# ID: svediakorp-gov433919
# author: Jarzembowski (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 926
# sentences: 50
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, ärade fru vice talman, kära kolleger!
Låt oss trots att stenarna regnade över parlamentet i eftermiddags utan brådska och vrede debattera en fråga som vi behandlat i flera månader och år, nämligen frågan om de europeiska bestämmelserna för kusthamnar.
Europeiska rådet avgav den 5 november till sist sin gemensamma ståndpunkt.
Därmed befinner vi oss nu i den andra behandlingen.
Jag tror att vi och vissa av eftermiddagens stenkastare bör bli på det klara med en sak: Det finns ett behov i hela unionen av en enhetlig reglering av kusthamnarna.
Kusthamnarna spelar nämligen en central roll som knutpunkter för den intermodala transporten i hela den europeiska transportpolitiken.
Det gäller att stärka kapaciteten för hamnarna i Europa, dels genom tydliga bestämmelser för konkurrensen hamnarna emellan och inom hamnarna, dels förstås genom ett marknadstillträde till hamntjänsterna som är präglat av öppenhet och insyn.
Rådet har avgett sin ståndpunkt och vi skall nu åter ta ställning, utifrån den första ståndpunkten.
Jag vill ta ställning till fyra av de 34 ändringsförslag som utskottet för regionalpolitik, transport och turism inkommit med.
Till att börja med anser utskottet för regionalpolitik, transport och turism att vi behöver tydliga föreskrifter för att skapa rättvisa konkurrensvillkor mellan hamnarna.
Även om rådet och kommissionen i sina förklaringar hävdat att de ser ett behov av rättvisa ramvillkor för konkurrens är inte avsiktsförklaringarna tillfredsställande.
Även om kommissionen skulle utöka direktivet om öppenhet till att omfatta kusthamnarna skulle vi inte uppnå det vi är ute efter.
Det är för det första att företagen från hamnarna och hamnföretagen faktiskt själva tillhandahåller uppgifter till medlemsstaterna och kommissionen om de ekonomiska kopplingarna mellan dem och staten, regionen och städerna.
För det andra skall kommissionen agera utifrån dessa fakta och för det tredje skall kommissionen förbjuda konkurrenssnedvridande åtgärder.
Slutligen vill vi att kommissionen lägger fram en rapport om öppenhet för oss så att vi kan fastställa på vilka områden vi behöver arbeta ytterligare.
Inte heller den bestämmelse för statligt stöd som kommissionen i sista minuten framlade räcker, fru vice talman.
Vi behöver rättslig säkerhet för hamnarna och hamnföretagen.
Vi måste veta vilken finansiering av hamninfrastruktur som inte utgör statligt stöd och inte behöver modifieras respektive vilken finansiering som utgör stöd och som kräver ett godkännande.
Vi behöver alltså klara och bindande riktlinjer.
Vidare är vi - åtminstone i utskottet för regionalpolitik, transport och turism - eniga om att lotstjänsterna skall falla utanför detta direktivs tillämpningsområde.
Rådet har slagit in på den vägen att man först låter direktivet omfatta lotstjänster och sedan förklarar att var och en kan göra som den vill.
Nej, vi förordar klara och öppna bestämmelser.
Vi vill att lotstjänsterna i medlemsstaterna regleras utifrån de säkerhetsbehov som ligger i allmänhetens intresse, antingen som privata eller offentliga lotstjänster.
Det skall medlemsstaterna bestämma själva.
Vad egenhanteringen anbelangar - det var ju upprinnelsen till demonstrationen och vissa hamnstrejker i Europa - är jag verkligt förvånad.
Vi diskuterade ju alla med de fackliga företrädarna i förra veckan.
Det var parlamentet som i första behandlingen begränsade egenhanteringen till egen personal och egen materiel.
Med utskottet för regionalpolitik, transport och turisms rapport gör vi ytterligare inskränkningar till egen fartygspersonal.
Jag vet inte varför fackföreningarna strejkar.
Om de rent allmänt är emot att Europa ägnar sig åt bestämmelser i hamnarna bör de tala om det.
Hittills har de inte gjort det.
Jag är av uppfattningen att det råder hård konkurrens mellan hamnarna och att vi behöver öppenhet och en rättvis avvägning av intressen mellan redare och hamnföretag.
Hamnen i sig tillhör varken hamnarbetarna eller ett statligt monopolföretag, inte heller redarna.
Man behöver hitta en avvägning mellan rättvis konkurrens och frihet för företagen.
Därför kan jag bara säga att det vi föreslagit för egenhantering är riktigt.
Jag kan inte heller förstå när somliga kommer och säger att vi måste underkasta alla hamntjänster tillståndskriterier.
Kommissionen har meddelat att medlemsstaterna kan underkasta dem tillståndkriterier.
Parlamentet var av samma uppfattning under första behandlingen och rådet var i sin gemensamma ståndpunkt av samma uppfattning.
Det finns ingen som helst anledning - och jag tycker att det är otillåtligt, fru talman - att i morgon rösta om förslag där alla medlemsstater på en gång skall föreskrivas obligatoriska tillståndskriterier i artikel 6.1.
Belgarna kan göra som de vill men att diktera för finländarna vad de har att göra är absurt.
I så måtto bör vi reda ut begreppen i morgon oberoende av valkampanjer var de än äger rum.
Kompensationsbetalningarna vill vi naturligtvis se reglerade på ett obligatoriskt sätt med klara kriterier.
Såtillvida står vi inte inför några större svårigheter där heller.
Fru vice talman!
Jag vet att vi har ett utmärkt förhållande till varandra men på den här punkten träter vi tyvärr.
Jag vill be er överväga frågan en gång till.
Vad vi kräver som parlament är en välavvägd bestämmelse mellan de intressen som redarna, hamnföretagarna, arbetarna ombord på fartyg och arbetarna på land företräder.
Det förslag vi lägger fram är välavvägt.
Ni bör överväga det mycket noggrant och även föreskrifterna om öppenhet och insyn bör stödjas i förlikningsförfarandet.
Vi vill ju båda, och förhoppningsvis även rådet, ha effektiva kusthamnar med god kapacitet där arbetstagare och företagare kan verka tillsammans på fredligt sätt.
