# ID: svediakorp-gov433906
# author: Graça Moura (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 312
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Frågorna om kulturen och kulturtjänsterna är väl övervägda i van Velzens framställning, framför allt när de tar upp flexibiliteten i varje medlemsstats ståndpunkter.
Det är just för att det vid horisonten av detta problem dyker upp ett nytt, det så kallade kulturella undantaget, vilket jag anser är viktigt att peka på så att kommissionen tar itu med frågan om kulturellt undantag.
Frågan är extremt kontroversiell, främst på grund av dess egna förutsättningar.
I en öppen värd där man satsar allt mer på ett fritt utbyte av kulturer är det uppenbart att den kulturella mångfalden måste försvaras, bevaras och värdesättas, men detta får inte ske på bekostnad av att vissa värden som är av exakt samma natur inte får röra sig fritt.
Det är allt mer meningslöst, då det handlar om vissa kulturella produkter som industriprodukter, att sätta upp skydd för att begränsa deras möjligheter att ta sig in på vissa områden, till exempel biosalongerna.
Genom television, video, DVD eller andra nya tekniker från den digitala eran, online och via Internet, kan alla tittare, alla konsumenter som är intresserade få tag i det de vill utan möjligheter att stoppa denna konsumtion på ett effektivt sätt.
Och jag tror inte, jag måste i alla fall uttrycka mina tvivel, att 50 kulturministrar kan lösa detta mer än den enda punkt som man då kan anse som uppnådd, nämligen att varje land kan göra vad det anser lämpligast för att försvara sina intressen och sina egen kulturella särdrag.
Med dessa synpunkter, fru talman, nöjer jag mig med att tillägga att punkterna 7,8 och 9 i betänkandet som jag har nämnt ger en klar lösning på problemet som är både måttlig och balanserad och vi stöder detta.
