# ID: svediakorp-gov434004
# author: Van Dam (EDD). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 651
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionsordförande, fru kommissionär!
Fastställandet av en strategi för kommande år erbjuder ett utomordentligt tillfälle att göra prioriteringar.
Kommissionen väljer i sin politiska strategi för 2004 först och främst anslutningen av tio nya medlemsstater till EU, därefter stabilitet och till sist hållbar tillväxt.
Detta val av politiska prioriteringar kan vi instämma i.
Anslutningen av tio nya medlemsstater har varit ett viktigt ämne under hela denna kommissions mandatperiod och får under 2004 med rätta den högsta prioriteringen.
Från och med 1 maj nästa år kommer ju utvidgningen från 15 till 25 medlemsstater att vara ett faktum.
Åtminstone om befolkningen i kandidatländerna instämmer i detta.
I kommissionens tolkning av ämnet? hållbar tillväxt och solidaritet? är det påfallande att kommissionen anser att unionen bär ansvar för oerhört mycket.
Unionen måste till exempel: a) förstärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen, b) ta itu med den ojämlika utvecklingsnivån i de olika regionerna, c) stödja en hållbar ekonomisk och social utveckling och d) främja en välbalanserad och hållbar utveckling.
Herr talman!
Denna optimism angående gestaltning av samhället av en myndighet stämmer inte överens med våra uppfattningar om detta.
Kommissionen bör förhålla sig mer ödmjukt här och ta på sig färre uppgifter.
Valet av? stabilitet? som en prioritering anser vi vara helt riktigt.
Det världsomspännande hotet från terrorismen bör vi ju ta på största allvar.
Det konkreta utarbetandet av detta politiska ämne är emellertid återigen i strid med vår uppfattning om säkerhet och stabilitet i Europa.
Vid sidan av det så kallade? nya grannlandsinitiativet? eller? vänskapskretspolitiken? saknas den viktigaste partnern i den internationella kampen mot terrorismen och för upprätthållande av internationell stabilitet.
Jag syftar på Nato-alliansen med Amerikas förenta stater som stark bundsförvant.
Vill kommissionen förklara sig närmare i fråga om detta?
I Europeiska unionens fleråriga budgetplan för perioden 2004-2006 kommer sanningen fram.
Däri nämns nämligen det grundläggande uppdraget, inte enbart för? EU-medborgarskap? och den redan nämnda solidariteten, utan också i fråga om att? ge unionen en möjlighet att ta sitt ansvar som världsmakt?.
Mot bakgrund av den aktuella situationen är det utopiskt att låta den helt igenom delade Europeiska unionen spela en mer aktiv roll vid upprätthållandet av säkerheten i världen.
Herr talman!
Det är på sin plats med en gratulation med adress till kollega Mulder för hans goda betänkande om riktlinjerna för budgetförfarandet för 2004.
Till kollega Gills betänkande är jag tyvärr mindre positiv.
De fördelar som hon ser i förslaget till stadga för europeiska politiska partier förmår vi inte alls se.
Kommissionen vill ta inte mindre än 75 procent av sådana europeiska partiers budget ur EU-budgeten!
Överskrider inte det alla gränser?
Politiska partier är fria föreningar av medborgare.
Är det då inte bara logiskt att medborgaren, som står till grund för alla partier, ger finansiellt stöd till utvalt parti?
Detta främjar också den naturliga kopplingen mellan parti och väljare, som bara kan komma engagemanget i politiken till godo.
Nationella politiska partier som vill förena sig europeiskt bör själva betala för detta - det vill säga dess medlemmar.
Europeiska politiska partier står definitionsmässigt mycket längre från våra medborgares intressen än nationella partier.
Om vi då också förser dessa europeiska partier med ett enormt bidrag från gemenskapsmedel utökar vi just klyftan mellan medborgare och politik.
Kollega Gills analys om att en propagandaoffensiv för partierna närmare medborgaren ser vi inte alls som trovärdig.
Vilken märkbar effekt har europeiska kampanjer för EU-medborgarskap och fördelarna med euron haft?
Ingen, så varför skulle det då lyckas nu?
Vad vår grupp beträffar ser vi helst att detta förslag till stadga förkastas så snabbt som möjligt.
