# ID: svediakorp-gov434380
# author: Bolkestein (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,421
# sentences: 65
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag skall göra mitt bästa för att besvara de viktigaste av de frågor som har ställts och de kommentarer som har yttrats.
Det är svårt att uttrycka sig kortfattat eftersom detta är ett mycket komplicerat och viktigt ärende.
Hittills har vi lyckats åstadkomma två saker: för det första har vi sett till att Förenta staterna ställer sig bakom de vidare åtgärder som måste vidtas om vi skall uppnå en lösning som är tillfredsställande för båda parter och som skapar rättssäkerhet för alla inblandade.
Jag vill betona att denna lösning förefaller vara ömsesidigt tillfredsställande för kommissionen, Europaparlamentet och för Europa som part.
Jag säger detta särskilt med tanke på Buitenweg, som insisterade på att våra regler skall gälla som kriterium för alla framtida avtals godtagbarhet.
Lösningen måste vara tillfredsställande för båda parter.
Detta har Förenta staterna godtagit.
För det andra har Förenta staterna gjort ett antal viktiga unilaterala utfästelser med omedelbar tillämpning.
De gav till exempel löften beträffande vilka uppgifter de inte kommer att använda och hur de kommer att hantera den dagliga användningen av uppgifter.
Framför allt kommer insamlingen av uppgifter att begränsas till flygningar till, från eller via Förenta staterna.
Dessa resultat har våra diskussioner lett till så här långt.
Vi är ännu inte framme vid målet, långt därifrån.
Vi har ännu inte nått ett avtal.
Diskussionerna med Förenta staterna kommer att fortsätta, förhoppningsvis så snart och så eftertryckligt som möjligt.
Det är för tidigt att säga att kommissionen har misslyckats och att man borde ha uppnått bättre resultat än vad man har gjort.
Som ombud för kommissionsledamot Patten och kommissionär de Palacio, som är ansvarig för transportfrågor, måste jag tillbakavisa denna kritik.
Det betyder emellertid inte att det inte återstår mer att uträtta.
Det har påpekats att effekten, trots att ett avtal ännu inte har nåtts, ändå blir att uppgifter som tidigare inte var åtkomliga nu kommer att kunna användas.
Detta stämmer.
Det står klart att flygbolagen skulle ha tillhandahållit uppgifterna även om inga diskussioner hade förts.
Flygbolagen är medvetna om att Förenta staternas flygbolag och de bokningssystem som är baserade där gör så redan i dag.
Detta är en mycket viktig detalj som kanske har förbisetts i debattens hetta.
Det är inte bara en fråga om att tillåta att uppgifterna överförs eller att förhindra att så sker, eftersom många uppgifter ändå flödar.
Därför anser jag det inte vara något särskilt konstruktivt förslag att såsom föreslogs dra flygbolagen inför rätta vid Europeiska gemenskapernas domstol.
Så sker i nuläget.
Såsom Baroness Ludford sade, befinner flygbolagen sig mellan hammaren och städet.
De vet att man från amerikansk sida menar allvar med att utdöma påföljder och att vissa av dessa kan äventyra deras transatlantiska flygningar.
Det andra hotet - nämligen att kommissionen skulle inleda ett överträdelseförfarande, rättsliga åtgärder för brott mot lagen om uppgiftsskydd - var ett allvarligt bekymmer för flygbolagen.
Vissa av dem har emellertid sagt att detta inte är livshotande, medan så är fallet med de amerikanska hoten.
Jag vill be ledamöterna att visa förståelse för den mycket besvärliga situation i vilken flygbolagen befinner sig, och att detta såsom kommissionsledamot Patten förklarade kommer att påverka trafiken över Atlanten för mellan tio och elva miljoner passagerare årligen.
Ett antal talare nämnde Europamedborgarnas tillgång till information.
Som ledamöterna säkert känner till åligger det enligt uppgiftsskyddslagstiftningen först och främst den registeransvarige att informera de registrerade.
I detta fall är det flygbolagen och eventuella resebyråer.
Fredagen den 14 mars kommer det att hållas ett möte för att se till att de är medvetna om sina skyldigheter att informera passagerare och flygpersonal om vad som kommer att ske med deras uppgifter och varför.
Informationsskyldigheter åligger dessutom Förenta staternas regering.
De flesta skulle ha svårt att argumentera för att ett land som Förenta staterna inte skulle ha rätt att avgöra vilka villkor som skall gälla för att en person skall beviljas inresa i landet.
De har även en skyldighet att informera allmänheten så att potentiella resenärer har möjlighet att fatta välunderbyggda beslut.
Baroness Ludford kom med ett mycket relevant påpekande angående de datasystem som finns inom Europeiska unionen och hur Förenta staterna skulle få åtkomst till dessa.
Detta har att göra med direktivets direkta tillämpning på Förenta staternas tullmyndigheter och ger det europeiska direktivet en uppenbar exterritorial verkan.
Kommissionen genomför för närvarande en grundlig rättslig analys av frågans olika konsekvenser, till exempel med avseende på direktivets räckvidd och Förenta staternas tullmyndigheters utövande av statliga befogenheter på medlemsstaternas territorium.
EG-domstolen väntas inom kort avkunna ett utslag som kan sprida ljus över direktivets exakta räckvidd, men domstolen har ännu inte fastställt något datum för detta.
Frågan kommer i alla händelser endast att bli aktuell om Förenta staternas tullmyndigheter har direkt åtkomst till flygbolagens databas.
Frågan blir däremot inte aktuell om flygbolagen skulle skicka uppgifterna till Förenta staternas tullmyndigheter och denna metod, det vill säga leverantörsstyrning, är absolut att föredra om den är tekniskt genomförbar.
Så har vi frågan om måltider ombord på flygplanet som framför allt togs upp av Buitenweg men nämndes även av andra ledamöter.
Man måste vara medveten om att de kontroller som Förenta staterna använder sig av inte omfattar uppgifter såsom beställning av mat, utan att dessa uppgifter finns med i registret över passagerarna och laddas ned tillsammans med övriga uppgifter.
Detta är förkastligt ur uppgiftsskyddssynpunkt.
Faktum är att Förenta staterna varken kräver att flygbolagen skall ändra sina rutiner för insamling av uppgifter eller att de skall skilja relevanta uppgifter från irrelevanta, vilket gör det hela mindre kostsamt för flygbolagen.
Santini och Jarzembowski tog upp denna aspekt av ärendet.
Till och med i vårt eget direktiv står det att särskilda åtgärder inte är obligatoriska om de inte står i rimlig proportion till de resultat de åstadkommer i uppgiftsskyddshänseende.
Vi kommer helt säkert att fortsätta våra samtal med flygbolagen för att förmå dem att införa filter som skiljer de flygningar som berör Förenta staterna från övriga flygningar, och möjligen även filter som skiljer känsliga uppgifter från andra uppgifter som Förenta staterna sagt att de inte behöver eller använder.
Detta var några av de mer konkreta frågor som ställdes av parlamentets ledamöter.
Utöver dessa frågor finns, med anledning av ett förslag från Paciotti, naturligtvis möjligheten att utnyttja artikel 25.6, det vill säga konstaterande av tillräcklighet.
Om kommissionen skulle komma till slutsatsen att tillräcklighet råder på detta område kommer man som reglerna säger att informera parlamentet, så att tillfälle ges att föra en diskussion utifrån kommissionens konstaterande.
Det ställdes även en fråga om de diskussioner som skall äga rum på politisk nivå.
Jag har noterat detta förslag och kommer naturligtvis att diskutera saken med kommissionsledamot Patten - som framför sina ursäkter av de skäl som han själv angav - och med kommissionsledamot de Palacio, med tanke på att även hon av uppenbara skäl berörs av frågan.
Samtidigt vill jag säga att det inte alltid är de politiska insatserna som leder fram till en lösning.
När allt kommer omkring består personalen, i synnerhet de tjänstegrenar som arbetar under mitt överinseende, av mycket kunnigt folk.
Det finns inga skäl att anta att de kan åstadkomma mindre än de ansvariga på politisk nivå, men möjligheten kan ändå inte uteslutas och därför är jag positivt inställd till förslaget.
Flera parlamentsledamöter talade om ett uppskjutande av de amerikanska åtgärderna.
Jag beklagar, men i betraktande av vad jag sade tidigare och det som Jarzembowski framförde, har vi inte råd att stoppa eller allvarligt äventyra flygtrafiken till Förenta staterna, särskilt inte i dessa tider av politisk osäkerhet och ekonomisk nedgång.
Denna trafik omfattar trots allt miljontals passagerare per år och vi har inte råd att låta den äventyras.
Jarzembowski sade att vi i samarbete med Förenta staterna måste finna en praktisk lösning med en riktig rättslig grund.
Jag håller helt och fullt med honom och kommissionen kommer att göra allt som står i dess makt för att nå en sådan praktisk lösning med stabil rättslig grund.
Jag hoppas att jag som sig bör får tillfälle att diskutera den vidare utvecklingen på området tillsammans med parlamentet.
