# ID: svediakorp-gov433987
# author: Swoboda (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,126
# sentences: 54
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionsordförande!
Vi har i dag mottagit ett mycket teknokratiskt dokument och lyssnat till ert mycket politiska uttalande, ordförande Prodi.
Jag skall inte sticka under stol med att jag föredrar det politiska uttalandet.
Låt mig försöka slå en bro mellan de båda delarna.
Nog har ni rätt, ordförande Prodi: ramvillkoren är långt ifrån gynnsamma, och sannolikt kommer de inte att vara särskilt gynnsamma 2004 heller.
Det hotande Irakkriget har dragit nya skiljelinjer genom Europeiska unionen och kandidatländerna.
I dag - om det inte sker en radikal förändring - står vi inför en vändpunkt, åtminstone i fråga om utrikes- och säkerhetspolitiken.
Och ekonomin har inte heller utvecklats så positivt som vi hade väntat - framför allt inte i fråga om sysselsättningen.
Därför måste vi närma oss saker och ting lite mer kritiskt.
Först vårt mål utvidgningen: Ja, helt rätt, vi måste se till att utvidgningen blir framgångsrik.
Låt mig svara alla dem som - kanske på grund av de senaste månadernas händelser - i dag menar att vi borde stoppa utvidgningen.
Låt mig då svara att detta skulle förvärra den europeiska splittringen och göra Europa ännu svagare.
Jag medger att många av oss är besvikna över att den känslomässiga och andliga bindningen till projekt Europa är så svag bland många av våra grannar - men även bland vissa av våra egna medlemmar för den delen.
Europeiska unionen är ingen stormarknad, det har ni så rätt i, och Europeiska unionen är heller ingen bank där man kliver in hur som helst och hämtar pengar till olika projekt.
Unionen är heller ingen stödinrättning för att man skall ha någon att skylla på när man tvingas genomföra obekväma men nödvändiga reformer.
Herr talman!
Vi tycks alla ha misslyckats med att framhålla unionens mål, dess egentliga existensberättigande som fredsprojekt, inte bara i Irakfrågan.
Talmannen nämnde Internationella brottmålsdomstolen.
Även i det avseendet har vi misslyckats med att övertyga de nya medlemsstaterna om att de multilaterala institutionerna som t.ex.
Internationella brottmålsdomstolen och FN är mycket, mycket viktiga för oss och ligger oss mycket varmt om hjärtat.
Detta är ett misstag, en försummelse.
Kanske är detta straffet för att vi ibland har betraktat gemenskapens regelverk alltför snävt och bokstavligt.
Hur som helst, kommissionen föreslår nu att vi skapar en ring av vänner utanför den utvidgade unionen.
Men, herr Prodi, vi har ju de senaste åren inte ens lyckats skapa tillräckligt många vänner i kandidatländernas regeringar.
Och vi får nog medge att Förenta staterna ibland har lyckats bättre med att fjärma åtminstone vissa regeringar i unionen redan före anslutningen - detta genom medel för lobbying, ett finmaskigt nät av institutioner och stiftelser som delvis leds av diasporan, och om nödvändigt genom påtryckningar och hot.
Det är också kommissionens uppgift att fundera ut hur vi kan motverka detta och hur vi, framför allt på kulturell och social nivå, kan nå ut med den europeiska tanken på ett bredare plan till befolkningen.
Detta som ett komplement till en gemensam röst inom EU.
Så några ord som rör stabiliteten i och runt Europa:
Även här menar jag att vi bör betrakta de enskilda regionerna på ett både bredare och djupare plan och utforma förbindelserna därefter.
Målen för detta är för dåligt preciserade och differentierade.
Ryssland bör nämligen behandlas annorlunda än Medelhavsländerna, och Medelhavsländerna annorlunda än länderna på Balkan, vilka för övrigt redan är möjliga kandidater sedan toppmötet i Zagreb, även om det i föreliggande dokument bara står att de eventuellt kan komma att bli medlemmar.
Vi måste dock erkänna att vår visumpolitik är usel för alla dessa länder - jag själv reser mycket ofta dit.
Personer från näringslivet, journalister, studenter - alla de som skulle kunna bidra till att sluta vänskap med länderna i fråga - stöter vi ofta bort genom en mycket restriktiv, egensinnig och byråkratisk visumpolitik.
Vår politik retar dessa människor, och framför allt retar den de viktigaste opinionsledarna i dessa länder.
Givetvis måste vi driva en restriktiv visumpolitik, men den bör kunna hanteras flexibelt för dessa samhällsgrupper.
Så till det tredje målet: hållbar tillväxt.
Jag medger att detta är ett mycket vagt begrepp, men det är ändå ett begrepp som säger mig ganska mycket.
Jag undrar bara om vi verkligen har en samstämmig tillväxtpolitik.
Vi investerar för lite, för lite i forskning och utveckling men också i infrastruktur.
Se bara på kollektivtrafiken som ju samtidigt skulle kunna göra mer för miljön.
Det görs för lite för att effektivisera utbildningsorganen samtidigt som de skall förbli tillgängliga för de allmänna befolkningsskikten.
Ofta beskyller vi människor, våra egna medborgare, för att ha för lite beredskap och mod att ta risker.
Men när de sociala näten i medlemsstaterna blir allt grovmaskigare och porösare är det inte konstigt att människor ofta är rädda, inte minst för att ta risker.
Även tendensen att försvaga den offentliga sektorn leder alltför ofta till att människor dessvärre tenderar att ta blind ställning mot globaliseringen eller åtminstone misstro den gemensamma marknaden.
Och vad gäller den offentliga servicen väntar vi fortfarande på en samstämmig politik på EU-nivå, inte minst från kommissionen.
Även här vill jag lyfta era egna ord: Europeiska unionen är ingen stormarknad.
Vi bör absolut kunna förbinda målet att skapa en hållbar tillväxt med en social marknadsekonomisk politik.
Ur min partigrupps synvinkel är det inte förlegat att vilja skapa större individualitet, större flexibilitet, större rörlighet eller - för att använda ett nytt ord - mer employability: framgångsrika blir vi den dag människorna i hela Europa har ett rimligt socialt skyddsnät.
Detta skyddsnät måste - det är vår grupp helt övertygad om - även omfatta den inflyttade befolkningen, inte minst för att undvika orättvis konkurrens.
Därför måste vi bekänna oss till en europeisk modell av kapitalism, eftersom detta på lång sikt är effektivare, mänskligare och mer socialt.
Avslutningsvis vill jag än en gång välkomna dokumentet också på min partigrupps vägnar.
Jag tror dock, herr talman, att vi i enlighet med ert uttalande behöver mer av politisk övertygelse och strategier som handlar om psykologi gentemot befolkningen i våra egna länder och i grannländerna.
Låt oss därför se till, herr talman, att det av kommissionens dokument tydligt framgår att Europa inte är ett teknokratiskt, administrativt projekt, utan ett politiskt projekt!
(Applåder)
