# ID: svediakorp-gov434229
# author: Bolkestein (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 869
# sentences: 42
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag hoppas att det inte är någon besvikelse för Lulling att kommissionen får sista ordet.
Jag välkomnar det faktum att utskottet för ekonomi och valutafrågor och parlamentet är eniga om kompromisstexten, som kanske inte tillfredsställer alla.
Det är åtminstone ett förslag till resolution.
Det är vad vi behöver i denna ytterst viktiga fråga.
Parlamentet har rätt att höra vad kommissionen anser om de olika ändringsförslagen, men innan jag gör det vill jag säga något till tre ledamöter som har talat.
För det första, frågan om beskattning berördes av García-Margallo y Marfil, Pronk och Lulling.
Uppföljningen av meddelandet om beskattning av pensioner från april 2001 har utvecklats längs två linjer.
Det har varit en diskussionsprocess i rådet som gäller kommissionens förslag att förbättra informationsutbytet om gränsöverskridande pensioner och ta itu med dubbelbeskattning och dubbel icke-beskattning.
Tyvärr måste jag säga att den processen inte har lett till några påtagliga resultat.
Ett antal medlemsstater kunde endast acceptera någon sorts avtal om man samtidigt löste frågan om beskattning i hemviststaten kontra beskattning direkt vid källan.
I den frågan förblev medlemsstaterna djupt splittrade.
För det andra, kommissionen har granskat huruvida nationella skatteregler om avdrag för inbetalningar till pensionsförsäkringar är förenliga med gemenskapsrätten eller ej.
Här har kommissionen hållit sina löften om att vidta åtgärder.
Förra månaden skickade kommissionen ett motiverat ställningstagande till Danmark och fem formella underrättelser till Belgien, Spanien, Frankrike, Italien och Portugal.
I samtliga dessa medlemsstater är inbetalningar till utländska pensionsfonder inte avdragsgilla, medan inbetalningar till inhemska fonder är det.
Detta är ett uppenbart fall av diskriminering.
Kommissionen är övertygad om att gemenskapsrätten förbjuder en sådan skillnad i behandling.
Jag kan försäkra parlamentet att kommissionen prioriterar dessa överträdelsefall, och den kommer att göra vad som krävs för att effektivt öppna marknaderna för gränsöverskridande pensionsavsättningar.
Till herr Blokland säger jag att, såvitt jag vet, har de ändringsförslag som han har lagt fram inte accepterats av utskottet för ekonomi och valutafrågor och utgör därför inte - syns det mig - en del av kvällens diskussion.
Därför har kommissionen inte någon åsikt om dem.
Till herr Purvis säger jag att detta direktiv bygger på två principer: för det första, principen om iakttagande av aktsamhetskrav från den medlemsstat som är hemland och för det andra, iakttagande av social- och arbetslagstiftning i värdmedlemsstater, dvs. där företaget är etablerat.
Det inkluderar bestämmelser om biometriska risker, men det skall inte vara ett hinder för gränsöverskridande verksamhet.
Än en gång, den uppnådda kompromissen innebär att det inte kommer att bli någon förlikning.
Det är bra.
Man vet aldrig vad en förlikning kan leda till.
Personligen, har jag mycket levande minnen av förlikning från uppköpsdirektivet och jag är mycket angelägen om att inte upprepa den erfarenheten.
Låt mig nu övergå till de ändringsförslag som har lämnats in till omröstningen.
Det gläder mig att säga att kommissionen kan godta ändringsförslagen 1, 5, 13, 15, 22 och paketet med ändringsförslagen 25-37.
Kommissionen kan inte godta de andra ändringsförslagen, som till största delen syftar till att bredda direktivets räckvidd.
Direktivet syftar inte till att ingripa i det sätt på vilket medlemsstater organiserar sina pensionssystem.
Kommissionen anser att direktivet inte bör reglera de produkter som erbjuds av pensionsfonder på ett inskränkande sätt.
Inte heller bör det definiera de exakta arrangemangen för utbetalning av förmåner.
Direktivet måste även ta hänsyn till mångfalden av tjänstepensionssystem samtidigt som det anger strikta normer för att säkerställa deras ömsesidiga erkännande, men utan att påtvinga pensionsfonder onödiga kostnader.
Det är anledningen till att kommissionen förkastar ändringsförslagen 3, 4, 9, 11, 12, 14, 16 och 18.
Direktivet bör inte experimentera genom att medge möjligheten att vidga räckvidden för detta direktiv till institutioner som i dag inte erbjuder tjänstepensionsprodukter.
Institutioner som redan drar fördel av den inre marknaden skall inte omfattas av detta direktiv, med undantag av livförsäkringsföretag, för vilka medlemsstater måste behålla alternativet att tillämpa detta direktiv för verksamhet som är förknippad med pensionsavsättningar.
Det är anledningen till att kommissionen tyvärr inte kan godta ändringsförslagen 2, 6, 8, 10 och 17.
Direktivet måste kunna hänvisa fullt ut till ett effektivt system för att säkerställa effektivt informationsutbyte mellan behöriga myndigheter och främja en konsekvent tillämpning av direktivet, men det måste göras utan att det påverkar möjliga framtida strukturer.
Det är anledningen till att kommissionen inte kan acceptera ändringsförslag 7, 19, 20, 21 och 23.
Kommissionen kan inte godta ändringsförslag 24 inlämnat av gruppen De gröna och Europeiska fria alliansen eftersom den anser att pensionsfonder, som mycket långsiktiga investerare med låga likviditetsrisker, inte bör vara alltför begränsade i sina investeringar i icke likvida tillgångar som till exempel aktier.
Kommissionen kan inte godta förslaget till avvisande av den gemensamma ståndpunkten, eftersom den anser att den gemensamma ståndpunkten är en väl avvägd kompromiss och rekommenderar Europaparlamentet att anta den.
