# ID: svediakorp-gov434275
# author: Andersson (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 448
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionär!
Frågan handlar om hur Irak på bästa och mest effektiva sätt skall avväpnas och inte om den förhatliga regimen.
Regimen är självklart förhatlig - det finns väl ingen i denna kammare som älskar Saddam Hussein - men frågan är hur massförstörelsevapnen skall avlägsnas.
Sker denna avväpning bäst genom militärt ingripande eller genom fortsatt arbete av vapeninspektörerna?
För min del är jag övertygad om att det bästa sättet i nuläget är genom fortsatt arbete av vapeninspektörerna, helt enkelt för att ett väpnat ingripande alltid är en sista utväg.
När alla andra möjligheter är prövade kan det bli aktuellt.
Ett sådant ingripande skulle ha mycket stora konsekvenser, inte bara för folket i Irak och alla de oskyldiga som skulle drabbas, utan också, tror jag, för de fortsatta relationerna med arabvärlden.
Dessutom anser jag att vapeninspektionerna fungerar.
Man kanske skulle kunna önska att de fungerade ännu bättre, men det görs framsteg för närvarande.
Vi skall vara medvetna om att inspektionerna fungerar på grund av det tryck som finns på Saddam Hussein, att det finns ett hot om ett väpnat ingripande.
Det är därför viktigt att detta tryck upprätthålls.
Denna situation kan inte pågå för evigt, men de tidsgränser som hittills har föreslagits från USA och andra har varit helt orealistiska.
Därför skall vapeninspektionerna fortsätta.
Att gå till anfall utan ett beslut i FN: s säkerhetsråd vore fullständigt förkastligt.
Det bryter mot folkrätten.
Det skulle få stora framtida konsekvenser för FN: s legitimitet.
Det finns brister inom FN-systemet, men vi har inget annat på global nivå.
Vi måste därför gemensamt bidra till att upprätthålla detta system.
När det gäller EU: s roll i denna konflikt är det ett sorgligt kapitel.
De stolta deklarationer som brukar komma fram vid högtidliga tillfällen om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken har ju visat sig inte hålla när de sätts på prov.
Det är framför allt de stora länderna som brister, som går sina egna vägar, som följer sina egna nationella intressen i stället för att vänta, sätta sig ned, diskutera och finna en gemensam linje.
Om EU i framtiden skall spela en roll på det utrikespolitiska området, måste vi lära oss någonting av det som har hänt.
Skall vi kunna spela en roll i Irak, i Mellanöstern, på koreanska halvön och andra ställen, måste den gemensamma politiken gå före de nationella intressena.
Annars kommer EU inte att kunna spela en viktig roll i framtiden.
