# ID: svediakorp-gov434364
# author: Ludford (ELDR). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 537
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Kommissionsledamot Bolkestein uppmanade oss att se positivt på kommissionens åtgärd i det gemensamma uttalandet av den 17 februari.
Jag är säker på att kommissionen handlade utifrån en genuin önskan om att rädda Europas flygbolag från att hamna mellan hammaren och städet, såtillvida att de hade belagts med flygförbud och nekats landningstillstånd i Förenta staterna om de hade rättat sig efter gemenskapens lagstiftning om uppgiftsskydd, medan de hade kommit i konflikt med dataskyddsmyndigheterna om de hade givit efter för Förenta staternas krav.
Kommissionen uppträdde emellertid felaktigt, inte minst på grund av att de varken rådfrågade Europaparlamentet eller, dessförinnan, den arbetsgrupp bestående av företrädare för nationella tillsynsmyndigheter som inrättats enligt artikel 29.
Det är oärligt att försöka påstå att detta inte är ett avtal.
Det kallas för ett gemensamt uttalande och i texten benämns det dessutom som en överenskommelse mellan parterna som kommer att genomföras.
Överfört till klartext är detta utan tvekan ett avtal.
Detta skapar emellertid inte rättssäkerhet, och ordföranden i den arbetsgrupp som inrättats enligt artikel 29 har bestridit kommissionens försäkran om att EU: s dataskyddsmyndighet inte anser det vara nödvändigt att vidta åtgärder mot flygbolag som uppfyller Förenta staternas krav, på grund av att de bryter mot direktivet om uppgiftsskydd.
Detta är en härlig avsnäsning riktad mot kommissionen.
Han sade i huvudsak att företrädarna för de nationella dataskyddsmyndigheterna och domstolarna inte utan vidare kan upphäva relevant lagstiftning endast på grund av att kommissionen så tillåter.
Detta borde stämma.
Det är en påminnelse för kommissionen om att andra tvingas uppträda som gemenskapslagstiftningens väktare om inte kommissionen gör det.
De politiska grupperna är helt överens i denna fråga.
Den enda tvistefrågan gäller det ändringsförslag där man uppmanar kommissionen att se till att Förenta staterna skjuter upp sina krav till det att man fattat ett beslut om förenlighet med direktivet om uppgiftsskydd, vilket innebär ett beslut enligt artikel 25.6.
PPE-DE-gruppen har inte undertecknat detta ändringsförslag, och jag utgår från att de menar att flygbolagen på så sätt skulle hamna i en utsatt situation.
Arbetsgruppen enligt artikel 29 har emellertid förklarat att de i alla händelser kan utsättas för påföljder för att de brutit mot lagstiftningen om uppgiftsskydd.
Frågan är därför endast av akademisk betydelse.
Texten i förklaringen gör klart att direktivet om uppgiftsskydd är tillämpligt eftersom det slås fast att Förenta staternas tullmyndigheter kommer att få åtkomst till uppgifter inom gemenskapens territorium.
Det grundläggande problemet är att Förenta staterna saknar en lagstiftning om uppgiftsskydd.
Detta utgör ett problem för Europolkonventionen och avtalet mellan EU och Förenta staterna om ömsesidig rättslig hjälp.
Man är mycket bekymrad över att jämvikten mellan säkerhet och medborgerliga rättigheter i Förenta staterna har rubbats så att tyngdpunkten alltför mycket ligger på säkerhet.
Mot bakgrund av de uppenbara justitiemord som har ägt rum i Förenta staterna den senaste tiden, är bristen på kontroll över hur andra rättsvårdande myndigheter använder uppgifter mycket bekymmersam.
Ett beslut enligt artikel 25.6 efter samråd med kammaren är nödvändigt.
Det är möjligt att kommissionen har gjort sitt bästa, men man har ändå handlat fel.
