# ID: svediakorp-gov434105
# author: Goebbels (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 508
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
Europeiska unionen, eller åtminstone vissa företrädare för länder som antas vara viktigare än andra, lider av en mystisk åkomma: Gulliversyndromet.
Oavsett om det är inom konventet eller i organ som Europeiska centralbanken tror sig företrädarna för de stora länderna hotade av att bli bundna av de mindre ländernas gäng, länder som definitionsmässigt är oansvariga och som efter utvidgningen kommer att vara i numerär majoritet i rådet.
I teorin har staterna i Europeiska unionen lika rättigheter och skyldigheter, men vissa tror sig vara mer jämlika än andra, precis som George Orwells grisar.
Europeiska unionens historia innehåller inga exempel på lilleputtar som har bildat allians gentemot Europas Gullivrar.
Alla blockeringar i Europa - alltifrån den tomma stolens politik från De Gaulles sida till det berömda I want my money back från Maggie Thatchers sida - har varit stora länders verk.
Stabilitetspakten uppfanns för att få länderna i? Club Med? att hålla sig till en budgetdisciplin, vilket skulle garantera eurons externa värde.
Pakten respekteras av de? små? men i mycket mindre utsträckning av de? stora?.
Gulliversyndromet väcker trots detta en fruktan i vissa regeringar för att centralbankscheferna från mindre länder kan börja föra en släpphänt penningpolitik.
Resultatet av all denna rädsla är ECB: s förslag om att begränsa antalet centralbankschefer som får vara med och utforma penningpolitiken.
Ordförande Duisenberg hävdar att centralbankscheferna inte röstar efter nationella intressen, att det faktiskt inte förekommer omröstningar och att penningpolitiken utformas i samförstånd.
Varför då detta förslag om en ändring av röstningssystemet?
Man säger att det inte kommer att vara möjligt att genomföra omröstningar med 25 centralbankschefer.
En debatt med 25 centralbankschefer kommer säkert att bli längre, men en omröstning för eller emot en ändring av styrräntorna är lika enkel att genomföra med 25 som med 18 eller 9 centralbankschefer.
Detta är således inte det verkliga skälet bakom det framlagda förslaget.
I själva verket vill de fem stora staterna, som står för ca tre fjärdedelar av gemenskapens BNP, förbehålla sig rätten att bestämma över penningpolitiken.
I det avseendet är ECB: s förslag genialt, eftersom det innebär ett rotationssystem mellan tre grupper av länder som skulle garantera de? stora? att få rösta i 80 procent av fallen.
I betänkandet av Friedrich föreslås att de penningpolitiska besluten bör överlåtas till en verkställande grupp med nio medlemmar, som skall utses enligt en formel som förenar dels varje lands befolkningsstorlek, dels varje lands ekonomiska och finansiella betydelse.
På denna sista punkt sammanfaller betänkandet av Friedrich med centralbankschefernas enhälliga förslag.
Man kan ändå hysa tvivel om alla dessa förslag.
Eftersom det inte brådskar, varför får vi inte alla mer tid att fundera över förslagen?
Herr talman!
Jag vill också svara Della Vedova att Polen, enligt ECB: s förslag, alltid kommer att gå före Luxemburg.
