# ID: svediakorp-gov434202
# author: Karas (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 536
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Jag vill tacka kommissionsledamoten för att han inte bara i tider av osäkerhet utan även i en mycket motsägelsefullt förd debatt återigen påminner om hörnstenarna och för att han då inte ställer dessa hörnstenar mot varandra utan påminner om dem såsom principerna för den europeiska ekonomiska politiken.
Låt mig ta vid där kollegan Gasòliba i Böhm slutade.
Det handlar inte om att sätta upp nya mål.
Det handlar inte om att utveckla nya löften och hypoteser och nya analyser, utan det handlar om att vi äntligen skall ta oss själva på allvar.
Den som inte tar sig själv på allvar blir heller inte tagen på allvar av andra.
Många av oss beklagar de gemensamma principerna för den ekonomiska politiken samtidigt som vi kritiserar att de inte efterlevs.
Vi beklagar att tillväxten, produktiviteten och sysselsättningen minskar, att vi inte hinner ikapp utan halkar efter, och många av oss menar att detta är en analys som bör bemötas med mer statlighet och nya skulder.
Tror kollegerna till vänster verkligen att det förhåller sig så, samtidigt som vi ju tvingas erkänna att vi inte ens uppfyller alla våra egna målsättningar?
Vi talar om bestämmelser samtidigt som vi - åtminstone några av oss - menar att bestämmelserna inte bör efterlevas i vissa fall och av vissa länder.
Lika mycket beklagar vi förtroendekrisen ute i Europa när det gäller många av EU: s finanspolitiska åtgärder, principer och målsättningar.
Förtroende skapar man endast genom att vara beräknelig, och beräknelig är man endast om man verkligen håller och genomför det man företar sig, och detta gäller både här på EU-nivå och i medlemsstaterna.
Låt mig därför på min partigrupps vägnar klart och tydligt säga följande: Vi säger ja till den inre marknaden.
Och när vi nu säger ja till den inre marknaden, då måste vi äntligen se till att avlägsna hindren från den inre marknaden, att verkligen skapa en åtgärdsplan för finansiella tjänster, genomföra åtgärdsplanen för riskkapital och göra verklighet av stadgan för de små och medelstora företagen.
Vi säger ja till konkurrenspolitiken.
Detta innebär emellertid också att vi äntligen måste avskaffa de konkurrenssnedvridande skattebestämmelserna.
För vissa skatteformer, som t.ex. mervärdeskatt, energiskatt, bolagsskatt och beskattning av pensionsfonder, krävs det ett konvergensprogram.
Vi säger ja till Lissabonstrategin, men när vi säger ja till Lissabonstrategin måste vi också säga ja till en modell för ordningen för den ekosociala marknadsekonomin och inte bara spela ut marknaden och den sociala tryggheten mot varandra.
Vi måste äntligen se till att inför alla rättsakter undersöka effekterna på ekonomi, sysselsättning och miljö innan vi fattar beslut i stället för att beklaga konsekvenserna i efterhand.
Vi säger ja till att fastställa riktlinjer.
Vi måste lära av varandra, och vi säger ja till stabilitetspakten eftersom den anger ramen för ordningen, och därför säger vi också nej till den gyllene regeln eftersom den skulle urholka stabilitetspakten och få oss att falla kommissionen som fördragens väktare i ryggen och missa målen för sysselsättning och tillväxt.
