# ID: svediakorp-gov434199
# author: Schmid, Herman (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 509
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Olle Schmidts betänkande följs som ni förstår med stort intresse i Sverige, som skall folkomrösta om införandet av euron i september.
I detta betänkande står det i punkt 6 att införandet av euron är en fördragsbaserad skyldighet för alla medlemsstater, alltså även för Sverige.
I punkt 5 står det däremot att det skall hållas folkomröstningar, och att resultatet av dessa folkomröstningar måste respekteras, även om de skulle avvisa införandet av euron.
Detta förefaller väldigt självmotsägande.
Olle Schmidt hoppas att svenska folket röstar ja och därmed löser upp denna motsägelse.
Det är dock inte mycket som tyder på detta.
Tvärtom leder nej-sidan för närvarande mycket klart, enligt sista mätningen med 10 procent.
Tendensen är att den ledningen blir allt starkare.
Det kan också vara intressant för parlamentet att veta att det bland nej-sägarna finns flera ministrar i den svenska regeringen, inklusive näringsministern, Leif Pagrotsky, åtminstone två tidigare chefer för den svenska riksbanken och en lång rad högt ansedda ekonomer, som alla anser att Sverige skall rösta nej.
Situationen avspeglar alltså inte den klassiska föreställningen om en bildad EU-vänlig elit och ett okunnigt folk.
Det handlar istället om en politisk debatt med krav på saklighet och argument från båda sidor.
Sverige har en välskött ekonomi.
Under de år som Sverige har stått utanför eurosamarbetet har den stärkts i förhållande till euroländernas ekonomi, i nästan alla avseenden.
Svenskt näringsliv brukar påstå att eurogemenskapen i alla fall är bra för handeln.
Tidningen Affärsvärlden har nyligen visat att inte heller detta är korrekt.
De EMU-vänliga ekonomerna kan inte förneka detta förhållande.
De säger därför som Grönfeldt Bergman nyligen sade, att argumenten för EMU inte är ekonomiska utan politiska.
Det låter inte särskilt övertygande när det är ekonomer som säger detta, som om de argumenterade för att mot praktiskt ekonomiskt förnuft skulle gå med i denna politiska union.
Det är inte lätt att sälja detta budskap till det svenska folket.
Sanningen är att EMU inte har blivit den succé som man räknade med.
Stabilitetspakten möter alltmer kritik och den ekonomiska stagnationen tilltar.
För Sverige har tysk ekonomi särskilt stor betydelse, men det är en svår uppgift att övertyga svenska folket om att göra sin framtid beroende av den tyska ekonomin just nu.
Denna fråga rör inte bara Sverige utan även Storbritannien och Danmark.
Vi kommer snart även att ha en rad nya medlemsländer som också står utanför eurosamarbetet.
Även i dessa länder blir det kanske folkomröstningar om euron, och resultaten där kan komma att bli negativa.
I den situationen måste man ställa sig den slutgiltiga frågan: Vad skall EU och Europeiska centralbanken göra om Sverige och kanske andra medlemsländer väljer att stå utanför unionen?
Kan man tänka sig en eurogemenskap som en frivillig gemenskap?
Vad säger egentligen kommissionen och rådet om detta?
(Talmannen fråntog talaren ordet.)
