# ID: svediakorp-gov434274
# author: Ferber (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 536
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionär, kära kolleger!
Krigsrisken i Irak lämnar ingen oberörd.
Jag känner inte någon som inte skulle föredra en fredlig lösning i Irak.
Det borde också vara självklart bland demokrater.
Men enbart fredsvilja från vår sida räcker inte, man måste också göra något.
Europa har förlorat i betydelse i detta sammanhang.
Vi har under loppet av de senaste veckorna och månaderna inte lyckats behålla och utveckla den tidigare centrala rollen som Förenta staternas partner.
Det har tyvärr min förbundsregering - den tyska regeringen - avsevärt bidragit till.
För att vinna valen har förbundskansler Schröder underblåst krigsrädslan i Tyskland, och i gengäld har han splittrat Europa, Nato och - det intrycket får man nästan - Förenta nationerna.
Han har inte på något sätt bidragit till att Saddam Hussein tar Förenta nationernas påtryckningar på allvar.
Men det betyder att vi nu måste klargöra att vi är intresserade av en verklig fred, som inte lämnar plats - det vill jag uttryckligen säga - för despoter som underkuvar sitt folk, gör en region instabil och tillverkar och förfogar över farliga massförstörelsevapen.
Europa talar utrikespolitiskt fortfarande inte - ännu mindre än någonsin tidigare - med en röst.
En gemensam utrikes- och säkerhetspolitik är mer avlägsen än någonsin.
Därför behöver Europa Amerikas förenta stater som en garant för fred och frihet i världen.
Det är inte Europa som har fått slut på folkmordet på Balkan.
Utan Förenta staterna skulle krigsförbrytaren Milosevic ännu inte sitta på den anklagades bänk i Haag.
Det är inte Europa som klarar av att få bukt med konflikten mellan Indien och Pakistan.
Det är inte Europa som klarar av att inta en hållning som garanterar vår säkerhet.
Europa ensamt har inte potentialen att bekämpa den internationella terrorismen.
Förenta staternas politik presenteras säkerligen inte alltid på ett övertygande sätt av Förenta staternas regering.
Den uteslutande koncentrationen på massförstörelsevapen var säkert inte så lyckad.
Därigenom överflyttas bevisföringen, initiativet överlåts på inspektörerna och slutligen också på Saddam Hussein, och Förenta staterna och dess förespråkare manövreras in i en defensiv position.
Men faktum kvarstår att Saddam Hussein hotar världsfreden.
Vi har på denna kontinent ofta haft att göra med despoter, där man redan i förväg kunde förutse vad de ville, och sådant finner vi också hos Saddam Hussein.
Faktum kvarstår att godtycke, terror, tortyr och mord tyvärr hör till vardagen i Irak.
Faktum kvarstår att många frågor fortfarande är obesvarade.
Förfogar Irak över smittkoppsvirus?
Vad har hänt med senapsgasgranaterna?
Var finns den mycket farliga nervgasen VX och de stora mängderna mjältbrandsbakterier, var finns de 6 500 bomberna med kemiska stridsmedel, och var finns de mobila vapenlaboratorierna?
Det är lika viktigt att dessa frågor klaras upp.
Men förutom att klara upp dessa frågor är det också viktigt att fundera över denna regions framtid.
Här har Europa en stor uppgift.
Jag uppmanar utrikesministrarna att tillsammans med kommissionsledamoten utveckla modeller för den kommande behandlingen av detta område och förbindelserna med detta område.
