# ID: svediakorp-gov434098
# author: Friedrich (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 808
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Detta är en mycket viktig fråga.
Det handlar faktiskt om stabiliteten och utvecklingen för vår gemensamma valuta, euron.
För närvarande ser omröstningsfunktionen i Europeiska centralbanken ut som följer: Vi har tolv centralbanksordföranden - chefstjänstemän om man så vill - plus sex centralbanksdirektörer, dvs. totalt 18 röster.
Detta är ett relativt överskådligt och litet organ.
Var och en som sitter med i organet har rösträtt och rätt att uttala sig.
Nu är verkligheten sådan att andra länder förr eller senare ansluter sig.
Jag hoppas att Förenade kungariket skall ansluta sig, men därutöver kommer ju t.ex. även några av de nya medlemsstaterna i Öst- och Centraleuropa att tillkomma.
Därför måste man faktiskt fundera på hur omröstningsfunktionen skall ändras och anpassas till den nya dimensionen den dag då EMU har 15, 20 eller kanske 25 medlemmar.
Rådet har nu bett ECB att utarbeta ett eget förslag.
Under tidspress har det nu utarbetats ett förslag som verkligen inte är acceptabelt.
Låt mig endast nämna några exempel: Det har t.ex. bildats tre grupper av stater.
Det blir mycket svårt att förklara varför ett speciellt land tillhör en speciell grupp.
Det går visserligen, men det skulle ta ungefär tio minuter.
Detta system ger förstås ingen insyn, för det skall också införas ett rotationssystem.
Exempelvis skall den så kallade första gruppen med de stora länderna inte delta i 20 procent av omröstningarna, men alltså delta i 80 procent.
I den andra gruppen kan det mycket väl hända att ett land, dvs. en centralbankschef, alls inte deltar i upp till 40 procent av omröstningarna.
I praktiken skulle detta kunna innebära att ett stort land i den första gruppen noga kontrollerar när de inte har rätt att rösta och därefter försöker påverka dagordningen så att det inte finns några viktiga punkter på dagordningen just när de inte skall rösta.
Detta kommer att medföra omfattande diskussioner om dagordningen, och dessutom framgår det att ECB-rådet ensamt skall besluta om detaljerna för hur rotationen skall fungera.
Man kan lätt föreställa sig att ett land som inte får rösta kommer att arbeta desto hårdare för att påverka omröstningsförfarandet genom långa diskussionsinlägg.
Nu anser utskottet för ekonomi och valutafrågor - med all rätt, menar jag, - att modellen varken är funktionsduglig, öppen eller effektiv för ett så viktigt organ som ECB-rådet.
Vi har även hört akademiker från Frankrike, Tyskland och Förenade kungariket eftersom vi menar att även de bör få göra ett inlägg i debatten.
Klockan 19.15 förra måndagen godtog utskottet för ekonomi och valutafrågor faktiskt mitt förslag som - utan att vi hade samtalat om det på förhand - stöddes av många andra organ och partier i kammaren.
Vi menar att vi inte står under så stark tidspress!
Vi menar att konventet bör lägga fram ett nytt och bättre förslag på regeringskonferensen.
Inte förrän 2006, förmodligen först 2008, dvs. om fyra år, kan vi förvänta oss att en ny medlemsstat ansluter sig.
Utarbeta alltså ett nytt, öppet och överskådligt förslag.
Vi har lagt fram två idéer om detta.
För det första: Om det nu måste göras en viktning, låt oss inte göra detta genom rotation, utan var och en bör få rösta varje gång.
Däremot kan viktning göras utifrån befolkning, BNP och finanscentrumets ekonomiska styrka - och här har vi haft Luxemburg i åtanke.
För det andra: På lång sikt bör vi absolut inte nöja oss med halva åtgärder.
För när förtroendet för euron om några år har vuxit sig tillräckligt starkt skulle man kunna infoga det vetenskapliga förslaget.
Enligt detta bör affärerna och besluten delas upp, närmare bestämt i en del som omfattar operationella och kortfristiga affärer och beslut, och en annan del som omfattar strategiskt långfristiga beslut.
Därmed skulle även de kortfristiga besluten kunna fattas av centralbanksdirektörerna - i dag sex till antalet även om de kan komma att bli nio - medan de strategiska besluten, t.ex. vilka summor det skall handla om, blir kvar hos organet som helhet.
Vi föreslår därför följande - och jag tillåter mig att som avslutning på mitt korta inlägg citera detta på engelska: Calls for proposals to be made by the Convention in view of its adoption.
Med detta vill jag bara ha sagt att vi skriftligen har formulerat de idéer jag just beskrev som ett kompromissändringsförslag eftersom vi väntar oss att ett nytt förslag skall följa dessa principer och leda till bättre omröstningsfunktioner än den ohållbara och kortsiktiga lösning som ECB-rådet har lagt fram och som är en lösning som inte gör någon glad.
