# ID: svediakorp-gov434075
# author: Diamantopoulou (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 921
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, mina damer och herrar!
För fem månader sedan redogjorde jag för resultaten av utvärderingen av den europeiska sysselsättningsstrategin inför parlamentet, som i en resolution godkände de viktigaste resultaten av denna utvärdering liksom de grundläggande riktlinjerna.
Efter redogörelsen av resultaten ägde en diskussion rum mellan alla de europeiska institutionerna, vilken pågick under lång tid.
Dessutom ägde ett mycket brett samråd rum med arbetsmarknadens parter, innan kommissionen redogjorde för resultaten av diskussionen med konkreta förslag om de framtida prioriteringarna och om hur styrningen av sysselsättningsstrategin kan förbättras.
I januari lade kommissionen således fram en handling som präglas av detta nya tillvägagångssätt inom ramen för sysselsättningsstrategin.
Den grundläggande nya metoden är i första hand inriktat på att förverkliga målen från Lissabon.
Som Thomas Mann sade är situationen mycket riktigt annorlunda, det ekonomiska läget är ogynnsamt, vilket återverkar avsevärt på arbetslösheten och drabbar vissa befolkningsgrupper i högre grad.
Trots den positiva utvärderingen av resultaten av sysselsättningsstrategin, som visade att reformer genomförts i alla medlemsländer, att så mycket som tio miljoner arbetstillfällen skapades mellan 1997 och 2001, trots de praktiska metoderna, råder det ingen tvekan om att vi måste genomföra fler program och påskynda reformerna ytterligare.
För att vi bättre skall kunna inrikta oss på Lissabonmålen har vi ställt upp tre grundläggande mål: full sysselsättning, kvalitet och produktivitet i arbetet och en arbetsmarknad med sammanhållning.
Jag skulle vilja betona att alla tre mål genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv och att vart och ett av dem, liksom prioriteringarna, hänvisar konkret till de särskilda svårigheter som kvinnorna ställs inför på arbetsmarknaden.
Det är alltså de tre grundläggande målen, och vi övergår till själva riktlinjerna.
Parlamentet, liksom rådet, har efterlyst färre och enklare riktlinjer, med tydligare inriktning på resultaten.
Vårt mål är därför att antalet riktlinjer skall minska, om möjligt till hälften, och att de skall dras upp med utgångspunkt i mycket konkreta prioriteringar - och vi har fastställt elva prioriteringar - av vilka de som är nya, som också är de som, så att säga, har mött störst motstånd, i den meningen att vissa länder godtar dem och andra inte, är odeklarerat arbete och invandring.
Det finns alltså tre grundläggande mål och elva grundläggande prioriteringar på vilka sysselsättningsriktlinjerna är uppbyggda.
På grundval av de senaste årens erfarenhet anser vi att den kvantitativa metoden spelar en mycket viktig roll, det vill säga att riktlinjerna omfattar kvantitativa mål, så att politiken är mätbar och, så att säga, regeringarna bedöms mot konkreta mål.
I vårt förslag anges därför konkreta områden som kan utgöra grund för diskussion när medlemsstaterna skall enas om europeiska eller konkreta nationella mål.
En annan viktig punkt är partnerskap.
Sättet att styra processen inom ramen för sysselsättningsstrategin skiljer sig naturligtvis från land till land.
Arbetsmarknadsparternas och de lokala myndigheternas rutiner och organisation bestämmer metoden i respektive land.
Det finns dock vissa saker som framkom av utvärderingen och som gäller alla länderna.
Det är behovet av att utvidga den roll arbetsmarknadens parter spelar, behovet av att synliggöra processen, så att medborgare och aktörer - liksom naturligtvis Europaparlamentet och de nationella parlamenten - uppmärksammas på den i så hög grad som möjligt, att utveckla strategins territoriella dimension, genom att samordna regionala och lokala sysselsättningsplaner, att främja det civila samhällets medverkan och, slutligen, att öka de parlamentariska organens deltagandet i processen.
Den sista punkten gäller tidsplanen.
Jag skulle från början vilja säga att jag har full förståelse för parlamentets farhågor för innevarande år, i fråga om riktlinjernas godkännande, eftersom det i år är första gången vi skall genomföra en bättre samordning mellan den ekonomiska politikens och sysselsättningspolitikens cykler.
För att vi skall kunna genomföra denna samordning, som vid upprepade tillfällen har diskuterats även i parlamentet, måste fyra steg fullbordas.
För det första måste rådet vid sitt vårmöte besluta om de allmänna riktlinjerna för sysselsättningsstrategin och om de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken.
För det andra måste riktlinjerna omedelbart därefter, så snabbt som möjligt, läggas fram som ett paket.
På grundval av besluten vid rådets vårmöte lägger kommissionen således fram paketet med riktlinjerna både för den ekonomiska politiken och för sysselsättningen.
För det tredje måste dessa riktlinjer godkännas, så snabbt som möjligt, helst vid rådets möte i juni.
För det fjärde måste, efter det att riktlinjerna godkänts, de nationella handlingsplanerna och den gemensamma sysselsättningsrapporten utarbetas före hösten.
Det är följaktligen tydligt att det krävs mycket hårt arbete av alla inblandade för att vi skall kunna följa denna tidsplan, men jag skulle vilja påminna er om att vi inte startar diskussionen från noll i april.
Diskussionen om översynen av sysselsättningsstrategin startade i juli förra året.
En mycket konkret diskussion ägde rum i parlamentet, och vi fortsatte i januari med det nyligen offentliggjorda meddelandet, och jag tror att vi genom ett nära samarbete mellan parlamentet och kommissionen kommer att kunna hantera problemen med tidsplanen, så att vi detta första år åstadkommer en samordning mellan den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken, vilket är mycket viktigt för att, å ena sidan, undvika överlappningar och, å andra sidan, förhindra att den ena processen ges mindre betydelse än den andra.
