# ID: svediakorp-gov434344
# author: Patten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,407
# sentences: 56
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill börja med att helhjärtat ansluta mig till allt det som utrikesministern sagt om mordet på premiärminister Djindjic.
Jag är säker på att jag talar för hela kammaren när jag uttrycker min medkänsla med hans familj och vänner och alla demokrater i Serbien.
Vi får inte låta detta mord hejda de anmärkningsvärda framsteg som Serbien har gjort för att återförenas med den europeiska familjen, inte minst tack vare modet hos män och kvinnor som Djindjic.
Om cirka en och en halv timme skall jag flyga till Kroatien.
Detta innebär att jag kommer att missa slutet av nästa debatt, som då lämnas i Bolkesteins kunniga händer.
Jag hade planerat att flyga till Belgrad i morgon kväll.
Om det fortfarande passar sig för myndigheterna vill jag gärna göra det och framföra parlamentets, kommissionens och rådets solidaritet med den serbiska regeringen och det serbiska folket i denna för dem mycket plågsamma tid.
Som utrikesministern sade kommer Europeiska unionens första militära insats att inledas på Balkan inom kort.
Det är ett historiskt steg för den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken.
Efter de beslut som fattades i Köpenhamn står vi nu i begrepp att uppnå en uppsättning omfattande uppgörelser tillsammans med Nato, såsom utrikesministern redogjorde för, vilka kommer att skapa förutsättningar för att vårt strategiska partnerskap med dem kan gå hand i hand med det praktiska genomförandet av den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken.
Det beslut som fattades av rådet i januari om att sätta igång en gemensam åtgärd inledde ett nytt kapitel i den europeiska integrationens historia, och det kommer inte som en överraskning att de första sidorna i detta kapitel kommer att skrivas på Balkan.
Denna historiska dimension rättfärdigar till fullo den debatt vi i dag för om utgångspunkten för det resolutionsförslag som lagts fram av utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik.
Vi minns alla de tragiska händelser som ägde rum i sydöstra Europa i början av nittiotalet.
Ställd inför en situation som ingen trodde var möjlig på vår kontinent, blev man inom Europeiska unionen tvungen att utveckla nya instrument för att stärka förmågan att förebygga och, om så skulle bli nödvändigt, ta itu med eventuella liknande kriser som skulle kunna utgöra ett hot mot vår säkerhet och kränker våra mest grundläggande värderingar.
Det är därför ingen slump att den före detta jugoslaviska republiken Makedonien utgör inramningen för detta nya skede i Europeiska unionens utveckling.
Bakgrunden till denna insats är inte längre en absolut nödvändig åtgärd för att få ett slut på inbördeskriget och sära de stridande parterna åt.
Snarare är det en fortsättning på ansträngningarna för att skapa närmare förbindelser mellan unionen och ett land som närmar sig Europeiska unionen och som behöver vårt stöd för att befästa den stabilitet som är nödvändig för att fortsätta på den inslagna vägen.
Jag vill påminna kammaren om att den före detta jugoslaviska republiken Makedonien så sent som för två år sedan stod på randen till ett inbördeskrig.
Som tur var vände man emellertid kriget ryggen när en överenskommelse uppnåddes mellan de stridande parterna.
Under mina första två år som kommissionsledamot var FYROM den plats jag besökte oftast.
Under loppet av drygt ett år besökte jag Makedonien närmare tio gånger.
Ett betydande och ihållande åtagande från Europeiska unionens sida - såväl politiskt som ekonomiskt - stödde denna process.
Vi erbjöd sålunda landet utsikter om ett närmande till Europa, dels genom stabiliserings- och associeringsprocessen och dels genom ett ökat ekonomiskt stöd.
Följande siffror visar hur omfattande vårt finansiella stöd har varit.
Under 2001 tilldelades mer än 30 miljoner euro genom CARDS-programmet och mekanismen för akuta ingripanden, medan nära 7 miljoner euro tillhandahölls i form av humanitärt bistånd.
Dessa medel har främst använts till minröjning, återuppbyggnad av bostäder, återställande av lokal infrastruktur, förtroendeskapande åtgärder och till att åstadkomma de institutionella åtgärder som ramavtalet kräver.
Denna insats uppföljdes snabbt av antagandet av det fleråriga program för vilket det inom ramen för CARDS anslogs 130,5 miljoner euro för demokrati, rättssäkerhet, rättsliga och inrikes frågor samt ekonomisk och social utveckling.
Dessa ansträngningar har givit resultat.
Under de senaste månaderna har det politiska livet tack vare genomförandet av ramavtalet och stabiliserings- och associationsprocessen börjat återgå till det normala.
Det är sant att säkerhetssituationen fortfarande är bräcklig.
Förra veckans tragiska incident, då två polska Nato-officerare miste livet, var ytterligare ett bevis på ett det krävs en fortsatt internationell säkerhetsfrämjande närvaro under de kommande månaderna för att konsolidera freden och säkerheten i landet och för att stödja genomförandet av Ohrid-avtalet.
Denna bedömning delas av regeringen, presidenten, de viktigaste politiska partierna och internationella aktörer.
Jag skulle i detta sammanhang vilja ta upp den osäkerhet som eventuellt har uppstått angående omfattningen av och målet med Europeiska unionens militära uppdrag.
Europeiska unionens insatser kommer endast att vara av begränsad omfattning, men låt mig ändå klart och tydligt slå fast att jag inte anser att detta kan vara ett användbart kriterium för att bedöma värdet av sådana insatser.
Det kommer att vara ett påtagligt bevis för vårt åtagande att garantera stabiliteten i detta land.
För det andra behöver vi inte ändra uppfattning.
Våra mål är tydliga.
Såsom med rätta påpekades i resolutionsförslaget kommer Europeiska unionens planerade övertagande av Natos militära uppdrag att vara ytterligare ett bevis på Europeiska unionens engagemang för freden och säkerheten i landet och i regionen.
Detta är helt förenligt med vår hållning att bidra till långsiktig säkerhet i den före detta jugoslaviska republiken Makedonien.
Låt mig bara påminna kammaren om det omfattande ekonomiska stödpaket under rubriken för rättsliga och inrikes frågor som gemenskapen beviljat för säkerhetsområdet.
Mellan åren 2002 och 2004 har 31,2 miljoner euro anslagits för detta ändamål.
Detta omfattar framför allt två centrala element.
Det första gäller stöd till landet för hantering av gränskontroller genom ett omfattande och integrerat gränsförvaltningsprogram som innefattar inrättandet av en effektiv gränspolisstyrka.
Processen för att förbättra gränssäkerheten och gränsförvaltningen har starka inslag av regionalt samarbete, och därför bedriver Europeiska unionen för närvarande ett nära samarbete med Nato och OSSE för att stödja de ansträngningar som länderna i regionen själva har tagit initiativ till.
Det andra elementet är stöd till den före detta jugoslaviska republiken Makedonien för utarbetandet av ett omfattande strategi för att reformera polisväsendet och göra det till en välutbildad, multietnisk och samhällsbaserad offentlig tjänst.
Enligt kommissionens uppfattning kommer Europeiska unionen i den före detta jugoslaviska republiken Makedonien att bidra till att befästa en stabil miljö som befrämjar genomförandet av reformer vilka underlättar landets framtida införlivande med Europeiska unionen.
Mot denna bakgrund hyser jag inte några tvivel om att en begränsad och riktad militär intervention från EU: s sida endast kan stärka utvecklingen mot en fullständig civil och demokratiskt kontroll över de pågående reformerna.
Denna förmiddag har vi ägnat en stund åt att diskutera ett område inom utrikes- och försvarspolitiken där vi - för att uttrycka det diplomatiskt - inte har gjort så stora framsteg som vi hade önskat.
Vi måste emellertid erkänna att Europa på vissa håll i världen, i synnerhet på Balkan, har gjort en uppryckning under de senaste åren.
Man behöver bara jämföra förödmjukelserna och den blodiga förödelsen i början av 1990-talet, då Europa inte klarade av att ta itu med fruktansvärda problem vi hade inpå knutarna, med de framgångar vi haft under de senaste åren vad gäller att utforma en politik och hjälpa länderna på Balkan att utvecklas i riktning mot den europeiska familjen.
Vi vet att den resan inte är helt bekymmersfri och dagens tragedi påminner oss om hur mycket arbete som återstår.
Som jag tidigare har sagt här i kammaren vore det ett fruktansvärt misstag att tro att problemen på Balkan eller i Afghanistan är överstökade.
Vi måste även fortsättningsvis arbeta målmedvetet och koncentrerat och vara generösa med vår tid, vår erfarenhet och vårt stöd när det handlar om att hjälpa dessa länder på vägen mot ett eventuellt medlemskap i Europeiska unionen.
Jag är övertygad om att de kommer att uppnå detta mål under kommande år oavsett vilka tragiska bakslag som än inträffar.
(Applåder)
