# ID: svediakorp-gov434454
# author: Diamantopoulou (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 962
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Jag skulle vilja gratulera Avilés Perea, inte av formella skäl, utan för att den debatt som äger rum i dag verkligen är påtaglig, eftersom strukturfonderna är en mycket konkret politisk tillämpning där vi kan mäta om det finns påtagliga resultat eller inte.
Även för strukturfonderna gäller naturligtvis det dubbla greppet på jämställdheten mellan könen, det vill säga å ena sidan den övergripande dimensionen - integreringen av jämställdhetsperspektivet - och å andra sidan konkreta lösningar och konkreta program som endast gäller kvinnor, det vill säga positiva åtgärder.
Det stämmer, vilket flera talare har betonat, att detta mål inte alltid uppnås.
Förordningen om strukturfonderna är ett viktigt instrument, men det behövs en riktig tillämpning i praktiken.
Det finns fyra stadium: programmets utformande, det vill säga dess planering, genomförande, övervakning och utvärdering.
Om de som deltar i de fyra processerna inte visar prov på den medvetenhet och det engagemang som behövs i den konkreta politiken, kan vi inte uppnå resultat.
Den svenska regeringen anordnade nyligen ett seminarium för alla ministrarna.
Statsråden deltog i seminarium om integreringen av jämställdhetsperspektivet, så att de skulle förstå behovet av planering på alla enskilda politikområden.
Det är följaktligen viktigt att vi inser att det krävs en politisk medvetenhet där strukturfondsprogrammen utformas och planeras, antingen detta sker på ministernivå eller på regions-, läns- eller kommunnivå.
Vi ser inte en sådan överallt.
Jag anser att det finns ett betydande politiskt underskott i de utvärderingar som görs, för att börja där.
Vi övergår till den andra nivån, som är genomförande, och den tredje, som är övervakning.
Här spelar förvaltningen en mycket viktig roll, alla nivåer i förvaltningen, och det finns ett tydligt samband med föregående debatt.
I alla länderna, med mycket få undantag, bemannas de högre nivåerna i förvaltningen i mycket hög grad av män, och åtgärder för att öka förvaltningstjänstemännens medvetenhet eller för att utbilda dem vidtas i endast några få länder.
Även på nivåerna genomförande och övervakning saknas följaktligen den särskilda medvetenhet som skulle bidra till - låt vara i detta skede - att främja målen.
Och vi kommer till det fjärde stadiet, som är utvärdering.
Här använder vi oss av konsultföretag och externa byråer som gör utvärderingarna.
I mycket få program får de i uppdrag att göra en särskild utvärdering av de politiska åtgärdernas och programmens resultat när det gäller kvinnorna.
Jag anser att kommissionen lade fram detta meddelande om genomförandet av jämställdhetsintegrering i strukturfonderna 2000-2006 fullt motiverat och vid rätt tidpunkt, i december 2002.
Det ger oss en första möjlighet att se om och i vilken utsträckning jämställdhetsaspekten har beaktats vid planeringen i medlemsstaterna under de två första årens genomförande av den nya gemenskapsstödramen.
Vi har en första förteckning, men inga kvantitativa uppgifter, eftersom de flesta program, som ni vet, har startat de senaste ett och ett halvt åren.
Vad vi kan konstatera i det att vi tar hänsyn till subsidiariteten när det gäller frågan om strukturfondernas planering är att vi ser ganska många goda lösningar, att viktiga indikatorer har använts, men bara av vissa medlemsstater.
Jag skall nämna några indikatorer, som antalet kvinnor som har startat eget företag, antalet program för kvinnor i förhållande till övriga program, kvinnors utbildning i informationssamhället som kvantitativ storhet, lokala sysselsättningsprogram i vilka hänsyn tas till jämställdhetsaspekten, andelen kvinnor som deltar i utbildningsprogram totalt sett samt en rad indikatorer som används endast i vissa länder.
Det är inte regeln, och jag tror att det skulle vara bra om ert utskott och, skulle jag vilja säga, parlamentsledamöterna i varje land frågade regeringarna varför det inte, som det borde, finns indikatorer för varje enskilt program.
Det faktum att vi har detta meddelande i detta skede är mycket viktigt ur ett tidsperspektiv, för det ger oss möjlighet att betrakta översynen av strukturfonderna, ändringarna av finansieringens fördelning, men även den nya reservens fördelning, mot bakgrund av dessa programs resultat på området jämställdhetsintegrering.
Halvtidsöversynen kommer att ge oss ett bra tillfälle, i det att vi tar hänsyn till förteckningen över vad som har gjorts i medlemsstaterna, att undersöka hur vi kan åstadkomma en ny omfördelning av medlen som innebär större anslag till konkreta politiska åtgärder för kvinnor.
För att vara mer konkret bör vi ge extra poäng till de program som godkänns för finansiering när de även omfattar ett jämställdhetsperspektiv.
Det behövs särskilda åtgärder för att främja de program som gäller jämställdheten mellan de två könen, vilket ofta även ger upphov till multiplikatoreffekter, eftersom det ökar medvetenheten hos dem som planerar.
En tredje viktig fråga är behovet av att vidta fler åtgärder för att utbilda cheferna i förvaltningen, men även politikerna.
Utbildningen i de politiska partierna, i regeringarna, i de självstyrande organen, men även i förvaltningarna, är en nödvändig förutsättning för en effektivare planering, och socialfonden finansierar givetvis sådan utbildning av de personer som verkligen planerar programmen.
Den fjärde punkten gäller förberedelserna i de nya medlemsländerna.
Vad vi försöker göra redan från början, åtminstone när det gäller den fond som ligger under mitt ansvar, är att se till att det i de enheter som inrättas för socialfonden i kandidatländerna redan från början finns en ansvarig chef som informeras och utbildas i Bryssel, så att planeringen inom ramen för socialfonden tar hänsyn till frågan om jämställdhetsintegrering redan från början.
