# ID: svediakorp-gov434367
# author: Cappato (NI). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 458
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr kommissionär!
Först och främst en procedurfråga: ni säger att det inte är ett lagstiftningsdokument, ett gemenskapsdokument.
Problemet är att vi tycker att det åtminstone är möjligt att dessa handlingar, dessa uttalanden sammantagna - först det från februari och sedan det från mars - kan ge upphov till rättsliga konsekvenser, åtgärder och utbyte av uppgifter och information på basis av dessa möten och dessa uttalanden.
Redan i det gemensamma uttalande som de båda parterna gjorde i februari talas det om att de känsligaste uppgifterna skall behandlas i enlighet med lagstiftningen i Europeiska unionen - och så sker.
Genom att hävda detta bedömer man också sättet att överföra uppgifter, man gör en slutgiltig bedömning som är normerande och de facto legitimerar ett uppgiftsutbyte som redan har funnits.
Så är det också med kommissionens rekommendation - i punkt 4 - till de nationella myndigheter som skall skydda personuppgifter, enligt vilken man inte behöver vidta några åtgärder mot de flygbolag som inte uppfyller Förenta staternas krav.
Också detta är en rekommendation som har status och verkan av lag: kommissionen säger? gör ingenting!? gentemot flygbolag som överför uppgifter i enlighet med amerikansk lagstiftning.
Jag tror alltså att det åtminstone finns en möjlighet till och en tveksamhet kring om denna handling skall jämställas med ett lagstiftningsdokument, vilket parlamentet kan överklaga till domstolen.
Jag tror också att detta förfarande skulle kunna hjälpa kommissionen och Europeiska unionen att stärka sin ställning i en dialog som måste föras på samma nivå, av jämställda parter, mellan en marknad på 250 miljoner människor och en marknad på 350 miljoner människor.
Vi måste nämligen ta det faktum att insamlingen av dessa uppgifter och överföringen av dem till Förenta staterna redan i dag måste anses strida emot gemenskapslagstiftningen på stort allvar.
Tvärtemot vad kommissionen har sagt i de gemensamma uttalandena utgör insamling av uppgifter som har inhämtats i kommersiellt syfte och sedan används för säkerhets- eller underrättelseändamål i sig ett brott mot nödvändighetsprincipen och proportionalitetsprincipen i gemenskapslagstiftningen.
Det uppstår de facto en så kallad generell övervakning, som faktiskt står i strid med gemenskapens lagstiftning, det är inte så att den skulle kunna strida mot den eller att vi behöver undersöka om så är fallet.
Det handlar alltså om att inleda formella, officiella förhandlingar för att se vilka överenskommelser och kompromisser vi kan uppnå.
Vi kan inte lösa frågan med förebyggande åtgärder och på så sätt faktiskt legitimera den överföring av uppgifter som redan har inletts.
Av detta skäl måste parlamentet fortsätta på den inslagna vägen, bland annat också för att ge kommissionen och gemenskapens institutioner råg i ryggen.
