# ID: svediakorp-gov434123
# author: Berlato (UEN). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 293
# sentences: 8
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Anslutningen av de nya medlemsstaterna kommer att ytterligare utvidga gränserna för Europa, och det allt större inflytande som unionen kommer att utöva på kontinenten.
Vi kommer att utveckla en grannlandspolitik som skapar nya potentiella partner som i framtiden skulle kunna bli nya kandidatländer, vilket har skett med de länder som nu är på väg att bli medlemmar.
Men det verkar svårt att föreställa sig ett Europa som utvidgas ytterligare utan att man inleder en diskussion som nu blir nödvändig: vilka är Europas yttersta gränser?
Om vi blickar söderut, mot Medelhavets afrikanska stränder, så finner vi länder som aldrig har visat att de skulle kunna dela parametrarna för utveckling eller ideologier, politisk eller religiös övertygelse med Europa, kanske med undantag för Libanon och Israel.
Om man blickar österut skulle man kunna tänka sig att öppna för republikerna Ukraina och Georgien, mot norr för Norge, medan Atlanten redan i sig utgör en gräns åt väster.
Vilka är de yttersta gränserna som vi kan föreställa oss för att inte förtunna unionen till ett område för fritt handelsutbyte, för att nå fram till en union som inte kommer att gå i kvav varje gång den skall ta itu med de stora internationella frågorna, som dessvärre har inträffat i dessa dagar?
Det gäller med andra ord diskussionen om vilka länder som kommer att vara kallade att bli medlemmar av unionen och med vilka länder det i stället blir nödvändigt att enbart ha förmånliga samarbetsförbindelser, en diskussion som måste föras mycket uppmärksamt, eftersom samarbetet inte bara får gälla enbart kommersiella aspekter, utan även känsliga förbindelser som respekt för de mänskliga rättigheterna och kontroll av migrationsströmmarna.
