# ID: svediakorp-gov434018
# author: Prodi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,337
# sentences: 51
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, ärade parlamentsledamöter!
Låt mig bara helt kort besvara några av frågorna, som verkligen är intressanta.
Det är synd att majoriteten av parlamentsledamöterna inte är närvarande.
Detta borde vara en dialog, men det gläder mig att se att Elles är här, och därför svarar jag framför allt honom, framför allt som han ställde ett par mycket viktiga frågor.
För det första frågade han om finansplanen gäller enbart fem eller sju år.
Vi har ingen möjlighet att bestämma det, och därför har vi lämnat stort utrymme för olika alternativ.
Personligen skulle jag helst se en finansplan för fem år, såväl för att harmonisera den med parlamentets arbete som för att ett sjuårigt perspektiv verkar alltför långt, det verkar omöjliggöra all effektiv kontroll och alla prognoser.
Elles ställde också en fråga om antalet kommissionsledamöter.
Problemet är emellertid inte antalet, utan den makt att organisera och välja som ges till kommissionens ordförande.
Antalet kan vara stort eller litet: problemet är hur man skall kunna organisera kommissionens arbete.
Det kan organiseras väl med ett litet antal kommissionsledamöter, men också med ett stort antal.
Vad sedan gäller personalen och översättningstjänsten har vi verkligen gjort enorma ansträngningar och vi har begränsat nyrekryteringen av personal inför utvidgningen till ett absolut minimum.
Elles pekade också på ett par andra frågor som jag tycker det är viktigt att ta upp.
Han nämnde till exempel den brist som kommer att uppkomma i kapitlet yttre förbindelser, framför allt när det gäller det atlantiska partnerskapet.
Jag nämnde alldeles i början av mitt anförande ett av de båda misstag vi måste undvika, nämligen att inte inse betydelsen av det transatlantiska partnerskapet, och jag gjorde det avsiktligt, eftersom jag anser att det är en avgörande faktor.? Fredsgruppen?, som leds av kommissionsledamot Lamy, ägnar sig även åt detta.
Det finns, för att vara noga, två grundläggande dimensioner i de yttre förbindelserna: den regionala - Wider Europe, det förslag som vi skall rösta om i dag - och den som i stället gäller världen, som i ett grundläggande och primärt avseende omfattar de transatlantiska förbindelserna.
Kommissionens reformering har hela tiden varit en prioriterad fråga och från och med 2004 har vi helt nya regler för de anställda.
Det har varit ett gigantiskt arbete: vi har en urvalsprocess som omfattar samtliga institutioner, i dag diskuterar vi den årliga policystrategin, vi har fullständigt gjort om finansförvaltningen och vi har skapat en ny förvaltning med en kraftig utökning - och detta är av avgörande betydelse för framtiden - av våra tjänstemäns befogenheter och ansvarsområden.
Vi har också ett nytt kontrollsystem och vi håller just på med att arbeta med redovisningssystemet, som ni vet, Elles.
Ni nämnde också skrivelsen, och nu när jag har blivit medveten om dess existens hyser jag inga tvivel om att den genast måste offentliggöras, för detta måste bli känt.
Å andra sidan måste vi emellertid inse att om det skulle gå så långt som till ett disciplinärt förfarande, så måste alla rättigheter för samtliga inblandade respekteras.
Men detta hindrar inte, som jag sade, att denna skrivelse omedelbart bör offentliggöras.
När det så gäller de berömda frågorna utan svar skall jag göra allt jag kan för att kontrollera det, med alla tillgängliga resurser och så snabbt som möjligt.
Men jag måste påpeka att det faktum att 400 frågor - som ni sade - inte har besvarats, kanske innebär att det ställs för många frågor.
Jag tar ansvaret för de långa svarstiderna i vissa fall, men jag tror också att vi har en lång rad heta frågor som är extremt viktiga.
Eftersom den har anknytning till de här frågorna vill jag också gärna kommentera den punkt som togs upp av Clegg och som gällde frågan om bättre lagstiftning.
Vi är nära en överenskommelse, men jag måste säga att jag har en känsla av att parlamentet är mindre intresserat nu än det var för ett tag sedan.
Jag vill gärna utnyttja detta tillfälle till att pressa på så att vi kan komma fram till en överenskommelse under det interinstitutionella toppmötet den 19 mars.
Jag uppmanar härmed formellt Europaparlamentets talman att ta tillvara detta tillfälle och att vara beredd att komma till en politisk uppgörelse under nästa vecka.
Kommissionen, å sin sida, är sannerligen redo att göra det.
Morillon bad om information om budgetposten och om forskningen som är knuten till försvaret.
Vi diskuterar för närvarande möjligheten att finansiera den militära forskningen utanför det sjätte forskningsprogrammet, men vi har fortfarande inte kommit fram till ett slutligt svar på den frågan.
Jag har redan nämnt möjligheten till en diskussion.
Det verkar vara en bra idé att diskutera detta, och vi kommer att lägga fram förslag på lösningar så snart som möjligt.
De sista svaren gäller de frågor som ställdes av Swoboda, dvs. den enligt honom oklara frågan om målen, om Balkan och om Medelhavet.
Kommissionen har presenterat - och i dag kompletterar jag den presentationen - en mycket detaljerad plan, med en tydlig politik, som gäller de länder på Balkan som utgör en del av Europa.
De kommer att bli medlemmar av unionen, men med samma strikta tillämpning av reglerna som den som gällde för länderna under denna första utvidgning.
Det blir inga rabatter.
Dörren kommer att vara öppen när de blir medlemmar, men först när de är redo.
Detta är ett absolut krav.
Jag håller med det som Swoboda sade om problemen i samband med viseringspolitiken - som han definierade som trubbig - inte för att vi inte måste vara stränga när det gäller att skydda unionens gränser, utan därför att jag anser att det är en politik som måste moderniseras i grunden.
Ofta garanteras faktiskt brottslingar visering på enklast tänkbara sätt, medan det för normala medborgare innebär ett enormt arbete som inte motsvaras av bättre kontroller - och detta säger jag efter att ha undersökt just hur viseringspolitiken fungerar i praktiken.
Det handlar inte om att minska, jag upprepar, utan snarare om att öka skyddet av våra gränser, på ett så intelligent och vaksamt sätt som möjligt.
Slutligen det sista påpekandet från Caudron: kommissionen har visat prov på en orimlig optimism i sin rapport.
Vi befinner oss i en svår situation där allt faller sönder.
Låt det stå klart att vi är djupt medvetna om situationen, det tragiska ögonblick i vilket vi befinner oss, men vi inser också den enorma betydelsen av att bibehålla en balanserad politik, en politik som tar hänsyn till samtliga omständigheter, behovet av att verkligen ta Förenta nationernas arbete på största allvar, det faktum att den nya politiken verkligen kräver starkare internationella institutioner som stöds av alla, och i det sammanhanget spelar Europa en oersättlig roll.
Jag tror det finns en risk för att vi inom de närmasta veckorna hamnar i en mycket allvarlig kris, men jag är djupt övertygad om att just denna kris kommer att visa att de europeiska institutionerna är oersättliga.
Endast Europa har kunnat enas med freden som absolut prioritet, genom att skapa en ny tolkning av begreppet nationellt intresse, knutet till hela kollektivets intresse, samtidigt som vi visar öppenhet gentemot de länder som finns i vår närhet, samt med en ny syn på och förståelse för mänsklighetens samverkan och problem.
Detta är fakta som man inte kan bortse ifrån.
I ett krisläge som detta lyssnar man kanske inte lika uppmärksamt, vilket är lätt att föreställa sig, men vi vet att vi sår inför framtiden.
(Applåder)
