# ID: svediakorp-gov434348
# author: Lagendijk (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 565
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
I skuggan av diskussionen om ett kommande krig i Irak och i ljuset av den ökande skepsisen med avseende på möjligheten till en gemensam europeisk utrikespolitik, riskerar många att förlora ur sikte vad Europeiska unionen verkligen har uträttat i Makedonien.
Jag nämner de traditionella medlen: diplomati, förebyggande av konflikter och då det lyckats en investering i återuppbyggnad, både av infrastruktur och av institutioner.
Från och med i dag eller inom kort kan Europeiska unionen, äntligen skulle jag säga, lägga till ytterligare ett medel och det är att skicka ut militärer under EU-flagg.
I hela diskussionen om möjligheten till och önskvärdheten i en europeisk utrikespolitik vinkas uppdraget i Makedonien ofta bort som betydelselöst, ett uppdrag som inte liknar något och som vi inte får dra för stora slutsatser av.
Jag håller inte med om den ståndpunkten eller det förkastandet.
Jag tror att den makedoniska modellen, varvid Europeiska unionen kunnat utnyttja alla sina diplomatiska, ekonomiska och militära möjligheter, kan vara en förebild som förtjänar att följas i många länder.
Naturligtvis handlade det om en småskalig konflikt.
Naturligtvis handlar det om en begränsad militär närvaro men det faktum att EU nu kan utnyttja hela den paletten av möjligheter är ett stort symboliskt framsteg som - än en gång, i skuggan av de nuvarande Irakdiskussionerna - oförtjänt riskerar att gå förlorat.
Utöver de vackra orden om vad som kan göras, även två varningar.
Mina kolleger har också redan tagit upp dem.
Det kan inte vara så att vi i Europeiska unionen i framtiden fortsätter att skicka ut militärer utan någon som helst parlamentarisk kontroll.
Vi alla som är närvarande vet att varken nationella parlament eller det här parlamentet kan påverka det här uppdraget - eller kommande uppdrag - och dess förlopp.
Så kan det inte fortsätta.
Låt oss vara ärliga, det är och förblir en väldigt svår fråga.
Jag vill därför uppmana Papandreou att å rådets vägnar i varje fall hörsamma den brett delade synen här i parlamentet att det här visserligen är en bra början men bara kommer att vara en bra början om den följs upp av mer parlamentarisk kontroll, helst genom Europaparlamentet.
Om detta är möjligt, om det görs en ansats och om den sker tillsammans med en bättre finansiell politik och en bättre förvaltning av medlen för sådana operationer, då, kolleger, är det ett riktigt genombrott utan motstycke.
Då kan Europeiska unionen äntligen ingripa med en bred palett av möjligheter, och helst förebygga konflikter och vid behov hantera kriser.
Jag skall avsluta med ett par ord om det avskyvärda mordet på premiärminister Djindjic i Serbien.
Det mordet tydliggör att problemen där är långt från lösta och visar samtidigt tydligt att Europeiska unionens inblandning fortfarande behövs på Serbiens svåra, mycket svåra, väg mot demokrati.
Jag hoppas därför också verkligen att kommissionsledamoten skall kunna resa till Serbien för att där överföra sitt budskap till det serbiska parlamentet.
Ett budskap om solidaritet med de demokratiska krafterna i Serbien.
Låt oss verkligen hoppas att de traditionella medlen, nämligen diplomati och återuppbyggnad, kommer att räcka i Serbien och att vi där inte behöver övergå till att använda EU: s nya medel.
