# ID: svediakorp-gov434361
# author: Bolkestein (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,515
# sentences: 71
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill tillägga följande till det som kommissionsledamot Patten just har sagt.
Den nya amerikanska lag som kräver att de flygbolag som utför flygningar till, från eller via Förenta staterna skall ge elektronisk åtkomst till sina passagerarlistor, ger upphov till en rad politiska frågor: för det första, kampen mot terrorismen; för det andra, rätten till privatliv; för det tredje, våra flygbolags konkurrensförmåga; för det fjärde, vanliga flygpassagerares säkerhet och bekvämlighet; för det femte, relationen mellan Europa och Förenta staterna i allmänhet.
Man måste fläta samman alla dessa trådar och finna en lämplig balans.
Man måste även vara praktiskt och inte teoretiskt inriktad.
Mitt första budskap är att vi borde samarbeta för att uppnå bästa möjliga resultat med avseende på behovet att bekämpa terrorismen, samtidigt som vi respekterar den gällande lagstiftningen om uppgiftsskydd, utan att skada våra flygbolags kommersiella intressen och utan att vålla besvär för vanliga flygpassagerare.
Kommissionen välkomnar varmt möjligheten att tala inför parlamentet i detta ärende.
Bakom de tekniska frågorna finns ett antal grundläggande frågor om säkerhet och medborgerliga rättigheter som alla demokratier bör föra på tal.
Diskussioner om sådana frågor bland de folkvalda parlamentsledamöterna är av avgörande betydelse.
I det resolutionsförslag som lagts fram i parlamentet kritiseras kommissionen för att man inte har informerat och överlagt med parlamentet i ett tidigare skede.
Kommissionen godtar denna tillrättavisning.
Avsikten var inte att hemlighålla något.
Snarare var det en fråga om när och i vilken form ärendet skulle tas upp med parlamentet.
Vi har inte mycket tid på oss.
Istället för att göra ett långt anförande baserat på fakta vill jag fästa parlamentets uppmärksamhet på två dokument som kommissionen har offentliggjort.
Det första dokumentet är det gemensamma uttalande som innehåller resultaten av de samtal mellan högre tjänstemän från kommissionen och Förenta staternas tullmyndigheter som ägde rum den 17 och 18 februari 2003.
Det andra dokumentet är uttalandet av Förenta staternas tullmyndigheter av den 4 mars som innehåller garantier beträffande hanteringen av känsliga uppgifter.
Ett missförstånd måste klaras upp.
Som min kollega kommissionsledamot Patten just sade, hänvisar man i många betänkanden till en överenskommelse eller ett beslut.
Jag vill betona att det inte finns någon överenskommelse eller något beslut.
Därför finns det heller ingen rättslig grund.
Diskussioner har förekommit och Förenta staterna har gjort vissa försäkringar.
Detta är första steget i processen.
Båda parter har förbundit sig att i sinom tid finna en mer rättssäker lösning.
Dessa diskussioner är nödvändiga.
Varför är de nödvändiga?
Därför att kommissionen efter att ha tagit del av Förenta staternas nya krav ansåg det vara nödvändigt att i november i fjol informera Europeiska unionens flygbolag och de berörda bokningssystemen om att det inte var klart huruvida de kunde tillhandahålla den information som krävs enligt Förenta staternas lagstiftning, utan att bryta mot sina skyldigheter angående skyddet av personuppgifter enligt EU: s lagstiftning.
För att besvara denna fråga var det nödvändigt att erhålla information från Förenta staternas sida, särskilt angående användningen av uppgifter och de villkor som skulle gälla för behandlingen av dessa.
Förenta staterna besvarade tyvärr denna begäran om information mycket sent och först i december 2002 började de att ta våra problem på allvar.
Eftersom inga diskussioner med Förenta staterna hade inletts skulle flygbolagen, såsom kommissionsledamot Patten redan har förklarat, ha försatts i en omöjlig situation.
De skulle ha drabbats av en hel serie påföljder, först och främst i form av dubbla kontroller av ankommande passagerare.
Denna åtgärd hade faktiskt redan vidtagits.
Detta medförde mycket omfattande förseningar för hundratals, om inte tusentals, vanliga resenärer.
Detta är ett alternativ, men vad vill vi egentligen uppnå?
Detta är absolut inte vad flygbolagen önskade, och det är mycket sannolikt att dessa flygbolag hade uppfyllt de amerikanska kraven ändå.
Jag håller helt och fullt med de ledamöter som i måndags i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor uttryckte åsikten att det amerikanska sättet att agera unilateralt och utfärda hot om påföljder är oacceptabelt.
Men om vi inte hade fört diskussioner med Förenta staterna skulle de ha fått fri tillgång till uppgifterna och Europeiska unionen skulle inte ha haft några möjligheter att påverka hur dessa uppgifter behandlas.
Flygbolagen skulle dessutom ha blivit föremål för åtgärder antingen från Förenta staterna eller från medlemsstaterna trots att flygbolagen är fel måltavla.
Om vi vill utöva påtryckningar skall vi göra det mot dem som kan åstadkomma en lösning - och det är inte flygbolagen.
Vårt mål har alltså varit att inleda en dialog som gör att vi kan påverka Förenta staternas metoder och erhålla garantier från dem som kan borga för att uppgifterna skyddas i tillräcklig utsträckning.
Kommissionen anser att samtalen under februari av två skäl ledde fram till positiva resultat för uppgiftsskyddet.
För det första ställde sig Förenta staterna bakom de vidare åtgärder som skall vidtas för att uppnå en lösning som är tillfredsställande för båda parter och som garanterar rättssäkerhet för alla inblandade.
Det andra skälet är att Förenta staterna gjorde ett antal viktiga unilaterala åtaganden med omedelbar verkan.
De utfärdade till exempel garantier beträffande vilka uppgifter de inte kommer att använda sig av och hur de skall hantera de uppgifter de kommer att använda sig av.
Framför allt bekräftade de att deras insamling av uppgifter endast kommer att omfatta flygningar till, från eller via Förenta staterna.
Vi behöver naturligtvis mer tid och information från Förenta staterna innan vi kan säga att vi uppnått en lösning.
Vi kan vara nöjda först när vi har träffat en överenskommelse som innebär maximal rättssäkerhet för alla berörda parter.
Under mellantiden förekommer överföringar av uppgifter.
Är sådana överföringar lagliga?
Endast domstolarna kan ge ett slutgiltigt svar på frågan, men jag skulle vilja anföra två kommentarer i detta hänseende.
För det första måste flygbolagen uppfylla sina skyldigheter som registeransvariga.
De skall ge passagerarna utförlig information om registreringen i enlighet med artikel 10 i direktivet, och inhämta deras samtycke för behandling av känsliga uppgifter enligt artikel 8 i direktivet.
För det andra måste lagenligheten granskas utifrån behovet av ett adekvat skydd beträffande uppgifter som överförs till ett tredje land.
Överföringar kan emellertid omfatta ett av de undantag som nämns i direktivets artikel 26.1.
Vissa överföringar kan till exempel vara nödvändiga för att fullgöra ett avtal med en registrerad person, med andra ord ett avtal om att flyga passageraren till Förenta staterna.
Eftersom ett sådant undantag kan ifrågasättas saknar denna lösning emellertid rättssäkerhet.
Även om undantagen är lagliga för vissa överföringar skapar de inga garantier för att uppgifterna kommer att skyddas senare.
Artikel 25.6 i direktivet skapar å andra sidan möjligheter för kommissionen att konstatera att ett tredje land har en skyddsnivå som är adekvat beträffande överföringar av personuppgifter från Europeiska unionen.
Ett beslut som kommissionen fattar på grundval av artikel 25.6 är därför att föredra framför att förlita sig på undantagen från regeln om tillräcklighet, eftersom detta innebär att de uppgifter som överförs kommer att vara skyddade.
Utsikterna för ett sådant beslut och den rättssäkerhet det ger upphov till, gör det möjligt för kommissionen att inleda diskussioner med landet i fråga angående det skydd som erbjuds och tvinga vederbörande att garantera en hög skyddsnivå.
Beslut på grundval av artikel 25.6 innehåller dessutom alltid en säkerhetsklausul som kan utlösas om skyddet i praktiken inte motsvarar den förväntade skyddsnivån.
Om så skulle vara nödvändigt kan de även upphävas unilateralt.
Till sist är ett beslut enligt artikel 25.6 ett gemenskapsförfarande och utmynnar i ett resultat som är bindande för alla medlemsstater.
Detta är i högsta grad att föredra framför att låta medlemsstaterna agera var och en för sig.
Det bör nämnas att en eller två medlemsstater har vidtagit eller planerar att vidta åtgärder som påminner om de som Förenta staterna hanterar.
För egen del och på min kollega kommissionsledamot Pattens vägnar skulle jag vilja uppmana kammaren att se positivt på kommissionens åtgärder den 17 och 18 februari.
Från Förenta staternas sida har man utfäst sig att delta i en process där våra befogade intressen i deras skyddsmetoder erkänns, enligt vilken de låter sina planer undergå en granskning från vår sida i enlighet med våra normer.
Detta anser jag vara ett stort framsteg.
Naturligtvis har Förenta staterna ännu att tillhandahålla de uppgifter som behövs för att göra det möjligt för kommissionen att göra ett sådant konstaterande angående skyddsnivåns tillräcklighet.
Eftersom detta är ett beslut om kommittéförfarande, skall ett konstaterande om tillräcklighet enligt artikel 25.6 alltid läggas fram i parlamentet innan det slutligen fastställs, såsom Patten redogjorde för.
Jag ser verkligen fram emot att vid ett senare tillfälle fortsätta diskussionen om detta ärende tillsammans med parlamentets ledamöter.
