# ID: svediakorp-gov434247
# author: Souladakis (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 661
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag tror inte att det finns någon som inte instämmer i de synpunkter som framförts av rådets ordförande, Greklands utrikesminister Papandreou, och kommissionsledamot Patten.
Som komplettering skulle jag bara vilja säga att i detta fall är den massiva mobiliseringen av nästan hela den allmänna opinionen och de europeiska medborgarnas demonstrationer, och inte bara det, ytterligare en politisk omständighet, som man måste ta hänsyn till.
Den 11 september 2001 gav alla Europas folk och regeringar sitt enhälliga stöd till Amerikas förenta stater efter den terroristattack som drabbat landet.
I dag motsätter sig alla Europas folk, men inte alla regeringarna, ett krig som inte leder någonvart, som inte får något resultat.
Man skulle kunna anspela på gamla talesätt i fråga om krisen i Mesopotamien och konstatera att man skapar ett politiskt Babels torn, som helst borde försvinna.
Det finns sidoeffekter av att de 15 medlemsländerna inte har kunnat enas om hur man skall förhålla sig till krisen, men sidoeffekterna gäller också kandidatländerna, som har olika uppfattningar om möjligheten till en enhetlig inställning.
I en tid då Europa håller på att bygga sin framtid genom konventet, som fastställer de nya villkoren i den författning som håller på att ta form, måste vi se till att vi inte skapar inre motsättningar, som sedan inte kan överbryggas.
Vi måste binda samman de 25, de 28 och så många fler som möjligt, i en ny strategi, för ett Europa med fred och samarbete, ett Europa som eftersträvar en demokratisk utveckling i hela världen, den så kallade politiken för förebyggande och hantering av kriser, i stället för att se till vad vi kan göra efter krisen, hur vi skall kunna lösa problemen med flyktingar, döda osv.
Jag vill emellertid också påminna om, och det sägs i alla analyser, att det är två strategier som står mot varandra i Amerika: en strategi för Amerikas samexistens med hela världen och en annan strategi med en teokratisk grundsyn, enligt vilken det är Amerika som måste bestämma över utvecklingen utifrån en subjektiv bedömning av vad som bäst gagnar världen.
Jag vill påminna de många som framfört teorier om att FN har sett sina bästa dagar, om att FN var ett uttryck för maktbalansen efter andra världskrigets slut och att de nya maktförhållandena måste komma till uttryck i de nya konstellationerna, att vi måste förstå att de nya internationella maktförhållandena måste komma till uttryck på ett väl genomtänkt sätt och genom ett system, som är sådant att det inte leder till konflikter.
Men det är också bra om vi kommer ihåg vissa förhållanden som gäller oss som europeisk union.
Vi kom fram till en enig ståndpunkt i Palestinafrågan.
Men denna eniga ståndpunkt, som vi alla stod bakom, respekterades inte.
Vi kom fram till en enig ståndpunkt i Irakfrågan, i fråga om embargot mot Iraks folk.
Och denna eniga ståndpunkt respekterades inte heller.
Mot denna bakgrund måste vi se till att visa uthållighet under de perioder då vår politik kan leda till ett praktiskt resultat, som inte sedan ger näring åt nya kriser.
Kolleger, vi befinner oss förvisso vid en kritisk vändpunkt.
Men jag tror att varje kris skapar förutsättningar för en ny kvalitet.
Vi måste säga till våra amerikanska vänner att denna uppfattning leder till äventyrligheter.
Och dessa äventyrligheter är inte till gagn ens för Amerika.
Det är farligt med sådana uppfattningar som Rumsfeld har.
Enligt vad jag hörde i morse, har han börjat klandra Förenade kungarikets premiärminister för att han begärt några dagars förlängning av tidsfristen för vapeninspektörerna.
Kolleger, parlamentet måste sända ett budskap om fredlig lösning av alla internationella problem, fredlig lösning genom demokratiska förfaranden över hela världen.
