# ID: svediakorp-gov434016
# author: Piscarreta (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 513
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, herr kommissionsordförande, fru kommissionär, mina damer och herrar!
Inom ramen för denna gemensamma debatt om Europeiska kommissionens politiska strategi för 2004 måste jag påminna om att det handlar om den första budgeten i ett Europa som utvidgats till nya medlemsstater.
Därför måste Europeiska unionens budget, mer än någonsin tidigare, bidra till att genomföra den ekonomiska och sociala sammanhållningen, dels i de nya medlemsstaterna, dels i de nuvarande 15 medlemsstaterna.
Jag håller med om att denna budget för 2004 bör prioritera inriktningen på den inre marknaden, strategin för en hållbar utveckling, och genomförandet av Lissabonstrategin för att göra Europeiska unionen till världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsekonomi fram till 2010.
Det handlar helt enkelt om två stora utmaningar för Europeiska unionen som utmärks av att de direkt och konkret påverkar alla medborgare i Europa.
Jag gläds också åt att Nicefördraget trätt i kraft, och trots all välförtjänt kritik som det framkallade har det åtminstone en fördel: det ökade antalet politikområden som omfattas av medbeslutandeförfarandet, vilket därigenom ger parlamentet större inflytande.
Låt mig emellertid, eftersom ingenting bara är positivt, komma med en viss kritik mot det dokument kommissionen har lagt fram i dag.
För det första håller jag med föredraganden om behovet av att insistera på att kommissionen skall välja som prioritering att förstärka stöden till landsbygdens utveckling inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken, en fråga där vi just kan se de största skillnaderna mellan medlemsstaterna.
För det andra, behovet av att uppmana kommissionen att förstärka förfarandet för att förenkla och förbättra budgetgenomförandet, främst när det gäller strukturfondspolitiken.
I detta sammanhang stöder jag genomförandet av tillförlitligare betalningsprognoser liksom mer information till Europaparlamentet om den nuvarande betalningsnivån per program, för att kunna svara på risken för att betalningarna upphävs.
Och när vi pratar om just upphävande av fonder anser jag att regel N + 2 som tvingar medlemsstaterna att använda medlen inom en period av två år från dess planering skall förstås som en uppmaning för att pengarna skall användas snabbt, utan att det för den delen skall kompromettera kvaliteten i de utgifter som görs.
När det gäller strukturfonderna skulle jag också vilja ta detta tillfälle i akt för att uppmärksamma kommissionen på ett problem som den redan känner till: anslutningen av de nya medlemsstaterna kommer att få som statistisk effekt en minskning av Europeiska unionens genomsnittliga bruttonationalinkomst.
Nivån i vissa regioner kommer därför att öka, vilket innebär en stor fara för att förlora strukturfonder genom att man överskrider de minimivärden som motiverar gemenskapsstödet.
Jag vill understryka att det, vilket för övrigt själva kommissionsledamoten för utvidgningen, Günter Verheugen sade, handlar om en rikedom på pappret men inte i verkligheten.
Rena statistiska indikatorer kan inte motivera att man avslutar en sammanhållningspolitik för de nuvarande medlemsstaterna.
Europeiska unionen har allt intresse av att se de nuvarande medlemsstaterna med höga tillväxtnivåer, högre sysselsättning och fler möjligheter.
