# ID: svediakorp-gov434195
# author: Della Vedova (NI). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 682
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
De betänkanden som vid diskuterar i dag är detaljrika och viktiga dokument - och detta är i första hand föredragandenas förtjänst - och de utgör ett viktigt bidrag till diskussionen om politikens inriktning när det gäller de europeiska offentliga finanserna.
I deras nuvarande utformning får de stöd av de radikala ledamöterna.
Jag tänker inte gå in på detaljer i de enskilda betänkandena, men jag skulle vilja ta tillfället i akt att formulera ett par synpunkter som är av mer allmän natur.
För det första tror jag att det skulle vara nyttigt att vara skeptisk mot slagord och högt klingande mål, till exempel målen från Lissabon, som man hela tiden hänvisar till.
Att Europa i ett visst läge antog - det har redan sagts och jag upprepar det än en gång -? ett nytt strategiskt mål för ett nytt decennium: att bli världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, med förmågan att förverkliga en hållbar ekonomisk tillväxt? och alla de andra saker vi känner till, tycker jag inte är vare sig ett viktigt kvalitetshöjande steg eller grunden till en ny ekonomisk politik för de europeiska staterna, om man inte anser att staterna tidigare inte ville att de egna länderna skulle vara konkurrenskraftiga, och inte strävade efter full sysselsättning.
Förutom att hela tiden upprepa dessa mål och göra analyser - Europaparlamentet är ett politiskt organ, inte ett forskningscentrum - tror jag att vi måste diskutera anledningarna till att dessa vackert klingande mål inte uppnås och vilka de politiska kostnaderna är som man i Europa inte har modet att betala för att förverkliga dem, för att omsätta dem i konkreta reformer: de reformer som nämns i de betänkanden vi diskuterar.
Jag tror att vi måste ifrågasätta hela grunden för den europeiska ekonomin.
Vi nämner hela tiden med stolthet den sociala europeiska modellen och den sociala marknadsekonomin, men sedan i betänkandena, jag tror det var i den som skrivits av García-Margallo, skriver vi uttryckligen att resultatet för den europeiska sociala modellen är knutet till en amerikansk ekonomisk återhämtning: om det inte sker en ekonomisk återhämtning i Förenta staterna så sker det ingen ekonomisk återhämtning i Europa och vår sociala modell, som vi lovprisar så intensivt, kommer att tvingas genomgå ännu svårare perioder än den vi för närvarande upplever.
Den ekonomiska krisen i Tyskland är tecknet på en kris för en gammal ekonomisk modell, ett gammalt Europa som inte längre vågar ta risker.
Flera gånger i betänkandena upprepas att vi måste öka de offentliga investeringarna - utan att man förstår med vilka pengar - och skapa mer privata investeringar.
Jag tror inte att de privata investeringarna i Europa ligger på en låg nivå och att de hålls nere på grund av räntenivån och att vårt enda mål därför borde vara att utöva påtryckningar på Europeiska centralbanken för att få lättnader i räntepolitiken och på det viset få till stånd privata investeringar.
De privata investeringarna ökar inte på grund av låga räntor, utan de ökar om och när vi står inför en flexiblare ekonomi, med massiva tillskott av flexibilitet.
Reformerna för att öka flexibiliteten har ett politiskt pris, och det är det som vi inte diskuterar: det har ett politiskt pris att ingripa i arbetsmarknadens struktur, mot monopolisternas inflytelserika lobbygrupper - halva Europeiska unionens budget går åt till bidrag och jordbruksprotektionism - och det har ett politiskt pris att tänka sig att dessa resurser skulle kunna användas som motorer för att få igång en ny omgång investeringar inom högteknologi och vetenskaplig forskning.
Låt mig avsluta med en kommentar om trygghetsfrågan: nödvändigheten av att ha en strikt offentlig budget beror framför allt på nödvändigheten av att skapa ett utrymme i de offentliga finanserna för problemet med en åldrande befolkning och för att ta itu med kostnaderna i samband med strukturella reformer av skyddssystemen.
Detta är vi skyldiga kommande generationer av europeiska medborgare.
