naturligtvis underställas granskning skulle jag också vilja kritisera de röster som hörts och som bekymrar sig mycket mer över att bevaka terroristernas rättigheter och friheter än över att minnas den skada, det lidande och den desperation som terrorismen orsakat offren, för att inte tala om den orättvisa och maktlöshet som gärningar av sådan art innebär.
Ledamöter, herr talman!
Därför hoppas jag med förväntan på en mer konkret inställning till stöd för terroristoffrens och deras familjers rättigheter och friheter i framtiden.
I detta sammanhang, och eftersom vi i dag har kommissionen här - jag ser att rådet inte är här -, tar jag tillfället i akt för att ge er en idé som det redan talas om i korridorerna och som jag hoppas får ett svar snart.
Jag talar om att studera möjligheterna att på europeisk nivå skapa någon solidaritetsmekanism som föreslår metoder för att ersätta de europeiska medborgare som fallit offer för terroristattentat på unionens territorium.
(Applåder)
