# ID: svediakorp-gov434000
# author: Garriga Polledo (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 514
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade företrädare för rådet - var ni än befinner er - Fru kommissionär Schreyer, värderade kolleger!
Jag kommer att förklara Europeiska folkpartiets grupps ståndpunkt när det gäller betänkandet av Jan Mulder om riktlinjerna för budgetförfarandet för 2004.
Jag börjar med det lättaste, nämligen att gratulera föredraganden till betänkandet och tacka honom för att han har ansträngt sig för att ta med de flesta förslagen från övriga ledamöter i betänkandet.
Vår grupp instämmer i betänkandets innehåll, vi stöder det helt och fullt, så till den grad att vi inte har lagt fram några ändringsförslag.
Vi skulle helst se att inte allt för många ändringsförslag som lagts fram av andra grupper antas vid omröstningen.
Budgetåret 2004 kommer, som vår föredragande har sagt, att vara underligt hela året, eftersom budgeten inledningsvis kommer att vara utformad för 15 medlemsstater och sedan avslutas med utvidgningen till 25 medlemsstater.
Detta betyder att de tre institutionerna måste anstränga sig ytterligare för att enas, och den ömsesidiga förståelsen är inte den bästa för närvarande.
Under de svåra tider som råder inom och utanför Europa - särskilt utanför - är det nödvändigt att unionens budget för 2004 blir ett bevis på att vi européer tror på oss själva, på vår förmåga och våra möjligheter.
Unionens budget för 2004 bör bidra till att förstärka Europas roll och inflytande utanför dess gränser, nu när vår gemensamma utrikespolitik, dess instrument och till och med de personer som har ansvaret för att styra dem, förefaller vara försvunna i en strid som inte har börjat ännu.
Det Europa som beskrivs i Mulderbetänkandet är ett enat Europa som skall skapa konkurrenskraft och arbetstillfällen, ett Europa som skall vara en pålitlig partner i världen genom att förbättra sin politik på de gemensamma politikområdena.
Men för att vi skall kunna göra det måste det, bland annat, finnas ett interinstitutionellt samarbete, och i dag förefaller det vara tveksamt.
I betänkandet talas det i punkterna 2, 3 och 5 om att rådet och Europaparlamentet tillsammans kommer att justera budgetplanen för utvidgningen.
Hittills förefaller det inte vara på det viset.
När det gäller de mål som har satts upp om att Europa skall vara en pålitlig partner och att vi skall vara konkurrenskraftiga och skapa arbetstillfällen, har Europaparlamentet många åsikter om hur inrikes- och utrikespolitiken skall finansieras.
Det är inte godtagbart att det ensidigt fastställs några övergripande totalsummor i justeringen av budgetplanen, utan att Europaparlamentet får tillfälle att påpeka bristerna i dessa budgetkategorier och förhandla om tillräckliga totalsummor.
Europeiska folkpartiets grupp är beredd att förhandla med rådet och kommissionen om dessa budgetkategorier, vilka är oumbärliga i dagens läge om vi skall kunna uppfylla de prioriteringar som Jan Mulder själv har räknat upp.
Vid en tidpunkt när det finns så mycket meningsskiljaktigheter kan vi inte tillåta att unionens institutioner bidrar till att öka oordningen; institutionerna bör i stället visa exempel på dialog och samarbete.
