# ID: svediakorp-gov434196
# author: Grönfeldt Bergman (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 429
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill begränsa mitt anförande om Konvergensrapport 2002 Sverige och först och främst tacka föredraganden, Olle Schmidt, för ett väl genomfört arbete.
Den 1 januari 2002 infördes euron som valuta i sedlar och mynt i 12 av Europeiska unionens länder.
Övergången var mycket lyckosam, och medborgarna mottog den nya valutan på ett positivt sätt.
Oron över prisökningarna visade sig vara i det närmaste obefogad.
Som alla vet tillhör Sverige inte de länder som övergick till att använda euron som betalningsmedel.
Skälet till detta är givetvis främst politiskt.
För att Sverige skall kunna införa euron som valuta, måste vi emellertid formellt uppfylla fem konvergenskriterier.
Kommissionen och ECB anser att Sverige uppfyller tre av dessa kriterier: prisstabiliteten, den offentliga sektorns finanser och den långfristiga räntan.
Detta är gott och väl, men Sverige uppfyller inte de övriga två, dvs. växelkurskriteriet och rättslig konvergens.
Beträffande växelkurskriteriet är det ju uppenbart att den svenska kronan fluktuerat under de senaste åren.
Man bör dock beakta att den dag Sverige formellt begär en ny bedömning, kommer denna att göras över en annan referensperiod och med förväntningar som kan tendera att öka växelkursstabiliteten.
När det gäller den rättsliga konvergensen är det väsentligt att Sverige snarast inleder den förändring av den svenska lagstiftningen som krävs för ett införande av euron.
Utfallet i kommande folkomröstning skall givetvis respekteras, men vid ett eventuellt ja bör Sverige, enligt min mening, redan vara förberett för att förhindra att ett införande av euron försenas på grund av bristande rättslig konvergens.
Med all respekt för konvergenskriterierna är beslutet om svenskt deltagande i EMU: s tredje fas politiskt.
Det är ett beslut som fattas av svenska folket.
De svenska medborgarna kommer i folkomröstningen den 14 september 2003 att för lång tid framöver avgöra vilken valuta som skall användas i Sverige.
Å andra sidan är Sverige enligt Maastrichtfördraget förpliktigat att gå med fullt ut i EMU-samarbetet när konvergenskriterierna uppfyllts.
Sverige har ingen speciell klausul som Danmark och Storbritannien, men förhoppningsvis får vi ett ja av det svenska folket den 14 september.
Den svenska regeringen behöver då inte längre, avsiktligt eller oavsiktligt, försena eller undvika de åtgärder som gör att Sverige uppfyller de återstående konvergenskriterierna.
Jag noterade med tillfredsställelse att Olle Schmidt accepterade PPE-DE-gruppens ändringsförslag 3 och 4.
Detta gör det möjligt att få den breda uppslutning bakom betänkandet som föredraganden önskade och som jag också önskar.
