# ID: svediakorp-gov434241
# author: Wurtz (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 946
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionär!
Även om omröstningen i säkerhetsrådet i talande stund ännu inte har ägt rum, vet vi redan att det i alla händelser bara kommer att återstå en enda laglig väg, som innebär att Irak skall avväpnas på fredlig väg genom vapeninspektioner.
De som tar på sig ansvaret för att kringgå detta mandat och ensidigt inleda ett krig skulle trotsa hela det internationella samfundet.
De skulle, hoppas jag, utsätta sig för det egna folkets politiska bestraffning, som skulle få avskräckande verkan.
Vad gäller deras förtroende i världens ögon skulle det förmodligen vara förverkat för lång tid framöver.
Genom att skylta alltför mycket med sin hardpower, löper man risk att förstöra sin softpower.
Tyvärr är det risk för att hela det internationella samfundet skulle destabiliseras av ett sådant uppenbart brott - material breach - mot de regler demokratierna har ålagt sig att följa efter andra världskriget.
Ändå är detta vad Förenta staternas president aviserar, utan att skämmas.
Samtidigt som vi går samman mot Irakkriget måste vi gå samman mot denna unilaterala politik, som kriget är en del av och som i våra ögon är imperialistisk.
Där saknar vi varken trumfkort eller bundsförvanter.
Inte sedan det kalla krigets slut har en så mäktig fredsrörelse öppet trätt fram över hela jorden, en rörelse som hävdar rätten och det multilaterala samarbetet.
Det är inifrån den rörelsen Europas röst för en solidarisk värld skall och bör göra sig hörd.
Våra bundsförvanter utgörs främst av hela världens folk, i synnerhet folken i EU: s femton eller tjugofem medlemsstater.
Detta gör det just nu bara än mer legitimt att innan anslutningsfördragen ratificeras och innan omröstningen om den framtida författningen, kräva en djupgående diskussion i medlemsstaterna och med våra partnerskapsländer om den vision av Europa som vi tillsammans vill främja för att möta den folkvilja som kommer till uttryck hos EU: s medborgare.
Denna makalösa internationella opinionsyttring har troligen underlättat för en majoritet av världens regeringar att ta ställning mot kriget.
Det gäller i första hand sydländerna, framför allt rörelsen av icke-allierade som ensam företräder två tredjedelar av FN: s generalförsamling.
Det är vårt andra trumfkort.
Hur ömklig och vulgär är inte den utpressning som Colin Powell i det här sammanhanget utövar mot de mest beroende av dessa länder i syfte att avtvinga dem en röst som saknar allt folkligt stöd.
De vi stöder oss på är än en gång personer som världen räknar som sina mest framstående moraliska auktoriteter: allt ifrån påven Johannes Paulus den andre till Nelson Mandela, och däremellan den tidigare presidenten Carter och FN: s generalsekreterare själv, Kofi Annan.
Med stort engagemang och värdighet arbetar de alla för fredens sak och respekten för FN-stadgan.
Låt oss även hylla alla dessa erkända auktoriteter på den internationella rättens område, som undervisar i Oxford, Cambridge eller vid London School of Economics, och de tre hundra framstående spanska jurister som alla på förhand avvisar alla försök att legalisera en eventuell användning av militärt våld mot Irak.
En viktig del i detta har också vapeninspektörerna, som både klarat att visa stor fasthet gentemot Bagdad och stå emot Washington och London, som de inte tvekat att anklaga för att ha försett dem med falska uppgifter.
Jag vill också särskilt nämna de män och kvinnor som arbetar på FN-organen, som vid sidan av en del europeiska företrädare i regionen ofta är de enda som i första hand tänker på befolkningen och det lidande den tvingas utstå i Irak, i Palestina och i arabvärlden i stort.
Tack också till Chris Patten för vissa av de kraftfulla och sanna ord han hade att säga i denna fråga nu på förmiddagen.
En annan viktig faktor är i dag det fransk-tyska samarbetet, som kommer att ha hållit stånd, även om man får betala ett pris för sitt politiska mod att trotsa den starkare parten.
Åter andra bundsförvanter har vi hittat på andra sidan Atlanten.
Vi, det vill säga den breda koalition av europeiska parlamentariker som redan förra månaden reste till Bagdad, och som nu i Förenta staternas kongress knutit varaktiga samarbetskontakter med folkvalda från Washington, Ohio, Kalifornien och rentav Texas.
Se där ett Amerika som inte föraktar Europa, utan sätter sitt hopp till Europa och hälsar dess företrädare med öppna armar.
Vad har våra amerikanska vänner lärt oss?
Att 126 parlamentariker har röstat mot ett krig, i synnerhet två tredjedelar av demokraternas representanter, att 130 amerikanska städer och däribland Washington, Philadelphia och Los Angeles, har antagit resolutioner i vilka man motsätter sig en militär aktion, att den fackliga centralorganisationen AFL-CIO har uttalat sig i samma riktning, att antikrigsrörelsen (United for Peace and Justice, Women for Peace, etc.) har fått en betydelse som aldrig förr i det skede som föregår ett krigsutbrott.
New York Times har för sin del också nyligen valt att säga nej till krig.
Vi står långt ifrån den heliga allians som vissa beskrev för oss.? Georges W. Bush har hotat att isolera de européer som gör motstånd mot hans anspråk på världsherravälde.
Ögonblicket är perfekt för att vi skall räcka varandra handen?, kom som ett eko till oss från kongressledamoten Dennis Kucinich, talesman för fredskoalitionen.
Herr talman!
När allt kommer omkring har man de amerikanska vänner man förtjänar.
