# ID: svediakorp-gov434094
# author: Bushill-Matthews (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 385
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag hoppas att min gode vän Thomas Mann har förlåtit mig för att jag inte röstade för betänkandet i utskottet, och att han kommer att förlåta mig igen, då han vet att jag inte kommer att stödja det i plenarsessionen.
Det finns många saker som jag välkomnar i hans betänkande; erkännandet att vi måste leva upp till slutsatserna från Lissabon, främjandet och stödet för små och medelstora företag och behovet att förbättra sysselsättningen för missgynnade grupper i samhället.
Men jag kan inte acceptera betänkandets huvudinriktning, att en av lösningarna är att ge arbetsmarknadens parter en förstärkt roll.
Jag är helt och hållet för en social dialog, men den bör föras mellan anställda och arbetsgivare inom deras företag.
Föredraganden bekräftade de små och medelstora företagens betydelse som skapare av sysselsättning, men små och medelstora företag har inte mycket att säga till om inom Unice (Europeiska samarbetsorganisationen för nationella arbetsgivarföreningar och industriförbund) och de flesta av deras anställda är inte medlemmar i fackföreningar.
Så bland arbetsmarknadens parter förklingar deras röster i stort sett ohörda, ändå gör arbetsmarknadens parter anspråk på att tala för dem.
Det fanns ett intressant reportage i den engelska pressen den här helgen om Tyskland: Förbundskansler Schröder har såvitt man kan se stora problem att vinna gehör för nödvändiga reformer av arbetsmarknaden eftersom de blockerades av arbetsmarknadens parter.
Man uppgav att en tysk minister hade sagt? om det är nödvändigt att torrlägga träsket frågar man inte grodorna om deras åsikt?.
Med en arbetslöshet som närmar sig 5 miljoner i det landet blir träsket bara större och större och behovet av en förändring är mycket tydligt.
Jag är helt och hållet för social rättvisa och social integrering men den största fienden till bägge är arbetslösheten.
Regeringar måste göra vad som krävs för att ta itu med detta.
Det hjälper inte att klamra sig fast vid förlegade idéer; att ge arbetsmarknadens parter en förstärkt roll leder bara till ännu större förlamning.
Om några länder vill hålla fast vid detta så är det naturligtvis upp till dem.
Men jag ber er föredragande, jag ber er fru kommissionär, tvinga inte på oss andra sådana idéer.
