# ID: svediakorp-gov434355
# author: Papandreou (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,497
# sentences: 43
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Jag tackar kollegerna för deras påpekanden och inlägg.
Jag skulle först vilja säga, i fråga om vårt förfaringssätt, att rådet till punkt och pricka uppfyller de förpliktelser som härrör från fördraget när det gäller information till och medverkan av parlamentet i frågor som rör den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
Vi tror på en mycket framträdande roll för Europaparlamentet, men även på principerna om öppenhet och informering.
Just detta är också anledningen till att jag, som rådets tjänstgörande ordförande, men naturligtvis även kommissionsledamot Patten, i dag är här för att utförligt informera parlamentet om den planerade operationen i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien.
Och detta självfallet innan vi inleder vårt uppdrag.
Jag skulle vilja vända mig till Brok och naturligtvis ansluta mig till hans åsikter samt försäkra honom om att vi kommer att undersöka alla möjligheter inom ramen för fördraget till en effektivare och mer ändamålsenlig informering av parlamentet liksom naturligtvis, genom parlamentet, en ansvarsfull informering av vår unions medborgare.
Jag skulle vilja hålla med Wiersma om att den militära och politiska operation som vi avser att genomföra är ett viktigt prov för Europeiska unionen, vilket naturligtvis är skälet till att vi vidtar alla åtgärder, så att den inte bara blir trovärdig utan även framgångsrik.
Till Ludford skulle jag vilja säga att jag instämmer i mycket av det hon har sagt, särskilt i att problemen på Balkan inte är slut, men som Patten sade har Europeiska unionen faktiskt lyckats utforma en kraftfull och enhetlig politik för regionen.
Det finns inga meningsskiljaktigheter mellan oss i fråga om strategin - och inte heller, skulle jag vilja påstå, i fråga om genomförandet av denna strategi -, mellan medlemsstaterna eller Europeiska unionens övriga grundläggande institutioner.
Jag anser att detta visar att vår utrikespolitik har mognat, åtminstone när det gäller denna region, men jag anser också att det är ett viktigt faktum för vår gemensamma utrikespolitiks vidare utveckling.
Jag skulle även vilja betona att problemen på Balkan är komplexa.
Frågan om den organiserade brottsligheten, som lyftes fram av Ludford, om samarbetet med Internationella tribunalen för f.d.
Jugoslavien, rättsstaten, korruptionen, det regionala samarbetet, de nödvändiga näten för kommunikationer, energi och informationsteknik - allt detta är hörnstenar för stabilisering och utveckling i regionen, liksom för framgång för regionens och Europeiska unionens gemensamma strävanden.
Av den anledningen anordnar kommissionen - och även ordförandeskapet - ett toppmöte i Thessaloniki, just i syfte att utnyttja, att fortsätta denna utveckling mot integration av dessa länder med den europeiska familjen och att ge en ny dynamik, man skulle kunna säga sluta ett nytt avtal mellan oss, där vi kräver av dem att de ihärdigt skall sträva mot och inrikta sig på EU: s villkor och att denna strävan skall omsättas i handling, med konkreta åtgärder, konkreta reformer och konkreta förändringar, samt att problemen, som det Ludford nämnde - den organiserade brottsligheten -, men även andra, skall angripas, medan vi å vår sida måste kunna bekräfta det löfte som vi har gett dem vid flera av rådets toppmöten: att även de en dag får bli medlemmar i Europeiska unionen.
Jag vill även tala som grekisk utrikesminister.
I fråga om namnet skulle jag vilja betona att ingen av oss är nöjd med namnet? f.d. jugoslaviska republiken Makedonien?.
Jag vill dock framhålla att detta namn är ett resultat av kompromisser och förhandlingar inom ramen för FN samt att FN använder det som officiellt namn på landet och att alla internationella organisationer använder det som tillfälligt namn.
Ett slutligt namn måste givetvis fastställas så snabbt som möjligt - förhandlingar pågår i FN -, jag håller fullständigt med om det, och jag vill understryka att vi alltid är beredda att fortsätta och att intensifiera förhandlingarna med den andra sidan i avsikt att tillgodose båda sidors ståndpunkter och att finna en lösning som tillfredsställer, som jag sade, båda sidor.
Jag vill dock även besvara Gollnisch, som sade något som inte är riktigt, nämligen att namnet inte är förknippat med territoriella krav.
Tyvärr är kärnan i hela problemet att namnet historiskt har använts för att framställa territoriella krav.
Tyvärr levde begreppet? Stormakedonien? vidare till helt nyligen, och namnet? Makedonien? har följaktligen utan tvekan använts som en förevändning att ändra gränser och införliva grannländers områden.
Som tur är har denna fråga hanterats och, skulle man kunna säga, övervunnits, åtminstone när det gäller denna dess historiska aspekt.
Mer specifikt har de bilaterala förbindelserna mellan Grekland och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien förbättrats avsevärt de senaste åren.
Vi är det land som investerar mest i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och har orubbligt stöttat landets territoriella integritet, välstånd och europeiska strävanden i alla de svåra stunder som det upplevt de senaste månaderna eller senaste åren.
Jag skulle även vilja hålla med Swoboda om att Djindjic fattade modiga beslut både i fråga om Internationella tribunalen för f.d.
Jugoslavien och i fråga om demokratiska förändringar, men nyligen även i fråga om Kosovo, och dessutom skulle diskussioner, inte om Kosovos slutliga status men om viktiga praktiska arrangemang mellan Belgrad och Pristina, just inledas mellan Djindjic och Kosovos ledare.
Jag anser att vi, i och med hans död, bör fatta en egen föresats att fortsätta att stödja reform- och demokratikrafterna i Jugoslavien och i Serbien och Montenegro och att göra allt vi kan för att hjälpa dessa länder i deras europeiska strävanden.
Jag vill också betona, och jag vänder mig till Swoboda, att jag när det gäller f.d. jugoslaviska republiken Makedonien lyckligtvis kan säga att vi ser ett exempel på gott samarbete mellan Europeiska unionens olika institutioner, att samordningen mellan oss är god - något som jag tror att även Patten skulle kunna bekräfta -, men jag skulle inte bara säga mellan våra egna institutioner, utan även mellan Europeiska unionen och Förenta staterna och andra organisationer, som OSSE och Europarådet.
Och detta visar på behovet av multilateralt samarbete, av ett nära samarbete mellan oss i hanteringen av kriser internationellt.
Jag tror att vi är effektivare när det finns ett sådant samarbete, när det finns en sådan samordning.
I fråga om Västeuropeiska unionens (VEU) parlamentariska församling, som Laschet nämnde, ansluter jag mig till hans åsikter.
Jag har själv kontakt med de ansvariga inom VEU, och det rör sig naturligtvis om frågor som även kommer att diskuteras inom ramen för diskussionen om Europas framtid.
Jag vill också ta upp två-tre frågor som både Laschet och von Wogau, men även Van Orden, har ställt rörande vårt samarbete med Förenta staterna och mekanismerna för beslutsfattande Europeiska unionen-Nato, men även operationernas risker.
Allra först, i fråga om Europeiska unionens mekanism för beslutsfattande prövas nu för första gången mekanismen inom ramen för den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken (ESFP), särskilt för militära operationer.
Vi är dock fullt övertygande om att våra överenskomna förfaranden är effektiva, samtidigt som det faktum att denna första operation kommer att genomföras med användning av Natos medel och resurser främjar ett snabbt beslutsfattande.
Till detta bidrar dessutom det faktum att en medlemsstat - Frankrike - har valts till ramstat, eftersom det även garanterar enigheten inom operationens kommandostruktur.
Angående den militära operationen och frågan om huruvida den är förenad med risker har naturligtvis varje militär operation sina oundvikliga risker.
När det gäller denna operation kommer dock, som jag även sade i mitt inlägg, samarbetet med Nato att fortsätta, och åtgärder har vidtagits för att använda Natoreserver om läget skulle förvärras.
Natos stab i Skopje kommer att fortsätta att vara verksam, liksom styrkan KFOR Rear.
Inom denna ram, och i enlighet med dagens bedömning av riskerna, betraktar vi följaktligen dessa som förhållandevis små.
Slutligen, i fråga om finansieringen av operationen omfattas inte, som vi vet, utgifter som avser försvarsaspekter av gemenskapens budget, och av denna anledning kommer medlemsstaterna att stå för finansieringen av operationen i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien.
Det skulle självfallet vara bra att i framtiden finansiera operationer inom ramen för ESFP genom unionens budget, men det kräver naturligtvis konstitutionella ändringar.
Med detta, herr talman och kära kolleger, tackar jag för er uppmärksamhet, och ni kan vara säkra på att jag alltid kommer att vara redo, givetvis inom de tidsmässiga ramarna, men viljan kommer att finnas, vilket ni kommer att märka, att hålla er informerade om varje förfarande, beslut och utveckling som står i samband med denna fråga.
