# ID: svediakorp-gov434185
# author: Trentin (PSE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 695
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herrar företrädare för rådet, herr kommissionär, ärade kolleger!
Det utmärkta betänkandet från García-Margallo visar på behovet av att från och med nu koppla de stora riktlinjerna i den ekonomiska politiken och samordningsmålen när det gäller den ekonomiska och sociala politiken i medlemsstaterna till de mål som beslutades under Europeiska rådet i Lissabon, framför allt vad gäller investering i forskning, livslångt lärande, europeisk infrastruktur och vad gäller de allmännyttiga tjänsternas effektivitet i samband med att skydda det allmänintresse som de är knutna till eller också vad gäller en strategi för aktivt åldrande som sammanfaller med en betydande ökning av den aktiva befolkningen och sysselsättningen.
Detta val, som kräver att man anger fasta steg i förverkligandet av strategin från Lissabon som en integrerad del av de stora riktlinjerna för den ekonomiska politiken, kan inte undvika att beröra - och detta är ämnet för mitt betänkande - stabilitets- och tillväxtpakten eller samordningen av budgetpolitiken, som dos Santos med all rätt hävdar.
Den fråga jag vill formulera i det här sammanhanget, herr kommissionär, är den som gäller förenligheten av målen från Lissabon med målen i stabilitets- och tillväxtpakten, för att veta om även målen från Lissabon gäller, och i vilken utsträckning, staterna i valutaunionen och hur, om detta är fallet, man skall kunna göra dem lika bindande som de mål som anges i stabilitets- och tillväxtpakten.
Om svaret skulle bli jakande, vilket jag tror, så uppkommer även problemet hur man skall kunna samordna, inbördes förena och skapa synergi mellan de olika sektorer där unionen ingriper när det gäller den ekonomiska politiken, social- och sysselsättningspolitiken, politiken för hållbar utveckling, finansiell stabilitet och tillväxt.
Det handlar naturligtvis inte om en formell fråga, utan om ett val som skall påverka målen, sätten att hantera tillväxtpakten.
Mot denna nya bakgrund kan förvaltningen av stabilitetspakten inte få förbli koncentrerad till perioder när det är risk för att paktens mål och krav när det gäller budgetunderskott eller skuldsättningen inte skall hålla, krav som vi sannerligen inte tänker ifrågasätta, framför allt inte i en så svår och osäker period som den vi nu genomgår.
Stabilitets- och tillväxtpakten borde i själva verket vara bindande för staterna i valutaunionen även under tillväxtperioder, för att förhindra att man just under sådana perioder skapar förutsättningar för ett gradvis fjärmande från stabilitetspaktens mål på grund av val som avlägsnar oss från Lissabonstrategin.
Kommissionen får inte vara likgiltig när det gäller att välja mellan en ekonomisk politik som, under en tillväxtperiod, främjar de löpande utgifterna jämfört med offentliga och privata investeringar och en politik som är inriktad på att på ett planmässigt sätt, härifrån och till 2010, uppfylla målen från Lissabon när det gäller forskning och utveckling, utbildning och integrerad europeisk infrastruktur.
Man kan inte heller stå neutral, i krisperioder eller när det gäller ett eventuellt krig, mellan en ekonomisk politik som är inriktad på en allmän sänkning av skattetrycket och en politisk för att på nytt få fart på de offentliga och privata investeringarna som kommissionen själv borde inse är av gemensamt intresse, bland annat eftersom de hänger samman med europeiska projekt i Lissabonandan.
Här uppstår problemet att bedöma om investeringarna för att förverkliga målen från Lissabon inte skulle öka risken - snarare än minska den - för att 3-procentmålet inte skall kunna hållas och om de inte skulle kunna förenas med en större grad av finansiell disciplin för att rymmas inom stabilitetspaktens ramar.
Jag hoppas att dessa överväganden och deras möjligheter beaktas i sin helhet under kommande toppmöte under våren och jag vill som avslutning ödmjukast påminna om att det krävs en institutionaliserad samordning av den ekonomiska och sociala politiken inom euroområdet, en samordningsfunktion som kan besluta med majoritet och som även i konventets arbete visar att unionens utvidgning, som vi vill förverkliga med all kraft, inte skall dämpa dynamiken, låt mig säga vitaliteten, i Europeiska unionen på dess väg mot nya och mer avancerade integrationsformer.
