# ID: svediakorp-gov433986
# author: Elles (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,082
# sentences: 57
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
För det första så uppskattar PPE-DE-gruppen att kommissionen har lagt fram dessa dokument för oss denna morgon.
Det är ett historiskt och unikt tillfälle.
Det är första gången i vår historia som vi har fått möjlighet att diskutera budgetriktlinjer och strategidokument på samma gång.
Så nu kan vi se hur vi börjar avpassa prioriteringarna till de tillgängliga resurserna.
Det är synd att rådet inte är här med oss för det kunde också ha deltagit i denna diskussion.
Jag skall börja med det övergripande dokument som kommissionen lade fram denna morgon.
I detta skisseras unionens finanser efter 2006 och man ställer med rätta frågan vilket projekt vi vill ha, till exempel, när det handlar om vilka befogenheter unionen kommer att ha, gränserna för unionens geografiska storlek och en hel rad frågor som ger rätt perspektiv på vår budgetdebatt.
Jag kommer först att behandla sakinnehållet.
Det är riktigt att vi bör ha en uppsättning idéer, med arbetsgrupper inrättade av kommissionen som sysslar med fred och välstånd och frågor som har att göra med hållbar utveckling.
Men när det gäller den yttre sidan täcker arbetsgruppen inte vad som bör utgöra unionens yttre dimension.
Som talmannen sade om den nuvarande situationen, skulle det vara relevant att fundera på väsentliga frågor som till exempel hur det transatlantiska partnerskapet kommer att te sig om fem år.
Vi har begärt en rapport.
Den har inte tagits fram.
Vi inkluderade faktiskt en begäran om att ett dokument skulle utarbetas i budgeten för detta år - 2003.
Frågar man vilka unionens strategiska prioriteringar på området för yttre förbindelser fram till 2007 bör vara blir det dödstyst.
När det gäller förfarandet bör vi även vara lite försiktiga med denna kommission, som, även om den mycket aktivt ser fram mot nästa budgetplan, teoretiskt sett kan föra oss fram till 2013, vilket inte bara omfattar nästa kommission utan även kommissionen därefter.
Att vi redan 2003 skulle diskutera 2013 tycks mig lite avlägset.
I detta sammanhang finns det en speciell fråga som jag vill ställa till kommissionens ordförande.
I den sista meningen i detta intressanta dokument sägs det att löptiden för nästa budgetplan kan bringas att överensstämma med kommissionens och Europaparlamentets femåriga mandattider.
Betyder det att budgetplanen skulle sträcka sig till 2010 istället för 2013?
PPE-DE-gruppen är för att budgetplanen omfattar en femårsperiod.
Jag skulle vilja få klarhet på den punkten.
När ni talade om kommissionen, herr ordförande, nämnde ni konventet.
Hur kan det vara möjligt att leda unionen med färre kommissionsledamöter än vi har idag när vi planerar för en union efter 2006 med 500 miljoner människor eller mer?
Just nu tycks det vara ett omkväde här i kammaren att vi bör ha 10 till 12 kommissionsledamöter.
Jag förstår inte hur vi skall kunna leda en kommission med bara 10 till 12 kommissionsledamöter när de flesta regeringarna har åtminstone 30 till 35 ministrar för att leda sina egna länder.
Här handlar det om unionen, ett mycket större företag så varför skall vi inte ha 30 eller 35 kommissionsledamöter?
Det förefaller mig vara fullt normalt att göra så med tanke på morgondagens union.
För det andra anges prioriteringarna i 2004 års budget tydligt i det årliga strategiska policydokumentet när det gäller de tre framförda punkterna.
Beträffande uthållig tillväxt är det förnuftigt med en bättre integration av miljöhänsyn.
PPE-DE-gruppen är dessutom intresserad av dokumentet om ett bättre förhållande till våra grannar i fråga om säkerhet och stabilitet.
Vi är framför allt intresserade av utvidgningsprocessen och av att se till att vi kan fullfölja våra åtaganden och att medlemsstater integreras fullt ut i unionen efter den 1 maj 2004.
Vi delar även uppfattningen att förfarandet för att ta itu med dessa strategier när de behandlas i utskotten och därefter i budgetprocessen kommer att vara mycket viktigt för att vi skall kunna se till att de förs samman på rätt sätt.
De frågor vi kommer att ställa gäller den betydande personalökningen med 780 tjänster och, i synnerhet, om vi verkligen behöver så många tjänstemän i avdelningarna för tolkning och översättning.
Till sist kommer jag till min grupps prioriteringar under budgetprocessen.
Vi står fast vid det som har väglett oss i de senaste budgetarna för tre speciella element som är viktiga för oss.
För det första, att slutföra reformeringen av institutionerna.
Det var här kommissionen började.
Vi vill se till att denna reform är slutförd vid slutet av vårt mandat.
Här finns det fortfarande irritationsmoment.
I går nämndes ett dokument som till en del citerades i pressen om den pågående skandalen med den suspenderade chefsrevisorn.
Vi skulle vilja se det dokumentet.
Det är inte så hemligt - de flesta ledamöterna, inklusive jag själv, har en kopia.
Varför denna rädsla, denna önskan att hålla ett dokument, som redan är till hälften känt, hemligt?
Vi skulle vilja se det dokumentet så snart som möjligt.
För det andra har vi frågan om A-30-biståndsposterna - en speciell, men mycket känslig punkt för parlamentet.
Vi skulle vilja veta vilka subventioner kommissionen kommer att föreslå för speciella institutioner.
Det finns olika åsikter inom parlamentet om vad som bör mätas och vad som inte bör mätas och vi behöver en gemensam strategi i frågan.
Min sista kommentar gäller en skrivelse som jag har fått från generalsekreteraren om uppföljningen av parlamentets akter.
Här finner vi att åtminstone 25 eller 30 procent av de rapporter som vi begär i denna kammare aldrig kommer till stånd.
Beträffande parlamentets resolutioner om COS-dokument, sägs det att av de 490 uppmaningar som vi gjorde i fjol, har kommissionen beslutat att inte följa upp i 104 fall.
Vi önskar ett klarläggande om varför kommissionen inte gör vad parlamentet begär och vi anser absolut att det borde återspeglas i budgetprocessen om kommissionen inte vill göra vad parlamentet har begärt.
Jag avslutar med att säga att detta är en avgörande stund i denna budgetprocess.
Kommissionen har angett några användbara utgångspunkter för en diskussion som ser framåt, bortom 2004.
Jag hoppas att vårt parlament, i våra medborgares intresse, skall kunna komma fram till rätt slutsatser i slutet av processen.
(Applåder)
