# ID: svediakorp-gov434352
# author: Laschet (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 479
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionär, kära kolleger!
Fram till år 1999 fanns det inte någon europeisk säkerhets- och försvarspolitik.
Den uppstod ur lärdomarna på Balkan, där vi upplevde att vi 1999 i Kosovokonflikten efter ett årtionde av dissonans visserligen kunde tala med en röst; men om Amerikas förenta stater någon gång skulle säga att det är en europeisk angelägenhet, ni måste agera själva, då vore vi inte i stånd att göra det.
Därför bör vi fram till år 2003 bygga upp denna gemensamma insatsstyrka, och att vi nu år 2003 kommer att börja med det, även om det är ett litet uppdrag, tror jag är ett viktigt steg i den europeiska politiken för ett enande, och det understryker samtidigt att detta sker i samarbete med amerikanerna, i samarbete med Nato och inte i motsatsställning till dem.
I denna fas blir det allt viktigare att beakta Europeiska unionens institutioner och den institutionella strukturen.
Såtillvida har Europaparlamentet tillsammans med rådet i budgetförfarandet den 25 november 2002 enats om ett uttalande om att finansiera den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
I detta uttalande bekräftas det för det första att Europaparlamentet skall informeras om alla grundläggande möjligheter för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och dess ekonomiska effekter.
Det har rådet hittills ännu inte hörsammat.
I framtiden skall detta nu ske, och fram till den 15 juni sammanfattas i ett separat dokument avsett för parlamentet.
För det andra skall rådet emellertid inte göra detta enbart en gång om året, utan skall vid varje beslut om kostnader som rör den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken ofördröjligen och i varje enskilt fall säga hur höga de förväntade kostnaderna är.
Det är ett nytt steg som överenskoms i november.
Efter en viss tvekan gläder vi oss åt att det grekiska ordförandeskapet i rådet under den senaste medlingen med Europaparlamentet lovat att ställa all information till förfogande för Europaparlamentet, som till att börja med undanhållits, även rörande kostnader och personal.
Jag tror att det är ett viktigt kompletterande beslut till det politiska principbeslutet att också låta parlamentet få ta del av detta.
Vi vet att det fortfarande existerar en parlamentarisk församling för Västeuropeiska unionen - trots att Västeuropeiska unionen nu integrerats i Europeiska unionen - mot den bakgrunden att de nationella parlamenten även i fortsättningen måste träffas regelbundet, eftersom Europaparlamentet ännu inte har några kontrollrättigheter.
Detta exempel visar att vi i dag redan är delaktiga här.
Att bygga ut detta och att vid kommande uppdrag, exempelvis vid övertagandet av SFOR-mandatet, även i god tid inbegripa Europaparlamentet, är ett viktigt steg, och jag stöder eftertryckligen Karl von Wogaus påpekande att också förankra detta på lämpligt sätt i den europeiska författningen.
(Applåder)
