# ID: svediakorp-gov434378
# author: Santini (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 643
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
Trots allt tillhör jag dem som fortfarande försöker förstå vilka de bakomliggande skäl är som har förmått Förenta staterna att vidta denna åtgärd - vi känner ju till dem: den 11 september, den rädsla som råder, krigsförberedelserna, det latenta hotet om attentat - men jag hör verkligen också till dem som tar bladet från munnen och säger att det oavsett alla dessa skäl är det fullständigt oacceptabelt att en allierad regering bryter mot internationella överenskommelser framför allt när de, som i detta fall, bygger på EG-fördraget.
Vi vet alla - det har redan nämnts, men jag upprepar det så att vi friskar upp minnet så här i slutet av debatten - att den mest allvarliga och kontroversiella punkten är den som stycke B i resolutionens ingress handlar om, nämligen att Förenta staterna ursprungligen bara bad om att få tillgång till dessa uppgifter.
Det finns ett italienskt ordspråk som lyder:? Frågan är fri och den artige svarar?.
Det är bara det att Förenta staterna inte var artiga nog att vänta på vårt beslut, utan omedelbart övergick till nästa steg i sitt agerande.
De utnyttjade omedelbart dessa uppgifter och hotade till och med de bolag som inte tillhandahåller denna information med böter på 1 000 euro per person.
Och vilken information är det vi talar om, herr talman!
Inte bara för- och efternamn och resrutt, utan rent av all information på kreditkorten, uppgifter om andra resor som dessa passagerare har gjort, uppgifter som till exempel skulle kunna berätta om passagerarnas etniska och religiösa tillhörighet, medicinska data, alla slags adresser, yrke, medlemskap i vissa föreningar och så vidare.
Kommissionen har rättfärdigat denna åtgärd med att säga att flygbolagen inte ville ta på sig bördan att skapa filter och därmed direkt gav tillgång till dessa uppgifter, eftersom de bland annat fruktade böterna på tusen euro.
Kommissionen har också sagt att man på detta sätt skulle undvika de besvärliga köerna för ankommande passagerare på olika destinationsorter i Förenta staterna.
Detta tycker jag är en minst sagt barnslig förklaring: dessa ursäkter är inte acceptabla eftersom de fullkomligt strider emot artikel 8 i direktiv 95 / 46 - också detta har redan nämnts - och kommissionens främsta uppgift är att se till att direktiven, och därmed gemenskapsrätten, följs.
Ytterligare en kontroversiell punkt: sedan mer än femton månader har kommissionen, som nämnts, vetat om att Förenta staterna tänkte införa denna åtgärd den 5 mars.
Då hade kommissionen snarast bort informera de europeiska medborgarna och Europaparlamentet, vilket automatiskt hade gjort att detta kom ut.
Förenta staternas kongress verkar inte heller ha någon större respekt för demokratin: den har inte ens diskuterat denna åtgärd, utan bara tolkat lagstiftningen på ett elastiskt sätt, sägs det, och sedan skridit till handling.
Jag skulle vilja säga att också detta är mycket fräckt.
Den enda beröringspunkten är den berömda överenskommelsen mellan de höga tjänstemännen från den 19 februari, som dock inte är ett skriftligt avtal och inte äger någon giltighet.
Än mindre kan vi ta den till domstolen.
Vi frågar kommissionen vilken rättslig grund detta avtal har och vilket europeiskt intresse det värnar om.
För att skapa klarhet på denna och andra punkter har Europaparlamentet nu sammankallat till en offentlig utfrågning.
Kanske kommer vi efter denna utfrågning för det första att veta lite mer om hur allt detta har kunnat hända och för det andra och framför allt få lite bättre klart för oss vad som är bäst att göra nu, för att undvika emotionell schizofreni och komma överens om gemensamma och konsekventa standarder att upprätthålla i framtiden.
