# ID: svediakorp-gov434443
# author: Dybkjær (ELDR). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 488
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Först och främst vill jag tacka Lissy Gröner för det stora arbete hon lagt ned.
En lång och grundlig process har som sedvanligt när Gröner är verksam föregått denna diskussion.
Gröner nämner artikel 2 och 3.2 i fördraget om Europeiska unionen och artikel 23 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, som alla betonar Europeiska unionens förpliktelse att främja jämställdheten och avlägsna ojämlikheterna mellan män och kvinnor.
Här vill jag även nämna artikel 141.4, som tydligt föreskriver att man kan vidta åtgärder som syftar till att införa särskilda fördelar, vars ändamål är att underlätta för det underrepresenterade könet att utöva yrkesverksamhet, eller att förebygga eller uppväga nackdelar i yrkeslivet.
Jag är helt införstådd med att man riktar sig speciellt mot medlemsstaterna, men det är faktiskt en princip som även borde gälla här i Europaparlamentet.
Jämställdhet uppnås nämligen först när den politiska viljan finns och man har tillgång till de rätta redskapen.
Det finns i dag anledning att allmänt sett notera en del varningssignaler.
Tidigare gällde diskussionen kvinnornas fria val att skapa lika möjligheter.
Nu har diskussionen faktiskt ändrat karaktär och fått ett nytt fokus på många håll i Europa.
Det handlar nu i allt högre grad om att män och kvinnor har uppnått jämställdhet när det gäller lagstiftningen och att det därför måste vara kvinnornas sak att själva komma fram till vad de vill.
Diskussionen har flyttats tillbaka till hemmen.
Men man har förbisett realiteterna.
Det är fortfarande så att det är kvinnorna som tjänar minst och därför kommer det fortfarande att vara dem som går hemma med barnen.
Det betyder att det fortfarande kommer att vara männen som bestämmer, även här i Europaparlamentet.
31,5 procent av Europaparlamentets ledamöter är kvinnor, dock med ojämn fördelning mellan de olika länderna.
Av de grekiska ledamöterna i Europaparlamentet är 8,7 procent kvinnor, medan Sveriges andel kvinnor är 44,3 procent.
Det sista exemplet visar att det kan löna sig att göra en aktiv insats för kvinnornas deltagande och att det är möjligt att skapa en mer jämställd representation, antingen genom kvotering när det gäller de olika listorna eller genom möjligheten till förmånsval.
Bilden är en helt annan när vi ser på de indirekta och hierarkiska systemen.
Europeiska konventet är exempel på ett indirekt system och här är endast sjutton procent kvinnor.
Europaparlamentets administration är exempel på ett hierarkiskt system och även där är det illa ställt med jämställdheten.
Om inte vi, som den demokratiska institutionen framför alla andra, kan visa upp bättre exempel än dem vi har i dag, så kan man fråga sig hur vi skall kunna övertyga medborgarna i Europa om att jämställdheten är ett? sine qua non? - en nödvändighet - om vi skall få en anständig framtid i Europa.
