# ID: svediakorp-gov434377
# author: Cederschiöld (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 503
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Även USA-vänner har anledning att kritisera lagstiftning som tvingar flygbolag att välja mellan EU och USA.
Det är ytterst olyckligt att denna fråga inte har diskuterats politiskt, vare sig med USA eller inom kommissionen, trots att man har vetat om detta i 15 månader.
Det är behjärtansvärt att man har försökt åstadkomma rättsliga garantier, men det har tyvärr inte lyckats.
Man har dock fått till stånd ett tekniskt dataskydd, som uppenbarligen är ganska kraftigt, kanske maximalt.
Man måste - det vet vi alla - balansera personlig integritet och brottsbekämpning i lagstiftningen.
Nu riskerar vi i stället missbruk av information, om kreditkortsnummer, religionstillhörighet, ras och annan information, som går mycket längre än vad flygbolagen har rätt att ge ifrån sig.
USA har också infört orimliga lagringstider för informationen, som verkar grunda sig på att vi alla är något slags potentiella kriminella.
Tio år gäller för vanliga medborgare, och 50 år för dem som är misstänkta.
Detta skall ses i ett perspektiv när vi i unionen diskuterar ett års lagringstid.
Det är oceaner emellan synpunkterna.
Det vore naturligtvis mera rimligt att radera uppgifter när de har fyllt sitt syfte, när de har använts.
Här krävs uppenbarligen globala diskussioner.
Det gäller inte bara USA, utan vi behöver också diskutera med andra länder i världen som har specialregler.
Det vore nog klokt om kommissionen också använde sig av parlamentet, som faktiskt kan bidra till denna diskussion.
Jag tror att kommissionär Patten har förstått det, eftersom han talade om att parlamentet och kommissionen skall förena sina krafter.
För drygt en vecka sedan hade vi här en diskussion med kongressmän från USA.
Vi märkte då tydligt att de nu har mycket större förståelse för integritetsskydd och dataskydd än vad de skulle ha haft för t.ex. två år sedan.
Om vi inte får till stånd seriösa diskussioner, hamnar vi i ett läge där vi måste diskutera ömsesidiga, reciproka reaktioner, och det vore väl bättre om vi kom överens på ett annat sätt.
Vad handlar detta om?
Syftet är att skydda medborgarna.
Medborgarna har då också rätt till information för att veta vilken information som lämnas ut till vem och hur den används.
Detta är också ett bra exempel på diskussionen i konventet och nödvändigheten av att medborgarna kan utkräva politiskt ansvar.
Detta visar tydligt att det förhåller sig på det sättet.
Avslutningsvis hoppas jag att kollegorna ger ett riktigt kraftig stöd till denna resolution, så att vår röst hörs i kommissionen.
Vi hörs kanske redan, men vår röst måste även höras över Atlanten och leda till gemensamma samtal innan lagstiftning kommer till stånd, så att vi får rättsliga garantier och kan bekämpa brott.
Till sist ett budskap till USA och kommissionen: Den man respekterar talar man med i tid.
