# ID: svediakorp-gov434240
# author: Watson (ELDR). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 939
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
En ansedd och ädel vän till mig har berättat hur han övertygades om behovet av ett regimskifte i Irak när irakiska soldater under Iraks invasion av Kuwait placerade kuwaitiska krigsfångar i manhål, stängde locket, hällde ned olja i lufthålen och tände eld på dem.
Få kan undgå att känna till de grymheter som Saddam Husseins regim har gjort sig skyldig till, såväl mot sin egen befolkning som mot andra, och av denna anledning välkomnar jag initiativet från min vän och kollega Rutelli, om att försöka inrätta en internationell tribunal för brott mot humanitär rätt i Irak.
Världssamfundet har haft ögonen på Irak i över ett årtionde och vårt tålamod vad gäller avväpningen är på upphällningen.
För liberalerna här i kammaren är det ytterst viktigt att förbindelserna mellan Europa och Förenta staterna är goda.
Vårt engagemang i gemensamma värderingar, vårt engagemang i ekonomiska och kulturella band som återspeglas i vår militära allians är saker som betyder mycket för oss.
Vi delar Amerikas smärta efter attacken den 11 september, inte bara på grund av att européer fanns bland dem som mördades så brutalt.
Men vi delar inte Förenta staternas presidents åsikt att ett krig mot Irak är befogat i detta läge.
Den rapport som Hans Blix presenterade för FN: s säkerhetsråd förra fredagen innehåller inga skäl för omedelbara militära insatser.
Tvärtom rapporterade han om en påtaglig avväpning och även om han medgav att samarbetet på intet sätt var fullständigt, så välkomnade han det som aktivt och till och med proaktivt.
Hans rapport visade att inspektionerna leder till konkreta resultat för vapeninspektörerna, tillräckligt för att de skall få de ytterligare månader de behöver för att fullborda avväpningen av Irak.
Att slå undan benen på Hans Blix och i nuläget inleda ett krig, vore obegripligt för den moderata opinionen runtom i världen.
Jag skulle vilja be våra amerikanska vänner att om så bara för några minuter stanna upp och begrunda vissa grundläggande frågor.
Kommer ett regimskifte i Irak att göra det lättare att dra al-Qaidas terrorister inför rätta?
Kommer en omstörtning av en sekulär arabstat att underlätta en fredsuppgörelse mellan Israel och Palestina?
Och skulle inte kostnaderna för fortsatt vaksamhet, flexibilitet och tålamod bli mindre än kostnaderna för ett krig och en återuppbyggnad?
Vi får inte underskatta förlusterna i händelse av krig, inte bara de mänskliga förlusterna, även om de skulle bli stora och kostsamma, utan även de diplomatiska förlusterna som troligen först skulle märkas i form av ett sammanbrott av försoningssamtalen på Cypern.
När krisen blossar upp närmar vi oss samtidigt ett kritiskt ögonblick för Förenta nationernas framtida trovärdighet och tron på en världsordning som bygger på rättsregler.
Den anmärkningsvärda sammanhållning som världssamfundet uppvisade i november i fjol då man enhälligt enades om resolution 1441 hotar nu att raseras.
Vi bevittnar det föga uppbyggliga käbblet mellan grupper i säkerhetsrådet som är för respektive mot ett krig och som genom trakasserier, mutor och till och med utpressning försöker värva de länder som ännu inte har tagit ställning.
Förenta nationernas värdighet och integritet står på spel.
Förenta staternas beslut att använda FN-systemet för att avväpna Irak välkomnades varmt av min grupp och nu måste landet hålla sig till den multilaterala strategin.
Om Förenta staterna väljer att sätta sig över ett FN-beslut mot ett tidigt militärt ingripande, skulle det kunna innebära dödsstöten för Förenta nationerna.
Det spelar ingen roll om detta beslut fattas på grund av att man misslyckats att uppbåda de nio röster som krävs eller om det beror på grund av ett franskt eller ryskt veto.
Ett veto som man motsätter sig kommer alltid att uppfattas som mer orimligt än ett veto som man själv lägger in.
Men regler är regler, och ett stöd från FN om ett militärt ingripande får inte kringgås med ursäkten att ett veto är? orimligt?.
Det vore mycket bättre om omröstningen angående en ny resolution sköts upp till det att ett samförstånd kan uppnås.
Det vore lätt att räkna ut vilka element ett sådant samförstånd skulle innehålla, om bara de konstlade kraven på en i förväg fastslagen tidsplan för militära insatser kunde skjutas åt sidan.
Herr rådsordförande, ni har sagt oss att det fortfarande är möjligt att undvika ett krig.
Dörrarna till Janustemplet har låsts upp, även om de ännu inte har öppnats.
Hans Blix har redogjort för de områden där en avväpning ännu inte är fullbordad och dessa områden skulle kunna arbetas in i en ny resolution som tydligt definierade riktmärken för Irak att leva upp till under de kommande månaderna.
Om man medger att Irak har gått så långt i sina eftergifter endast på grund av hotet om militära ingripanden, varför då inte fortsätta med dessa påtryckningar till det att processen är avslutad?
Om Saddam Hussein inte lever upp till de riktmärken som finns i resolutionen kan de diplomatiska alternativen och inspektionerna anses vara uttömda, och i det läget har världssamfundet en moralisk befogenhet och legitimitet att inleda ett krig.
I London, Washington och Madrid sägs det att ett eventuellt krig kan bli kort, snabbt och framgångsrikt.
Med stöd från FN skulle så kunna bli fallet, men utan ett sådant stöd skulle en konflikt som splittrar världssamfundet kunna leda till att vi står inför ett nytt hundraårigt krig som kan bringa regimer på fall långt utanför Iraks gränser.
(Applåder)
