# ID: svediakorp-gov433914
# author: Lamy (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,956
# sentences: 68
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Jag skall svara några av våra talare, och min kollega Viviane Reding kommer att svara särskilt när det gäller området? kulturell mångfald?.
Snabbt, när det gäller frågan från van Velzen om universiteten, gör vi denna gång inga som helst åtaganden.
Vi gjorde några mycket försiktiga för tio år sedan under Uruguayrundan, vilka för vissa av våra medlemsstater gällde öppning för privata universitet.
Denna gång ändrar vi oss inte.
När det gäller de bilaterala förbindelserna med Förenta staterna, vilket jag diskuterade i Washington i måndags och tisdags med mina samarbetspartner, finns det faktiskt ett antal problem när det gäller att genomföra besluten från Världshandelsorganisationen i enlighet med regleringen av tvister.
Förenta staterna går inte särskilt fort fram när det gäller dessa genomföranden.
Jag reste dit för att påskynda processen och jag såg till att vår avsikt uttrycktes fullständigt, bland annat i kongressen, så att den skall genomföra de nödvändiga lagstiftningsakterna eftersom det på detta stadium inte är förvaltningen utan kongressen som är problemet.
Om kongressen inte skulle agera i den riktningen, vilket den för övrigt inte sagt, ger oss WTO möjligheten att koncentrera själarna, som man säger på ett språk som inte är mitt.
Fru McNally!
När det gäller delen? offentliga tjänster inom unionen? av denna förhandling om tillträde till handeln med tjänster har jag varit mycket tydlig och bestämd i sakfrågan: inget i vårt erbjudande ifrågasätter det som i dag är offentlig service inom unionen.
När det gäller det andra argumentet som också togs upp av Van Lancker, nämligen om vi möjligen inte skulle vara alltför krävande gentemot ett antal utvecklingsländer när det gäller att öppna tjänster för konkurrens, erinrar jag till att börja med om att många utvecklingsländer behöver konkurrenskraftiga tjänster; i de flesta länder är tjänsternas andel av ekonomin, vilken i dag uppgår till 60 procent hos oss, mellan 40 och 50 procent hos dem, vilket är avsevärt; de vill själva ha en avreglering av tjänstemarknaden, bland annat hos oss; och slutligen, när det gäller frågan om offentlig service, vill jag inte att man systematiskt skall falla ned i det som jag vill kalla? euromorfism?.
Vi har i Europa en modell för offentlig service som är mycket vidsträckt.
Jag hör till dem som fäster stor betydelse vid det - man kan ha en annan uppfattning på den punkten - men jag måste också vara klarsynt beträffande det faktum att denna modell inte tas efter överallt i världen, bland annat i ett antal utvecklingsländer som för närvarande inte har vare sig för avsikt och ofta inte heller medel att skaffa sig - om jag så får säga - offentliga tjänster i stil med våra.
I detta fall är en öppning av tjänstemarknaderna den bästa lösningen för att förvalta ekonomierna bättre, göra dem mer konkurrenskraftiga och bättre införliva dem i världshandeln.
När det gäller kommentarerna från Fraisse skall jag låta min kollega Viviane Reding besvara dem, men jag vill bara erinra om att i alla bra lag, särskilt idrottslag, är i allmänhet ett bra försvar och ett bra anfall hemligheten för att lyckas ganska väl och ur den synvinkeln förefaller mig rollfördelningen relativt bra.
För att exakt besvara er fråga om idrotten, fru Fraisse, finns det på detta stadium inget erbjudande från unionen när det gäller idrott eller rekreationsverksamhet, och detta av en mycket enkel anledning: vi har inte mottagit några önskemål på detta område.
Lucas koncentrerade sitt inlägg till frågor om insyn.
Låt oss vara tydliga på den punkten: Ni har alla här fått kännedom om principerna som styr kommissionens åtgärder inom denna förhandling.
Jag har vid ett flertal tillfällen uttalat mig om de principer vi tillämpar.
I enlighet med det institutionella avtalet som förenar de olika institutionerna har en del av er (en parlamentsledamot per grupp och bland annat samordnarna) fått tillgång till detaljerna i mina förslag.
Men jag förstår mycket väl att ni tvivlar när det gäller det detaljerade innehållet i mina förslag jämfört med de stora linjer som aviserats, och jag inser mycket väl att man kan anklaga mig för att göra det med uppsåt, det är helt normalt.
Var och en kan fråga sin samordnare för att kontrollera om detaljerna i mitt förslag överensstämmer med det jag aviserat.
Vad jag vet har samordnarna haft den informationen i nära tre veckor och ingen har sagt till mig att de detaljerade förslagen inte motsvarade det som jag tidigare aviserat.
Det är jag mycket glad för eftersom jag inte är van vid att agera på annat sätt.
På den punkten, fru Lucas, föreligger det alltså insyn och om jag för övrigt inte fullständigt offentliggör erbjudandena i samtliga fall beror det på att det finns tillfällen när sekretess är något bra, antingen för samrådet eller för förhandlingen.
Det är för övrigt något som Europaparlamentet vet mycket väl eftersom parlamentet självt exempelvis, och med all rätt tycker jag, förbehåller sig rätten till sekretess när det handlar om ett förlikningsförfarande som faktiskt sätter förhandlingen på spel.
Som i alla förhandlingar finns det ett tillfälle för tydlighet och ett för diskretion.
I sakfrågan hänvisar jag slutligen till Cleggs kommentarer.
Han har rätt: Så länge Europaparlamentet inte från konventet, precis som parlamentet inte från den tidigare regeringskonferensen, fått en seriös konstitutionell makt över de kommersiella frågorna kommer ni faktiskt i denna typ av förfarande, som jag försöker förvalta på bästa sätt, att teoretiskt fråntas all makt på detta område.
Vi befinner oss långt ifrån det som EG-fördraget för närvarande föreskriver när det gäller information och insyn.
Om ni vill gå längre, vilket är kommissionens ståndpunkt, så hjälp oss, och ibland skulle jag önska att inläggen från konventets ledamöter på denna punkt vore lika kärnfulla som de ibland är gentemot kommissionen.
Herr Abitbol och herr Berthu!
Jag skulle när allt kommer omkring önska att man inte ropar att vargen kommer alltför mycket, för om man säger att vargen kommer när han inte gör det kommer man faktiskt till slut att skrämma människorna.
I den här frågan finns ingen varg, och oavsett vad man kan tycka om det och bekräfta utifrån det, vet ni som känner till ärendet och som haft tillgång till informationen att det inte finns någon varg.
Det handlar alltså inte om att öppna någon som helst Pandoras ask.
Den är inte öppen, utan förblir stängd.
Herr Désir!
Jag förstår fullständigt alla era försiktighetsåtgärder.
Jag instämmer i en hel del av dem.
Men inte heller här skall vi bete oss som om Pandoras ask av avreglering vore öppen.
Den förblir stängd.
Det är inte fråga om att avreglera tjänster, det handlar om att göra framsteg i öppnandet av handeln med tjänster, och det har inget att göra med avreglering, liberalisering eller privatisering.
Var så snälla och blanda inte ihop två helt olika debatter.
Den ena, den vi har oss emellan inom unionen, om graden av avreglering inom ett antal sektorer som hittills varit skyddade - energi, transporter, post - och som gäller hur vi skall organisera vårt eget samhälle - det är en debatt som berör ett antal av mina kolleger i kommissionen, liksom parlamentet och rådet.
Den andra debatten handlar om det som sker i en förhandling utanför unionen.
Och dra för Guds skull inte in hamnarbetarna i den här frågan eftersom de, efter vad jag vet och om jag inte misstar mig, är här på grund av ett direktiv som rör den inre marknaden.
Denna sektor finns inte med på listan, det gäller den inre marknaden, och om vi öppnar eller ber andra att öppna transporttjänsterna, kommer vår förmåga att reglera dessa transporttjänster, liksom förmågan att reglera dem som vi ber att öppna denna marknad, inte på något sätt - jag upprepar det, inte på något sätt - att uppnås genom denna typ av förhandling.
Vi behåller vår suveräna möjlighet att reglera dessa sektorer som vi vill och det har därför inget att göra med det aktuella förslaget till direktiv.
Några ord så om Herzogs inlägg för att säga att jag i stort sett är överens med honom.
Den verkliga debatten bakom denna, oron, fruktan och försiktighetsåtgärderna som jag förstår, uttrycks med hänvisning till det som skett inom Europeiska unionen eller det som kommer att ske under de närmaste åren.
Jag är därför överens med honom om att vi måste satsa större delen av våra ansträngningar på denna debatt, på det som kommissionen förbereder, och på det som kommer att diskuteras med rådet och parlamentet om organisationen av den offentliga servicen, om de universella tjänsterna, om tjänster i allmänhetens intresse inom Europeiska unionen.
Om våra idéer vore tydligare och om överenskommelsen mellan oss om det som tjänster i allmänhetens intresse exakt innebär skulle klargöras tror jag att en del av den oro som uttrycks i den här debatten inte skulle finnas, och det med all rätt.
Låt oss så komma till frågorna om vatten som är känsliga, det erkänner jag.
Jag hör Turmes, Figueiredo och Karlsson säga: det som hittills skett på grund av GATS när det gäller vatten är inte lysande.
På detta vill jag bara svara att det har inget med saken att göra.
Inget land har i dag gjort det minsta åtagande på området för vattendistribution enligt det allmänna tjänstehandelsavtalet.
Inget!
Inget land har alltså gjort något åtagande.
Det som hänt och det som händer i ett antal länder beror på suveräna beslut som stater fattat om avreglering eller privatisering, och det har inget att göra med den internationella förhandlingen om tjänsterna.
Om många länder, och särskilt utvecklingsländer, genomfört självständiga avregleringar eller privatiseringar beror det i allmänhet på att de behövde direkta utländska investeringar och enligt min uppfattning skulle GATS, denna typ av förhandling, göra det möjligt för dem att dra till sig investeringar utan att avstå från sin rätt till reglering, vilket de ibland varit tvungna att göra när de agerat på ett okontrollerat sätt.
Ur den synvinkeln handlar det snarare därför om ett skydd.
Jag erinrar slutligen ännu en gång om att våra förslag på detta område endast gäller distribution och att, Turmes erkände det, det inte gäller tillgång till resursen.
Innan jag ger ordet till Viviane Reding skall jag slutligen svara dem bland er som bett mig vara mer offensiv: De Clercq, Harbour, Plooij-van Gorsel och Rübig.
Det förvånar mig inte.
Det är faktiskt min avsikt för övrigt, men jag tror det måste ske med hänsyn till den rädsla som uttrycks på flera håll och som i allmänhet är resultatet av att man blandar ihop den internationella förhandlingen om handel med tjänster å ena sidan, och attityderna eller förhandlingarna inom unionen om fastställandet, regleringen eller avregleringen av tjänster å andra sidan, - jag anser att dessa två debatter är mycket olika varandra.
Oron och rädslan finns emellertid där, och vi måste bemöta den tålmodigt och så exakt som möjligt.
Det är vad kommissionen är beredd att göra.
