# ID: svediakorp-gov434023
# author: Colom i Naval (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 472
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Även om vi inte är många i plenum för närvarande är budgeten historiskt och politiskt sett själva kärnan i de representativa demokratiernas historiska ursprung.
Det är parlamentets suveräna rätt att kontrollera utgifterna som möjliggör utvecklingen av en representativ demokrati.
Vi står i begrepp att anta den första europeiska författningen.
Unionen har fyllt 46 år och vi har inte ändrat budgetbefogenheterna under de senaste 30 åren.
Enligt min åsikt är det absolut nödvändigt att förändra denna situation.
Ett stort antal punkter är föråldrade och fördraget, om man respekterar det formellt, motsvarar inte vår tids budgetverklighet.
Min vän Garriga Polledo nämnde alldeles nyss budgetplanen: den tas inte upp i fördraget, även om rådet ofta verkar strunta i detta faktum.
Värderade kolleger!
Det står klart att författningen bör utvidgas till att omfatta budgetförfarandet och egna medel.
Mottot för revolutionerna under 1700-talet var? ingen beskattning utan representation?.
I Europeiska unionen gör vi exakt motsatsen: vi har mycket demokratisk representation - parlamentet står för detta - men beskattningsbesluten antas inte på ett demokratiskt sätt.
Systemet för egna medel är egentligen, även om dessa rättsligt sett är unionens egna pengar, en maskerad form av nationella skatter.
Vi kan inte fortsätta på det här viset.
Det är nödvändigt att utforma ett system genom vilket medborgarna skattar direkt, ett system som gör att medborgarna förstår - det är en fråga om grundläggande demokratiskt ansvar - att skattepengarna går till unionens budget.
Annars kommer det alltid att vara skatteministern som inkasserar pengarna och gemenskapen som gör av med dem, men man vet inte riktigt vad pengarna går till.
Detta är inte bra för den demokratiska kontrollen.
Vi måste följaktligen gå över till ett system som, utan att öka den totala skattebördan för medborgarna, ger oss möjlighet att synliggöra detta samband.
Man kan, lätt överdrivet, säga att det krävs personliga skatter, kanske progressiva, för att man inte skall kunna säga, vilket är lätt hänt, att de arbetslösa i Östtyskland subventionerar storgodsägarna i Andalusien.
Sådana osakliga resonemang är helt befängda och vi måste undvika att vi fortsätter att tala om skattepengar från den ena eller den andra medlemsstaten i det framtida finansiella systemet.
Medborgarna bör bidra i förhållande till sina personliga tillgångar, det skall inte bero på var de är bosatta.
Jag anser att detta måste vara en grundläggande faktor i det nya perspektiv, den nya vision, som vi måste ge vårt system för egna medel.
Fru talman!
Enligt min åsikt är det den grundläggande punkten.
Andra kolleger kommer säkert att ta upp andra aspekter när det gäller socialisternas inställning till den här frågan.
