# ID: svediakorp-gov434201
# author: Berthu (NI). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 436
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Debatten om brottet mot stabilitetspakten som i huvudsak rör tre länder - Frankrike, Tyskland och Portugal - får oss att påminna om att det gäller att se skogen för alla träd, i budgetfrågor liksom i andra frågor.
De tre länderna med störst underskott har en sak gemensam.
De har under tidigare år haft en period av socialistiskt styre - en period som ännu inte är avslutad i Tysklands fall - ett styre som har varit släpphänt ifråga om offentliga utgifter och passivt ifråga om reformer som hade kunnat åstadkomma besparingar.
I dessa tre fall har det handlingsutrymme som skapades genom tillväxten under 2000 och 2001 därmed förslösats, och nu får vi skörda de bittra frukterna av detta.
Men detta träd får inte skymma skogen, dvs. den allmänna försämringen av den offentliga budgetbalansen i euroområdet, vilken under 2002 uppgick till - 2,4 procent av BNP och därmed närmar sig gränsen vid 3 procent.
Huvudskälet har att göra med en bromsad tillväxt, som ännu inte har kommit igång, inte ens långsamt, i motsats till vad som något orealistiskt påstås i de betänkanden som läggs fram här i kväll.
Upphovet till denna inbromsning är kanske en oundviklig konjunkturutveckling, men också och framför allt höga skatter och stela strukturer som man hittills inte har gjort något åt.
Mot denna bakgrund måste man faktiskt bryta ett tabu och fråga sig om inte själva euron är en del av den stela struktur som straffar tillväxten.
Skillnaden i effektivitet mellan euroområdet och länderna utanför euroområdet medverkar i alla fall till att frågan uppkommer.
Bör man med hänsyn till dessa övertramp tillföra stabilitetspakten ett större mått av flexibilitet?
Jag kan konstatera att kommissionen, Europeiska centralbanken och till och med Ekofinrådet vid sitt senaste möte lutar åt att svara nej på den frågan, med förbehåll för ett antal smärre ändringar.
Europeiska unionen har som alltid - när det gäller stabilitetspakten liksom när det gäller utrikespolitiken - en tendens att blunda för verkligheten och en vilja att sätta upp pappersväggar mot det faktum att grundläggande förhållanden har förändrats.
Vi anser för vår del att Frankrike gör rätt i att behålla sitt program för skattelättnader för att inte förvärra den nuvarande krisen, dock utan att glömma målet om att ta bort det offentliga underskottet helt och hållet, som ändå är ett bra mål.
Vi måste ta ansvar för ett arv som vi själva inte är upphov till.
Låt oss åtminstone göra detta på ett klokt sätt.
