# ID: svediakorp-gov434242
# author: Cohn-Bendit (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 851
# sentences: 49
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
Det finns vissa saker som jag inte kan förstå.
Exempelvis brukar vi alltid försvara fördragen.
I artikel 19 i EU-fördraget står något mycket enkelt:? Alla regeringar som är representerade i säkerhetsrådet skall försvara den gemensamma ståndpunkt som fastställts av Europeiska unionen?.
Spanien, England, Frankrike och Tyskland skall alltså försvara en gemensam ståndpunkt.
Vare sig man gillar den gemensamma ståndpunkt som fastställts av EU: s regeringschefer eller inte, sägs där ingenting om något ultimatum och inte heller om konsekvenser i form av krig.
Där sägs att vapeninspektörernas arbete skall fortsätta.
Detta är exakt det memorandum Frankrike och Tyskland har föreslagit.
Jag kan inte förstå hur Spanien och England i fördragets namn kan låta bli att stödja denna ståndpunkt.
Vi måste äntligen få ett beslut inom EU om fördragens reella betydelse.
Palacio Vallelersundi har alltid tråkat ut oss med sina förklaringar om fördragen här i parlamentet.
Hon borde minnas att hon nyss försvarade de fördrag som hon nu själv skändar i egenskap av utrikesminister.
(Applåder)
Jag förstår uppriktigt sagt inte varför man måste kriga när man har vunnit kriget.
Varför ingripa militärt när man har vunnit utan att behöva ingripa militärt?
En sak skall erkännas: utan amerikanerna hade vi inte haft några vapeninspektörer i dag.
Vi hade varken haft vapeninspektioner eller avväpning.
Men eftersom det nu pågår en avväpning och inspektioner, behöver vi inte kriga.
Varför dra iväg och skjuta och döda, när vi kan få allt utan att skjuta och döda?
Jag kan inte begripa det.
Vi vill vara självkritiska genom att säga att situationen är som den är tack vare en viss beslutsamhet, oavsett om man gillar denna beslutsamhet eller ej.
Nu får vi höra, och jag förstår det fortfarande inte, att man skall införa demokrati i Irak.
Alldeles utmärkt, det är ju fantastiskt.
Men vad gör man då med Turkiet?
I Turkiet är parlamentet folkvalt.
Utmärkt, det är demokrati, oavsett om man gillar de som har valts eller inte, det är inte vårt problem.
Men sedan träffar man ett avtal med armén och kör över parlamentet, som är en demokratisk församling, får att uppnå vad man inte kunde uppnå på demokratisk väg och på det sättet säger man till folket:? Se här hur den demokrati vi skall ge er fungerar!?
Jag kan inte begripa det.
Man fortsätter att förklara att man exempelvis skall befria folken i Irak.
Till kurderna i Irak säger vi: det blir fantastiskt, vi skall befria er tillsammans med den turkiska armén.
Just den befrielse kurderna drömmer om sedan ett hundratal år tillbaka: att äntligen få stå under den turkiska arméns kontroll!
Dessa folk tycker förstås att detta är fantastiskt!
Ändå finns det en nyckel till demokrati i denna region.
Den nyckeln finns i Teheran.
Det handlar inte om att kriga mot Iran, men befolkningen i Iran kämpar för demokrati.
Det är i dagsläget det enda folk som gör uppror mot sitt totalitära styre, det enda folk som går ut i jättelika demonstrationer, som röstar för demokrati.
Ändå lämnar vi det folket ensamt, vi hjälper det inte och sedan hävdar vi att vi har infört demokrati i andra regioner.
Jag menar att vi måste göra tvärtom.
Genom att hjälpa det iranska folket att befria sig, skulle vi ge två lärdomar till denna region.
Det första är att frigörelse och demokrati är något man själv åstadkommer, inte genom militära interventioner någonstans ifrån, utan med hjälp av viljan och beslutsamheten hos folken själva.
Det andra är att detta folk, om det lyckas befria sig med vår hjälp, kan säga till alla traditionalister, alla terrorister och alla som fascineras av den totalitära traditionalismen:? Vi vet vad traditionalism vill säga, vi har fått känna av följderna av den och vi har bekämpat den.
Vi har befriat oss?.
Det kommer att bli en enastående lärdom för regionen, mer talande än om en amerikansk general ockuperar Irak.
Avslutningsvis måste vi alla kasta våra skygglappar.
Ja, regimen i Bagdad måste bytas ut, precis som regimen i Saudiarabien, i Tunisien och i ett antal länder i Afrika måste bytas ut, men detta kan inte ske genom en militär invasion, oavsett vilken.
Låt oss därför ta vårt ansvar som en del av världens demokratier och låt oss inte säga att fred kommer att råda om det inte blir något militärt angrepp mot Irak.
Fred är det inte, men detta är inte rätt sätt för att det irakiska folket äntligen skall få leva i fred.
De har rätt att leva i fred, utan amerikansk general, men också utan Saddam Hussein.
(Applåder från vänster)
