# ID: svediakorp-gov434108
# author: Berès (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 383
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr kommissionär, kära kolleger!
Vi visste att den här frågan skulle komma upp.
Under lång tid var det för tidigt att prata om den.
Det framkom bland annat då vi genom ett betänkande som lades fram hösten 2000 försökte behandla frågan i samband med förberedelserna för utvidgningen.
Det var ett betänkande av Brok.
I dag vore det förhastat att uttala sig endast med stöd av Europeiska centralbankens arbete.
Sanningen är att de institutionella lösningar som vi antar för centralbanken i grunden väcker fruktan, eftersom man ibland får intrycket att de skulle kunna överföras på andra institutionella maskinerier, och varför inte själva unionen.
Detta är en realitet i den debatt vi nu inleder här.
När det gäller innehållet tror jag att konventet kan riva upp det som Nicefördraget åstadkom.
Och det som centralbanken föreslår bör konventet kunna se över.
För i grunden är det en viss utveckling av systemet som föreslås, oavsett om det gäller att inrätta en rotationsmekanism eller en gradering av de beslut som fattas inom centralbanken.
Jag anser inte heller att vi kan förkasta allt i centralbankens förslag, till exempel idén om att begränsa antalet ledamöter i ECB-rådet, om man vill att denna instans skall kunna fortsätta att fatta beslut.
Jag anser också att vi bör behandla dessa förslag genom att försöka urskilja vad som är viktigast för oss.
Det verkar som om vi kan ta ett antal lärdomar i form av kriterier, med hänsyn till erfarenheten hos den unga institution som centralbanken är.
Den första är att man i grunden bör se över direktionens och ECB-rådets relativa inflytande, så att banken verkligen kan fatta beslut.
Den andra - som vår utskottsordförande Christa Randzio-Plath nämnde - rör insynen i beslut fattade av beslutande organ.
Den tredje rör bankens förmåga att föra en penningpolitik som ligger i hela zonens intresse.
Enligt min mening bör vi granska centralbankens förslag mot bakgrund av dessa tre kriterier, men det är framför allt konventet som bör stödja sig på dessa tre kriterier för att föreslå en lösning om hur beslut bör fattas i centralbanken i framtiden.
I grund och botten är det nämligen konventet som skall uttala sig.
