# ID: svediakorp-gov434244
# author: Belder (EDD). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 334
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
I den här debatten om Irak framträder ett bisarrt motsatsförhållande.
Från Irak har jag fått uppgifter om kontakter mellan framstående företrädare för Baathregimen och den irakiska oppositionen.
Saddams omedelbara omgivning förbereder sig tydligen på att? Rädslans republik? skall falla.
De försöker i första hand rädda sina egna skinn genom att tillkännage ett uppror om det skulle komma ett amerikanskt militärt ingripande.
Vad hör jag däremot inom Europeiska unionen?
Ett antal stora medlemsstater ivrar för ett politiskt status quo i Irak.
Vapeninspektioner inom ramen för FN utan tydliga tidsfrister skulle räcka för att tämja regimen i Bagdad.
På vad grundar sig denna stora politiska kredit som de unnar den hänsynslösa våldsmannen Saddam Hussein?
Den lidande irakiska befolkningens oförståelse för denna ansvarslösa hållning från ett antal europeiska länders sida är tydlig och allmängiltig.
Lika negativt är det nuvarande politiska priset för den västerländska Irakfejden: ett allvarligt undergrävande av de transatlantiska förbindelserna, allvarlig splittring inom själva Europeiska unionen och en växande tvedräkt inom det internationella samfundet inom ramen för Förenta nationerna.
Allt detta på grund av en mordlustig megaloman som i åratal helt enkelt vägrat följa FN-resolutioner.
Ett sådant scenario måste uppmuntra liknande diktaturer att gå sin egen beväpnade väg.
Kan Europeiska unionens medlemsstater rädda något i denna splittrande Irakfejd?
Jag tror det.
För det första borde de på mycket kort sikt ställa sig bakom en tydlig tidsfrist för FN: s vapeninspektioner i Irak, en begränsning varvid tillräckligt mycket hänsyn tas till alternativet med ett väpnat ingripande.
När allt kommer omkring tvingar endast den nuvarande maktuppvisningen i Gulfområdet Saddam Hussein till visst samarbete med FN-inspektörerna.
Samtidigt borde medlemsstaterna i Europeiska unionen äntligen visa tecken på omsorg om Iraks framtid, politiskt och socialekonomiskt, eftersom det verkligen finns alternativ till Saddams? Rädslans republik?.
Vad gäller båda dessa saker ser jag fram mot initiativ från det grekiska ordförandeskapets sida.
