# ID: svediakorp-gov433884
# author: Lamy (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-03-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,481
# sentences: 99
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Tjänster är ett av de nya områden inom den internationella handeln som direkt berör sociala preferenser och levnadssätt och som därför, i större utsträckning än varor, orsakar oro hos medborgarna och deras företrädare.
Denna oro gäller särskilt insynen i de internationella förhandlingarna, bibehållandet av vår offentliga service och behandlingen av utvecklingsländerna, om jag rätt förstått frågorna från flera av er.
De återspeglas för övrigt i förslagen till resolution som överlämnats till kammaren.
Innan jag tillsammans med er tar upp Europeiska unionens erbjudanden för att öppna marknaderna för tjänster, skulle jag kort vilja erinra om vad förhandlingen gäller.
Låt oss till att börja med erinra om den anda i vilken unionen bedrivit dessa förhandlingar: det handlar om att fortsätta våra offensiva ekonomiska intressen och samtidigt se till att försvara vår europeiska samhällsmodell, så att utvecklingsländerna har större möjlighet att införlivas i världsekonomin.
Det är denna balans som legat till grund för kommissionens förslag.
För att undanröja vissa missförstånd vill jag också erinra om att våra målsättningar när det gäller att öppna handeln med tjänster för konkurrens inte har något att göra med att avreglera för allt vad tygen håller.
Det vi diskuterar är en kombination av marknadstillträde och regler.
De två kan inte skiljas åt om vi vill genomföra vår målsättning i dessa internationella förhandlingar, nämligen att få fart på tillväxten, införliva utvecklingsländerna i världshandeln och se till att dessa öppningar av marknaden för konkurrens omfattas av vissa kollektiva preferenser eller värderingar i vårt samhälle.
Inom kommissionen anser vi att förhandlingarna om tjänster både ligger i de industrialiserade ländernas och i utvecklingsländernas intresse, och det av flera skäl: till att börja med kan man inte längre rent allmänt skilja handeln med varor från handeln med tjänster.
Utan tillgång till de högkvalitativa system som tillhandahåller försäkring, finansiering, redovisningstjänster, telekommunikation, transporter och distribution är en ekonomi i dag inte längre konkurrenskraftig.
Det gäller såväl de utvecklade länderna som utvecklingsländerna.
Vidare har Europeiska unionen mycket att vinna på dessa förhandlingar.
Tjänster är den mest dynamiska sektorn i den europeiska ekonomin.
De står för två tredjedelar av BNP och sysselsättning hos oss.
Avslutningsvis är tjänster ofta Akilleshälen i många utvecklingsländer, vars exportkapacitet begränsas av låg produktivitet och bristande konkurrens inom tjänsteindustrin.
De flesta av dessa länder är för övrigt mycket medvetna om detta, vilket framgår av det faktum att över hälften av de förfrågningar som unionen fått när det gäller att öppna handeln med tjänster kommer just från utvecklingsländerna: Kenya, Indien, Mali, Gambia, Egypten, Mauritius och Brasilien, för att bara nämna några.
Men betyder det att man med dessa argument förespråkar en fullständig avreglering, eller till och med en avreglering eller en privatisering, av tjänsterna?
Absolut inte!
Ett stort antal av de tjänster som är föremål för handel är med all rätt strikt reglerade, och dessa regler som fastställts av behöriga offentliga myndigheter måste man ta hänsyn till när man främjar handeln med tjänster.
Det är anledningen till att unionen enligt vår uppfattning gjort rätt i att välja WTO som huvudsaklig ram när det gäller att öppna tjänstemarknaden för konkurrens.
I motsats till en uppfattning som ibland sprids innebär de multilaterala förhandlingarna större insyn och god förvaltning från staterna, eftersom de bygger på tydliga bestämmelser som är kända och respekterade av alla aktörer i förhandlingen.
Utan en världshandelsorganisation skulle förhandlingarna om tjänster ske enbart bilateralt, utan gemensamma spelregler, något som utan tvekan skulle bidra till påtryckningar mot utvecklingsländerna.
Ur den synvinkeln är Världshandelsorganisationen, en multilateral organisation om någon, alltså en bra och nödvändig garant mot en okontrollerad avreglering.
När denna ram upprättats följer förhandlingen vissa principer som det är bra att erinra om i huvuddrag inför kammaren, så att diskussionen sker på sunda och exakta grunder.
Första principen: förhandlingarna gäller handel med tjänster och inte hur de regleras i respektive land.
Staterna behåller all handlingsfrihet för att införa de regler de vill och anförtro förvaltningen av dessa tjänster till offentliga eller privata företag.
Förhandlingarna inom WTO har inget att göra med, vare sig direkt eller indirekt, beslut om privatisering som vissa stater kan fatta.
Andra principen: varje land är fritt att fastställa vilka sektorer de avser att öppna för internationell konkurrens och vilka de vill behålla stängda.
Jag erinrar om att inom WTO fattas besluten genom samförstånd, dvs. en stat är lika med en röst.
Det är inte möjligt att komma överens utan att också ta med utvecklingsländerna där de som kommit längst, såsom Kina, Indien och Brasilien, mycket väl kan göra sig hörda.
Tredje principen: det finns ingen sektorsvis ömsesidighet i denna förhandling.
Förenta staterna skulle exempelvis kunna besluta att öppna utbildningssektorn för konkurrens utan att det tvingar andra stater att följa efter i förhandlingen.
Fjärde principen: de överordnade offentliga tjänsterna utesluts från diskussionen.
Det allmänna avtalet om handel med tjänster omfattar inte tjänster som inte tillhandahålls vare sig på kommersiell basis eller i konkurrens med andra leverantörer.
Det är alltså först när staterna väljer att låta de offentliga tjänsterna styras av marknadslagarna som de omfattas av bestämmelserna för denna marknad och kan gå in i förhandlingen.
Femte och sista principen: när det handlar om stora tjänster av allmänt intresse - utbildning, hälsa, kultur, vatten, energi, allmänna transporter - kan varje land fritt välja mellan olika lösningar.
De kan välja att organisera tjänsten som ett monopol, offentligt eller privat.
Länderna kan också välja att öppna tjänstemarknaden för konkurrerande leverantörer men samtidigt begränsa tillträdet till inhemska företag.
Landet kan också exempelvis öppna tjänstemarknaden för inhemska och utländska leverantörer, men utan att göra något som helst multilateralt åtagande enligt tjänsteavtalet.
Länderna kan slutligen göra åtaganden enligt det allmänna tjänsteavtalet som omfattar de utländska företagens rätt att tillhandahålla tjänster vid sidan av inhemska leverantörer, och ändå behålla rätten att välja om de vill behandla dem på samma sätt som de inhemska leverantörerna.
I vilket fall som helst gäller öppningen, när den väl accepterats, endast icke-diskriminering och innebär inte på något sätt att man avstår från att utöva regleringstillsynen.
Det allmänna tjänsteavtalet ingriper alltså inte i frågor om att fastställa uppdragen för de offentliga tjänsterna, hur de skall organiseras eller finansieras.
Ur den synvinkeln behåller medlemsstaterna i WTO hela sin frihet.
Dessa skyddsmurar är enligt vår uppfattning den bästa garantin för att Europa skall kunna fortsätta att utveckla sin egen modell för tjänster i allmänhetens intresse, samtidigt som vi åtnjuter fördelarna med att öppna handeln med tjänster.
Detta bevarar den europeiska modellen bättre än att utesluta tjänster i allmänhetens intresse från tillämpningsområdet för det allmänna tjänsteavtalet, vilket är ett förslag som jag haft tillfälle att diskutera vid flera tillfällen.
Jag tror att ett sådant uteslutande skulle vara kontraproduktivt, eftersom det skulle leda till att på ett fullständigt och multilateralt sätt fastställa en förteckning över tjänster som betraktas som tjänster i allmänhetens intresse och inleda en multilateral debatt om en önskvärd utvidgning av denna förteckning, där varje medlemsstat i WTO kan ha en annorlunda uppfattning.
Jag tror att man till slut skulle riskera att få en förteckning som är mer begränsad än unionen själv skulle önska.
Jag kommer nu till själva förhandlingarna.
Vilka är våra målsättningar?
Undanröja eller minska ett antal hinder för tillträde inom flera sektorer där unionen har företag på världsnivå - telekommunikation, företagstjänster, tjänster utförda av fackmän, finansiella tjänster, byggnation, distribution, transport, energi och turism.
För att kunna genomföra dessa offensiva målsättningar måste unionen lägga fram ett innehållsrikt erbjudande.
Våra önskemål och erbjudanden har självfallet inte improviserats.
De tar sig i konkreta förhandlingsdokument uttryck i politiska riktlinjer som upprättades i december 2000, efter diskussion med de övriga EU-institutionerna - rådet och parlamentet.
Sedan dess har dokumenten om vårt synsätt på förhandlingarna i stor utsträckning blivit offentliga, bland annat på vår webbplats.
Kraven på WTO: s partner, vilka lämnades in i juli förra året, omfattar en rad sektorer som blivit offentliga och till vilka jag kan återkomma.
Jag betonar att dessa krav varken syftar till att avskaffa den offentliga servicen eller privatisera de offentliga företagen.
Unionen har inte ställt några krav på något land när det gäller hälsovårdstjänster eller audiovisuella tjänster, och endast Förenta staterna har från oss fått en förfrågan begränsad till privat högre utbildning.
Hur är det då med erbjudandena?
Vi inom kommissionen överlämnade i början av februari förslaget till erbjudande till rådet och parlamentet, genom att försöka uppfylla önskemålen både från de utvecklade länderna och utvecklingsländerna, med särskild betoning på önskemålen från utvecklingsländerna.
När det gäller sektorer föreslår vi att man uppfyller önskemålen om finansiella tjänster, datatjänster, telekommunikation, transporter, distribution, posttjänster, tjänster utförda av fackmän och turism.
Vi vill på så sätt göra en särskild satsning på att ta hänsyn till önskemålen från utvecklingsländerna, genom att föreslå att unionens åtaganden när det gäller tillfällig förflyttning av personer skall förbättras.
Detta erbjudande har utformats för att fullständigt bevara de offentliga tjänsterna inom unionen, och jag skall återkomma till detta innan jag avslutar.
Inget nytt åtagande har föreslagits inom utbildnings- och hälsoområdet och vi föreslår heller inget åtagande på området för audiovisuella tjänster.
Jag skall återkomma till detta tillsammans med min kollega Viviane Reding.
I sitt arbete har kommissionen i stor utsträckning inspirerats av kommentarerna vi fått som svar på ett offentligt samråd som inleddes i slutet av hösten förra året.
Jag betonar att vårt förslag till erbjudande fortfarande är konfidentiellt när det gäller detaljerna, så att medlemsstaterna har tillräckligt med förhandlingsutrymme och så att ni som har tillgång till detaljerna i erbjudandet kan arbeta med det.
Jag vet och är mycket medveten om att den begränsade klassificeringen under vilken denna text meddelats er inte är till er fulla belåtenhet, åtminstone för några av er, och det är anledningen till att vi gjort vårt bästa för att bidra till en informerad parlamentsdebatt.
Dagens sammanträde visar det, efter de framträdanden jag varit föremål för inför det utskott jag rapporterar till.
En sista punkt i denna fråga om insyn: när våra förslag väl avslutats har jag beslutat att offentliggöra dem i sin helhet.
Europeiska unionen blir den första medlemmen i Världshandelsorganisationen som slår in på den vägen.
Jag har gjort det för att motsvara ett antal önskemål som för övrigt till stor del kommer från den här kammaren.
Jag har inte gjort det när det gäller förfrågningar som vänder sig till tredje land.
Om jag skulle offentliggöra dessa förfrågningar skulle ett antal av våra samarbetspartner i förhandlingen uppfatta ett sådant offentliggörande som ett försök att sätta press på dem, vilket inte skulle vara bra för vår förhandlingsposition.
Några ord om två sektorer där det nuvarande förslaget inte innehåller något erbjudande.
Till att börja med handeln med energitjänster.
Vi föreslår på det här stadiet ingen förbättring av våra åtaganden, i avvaktan på att man skall avsluta de pågående arbetena inom WTO om klassificering av energitjänster inom ramen för tjänsteavtalet.
När det gäller handeln med tjänster för uppsamling, rening och distribution av vatten föreslår vi på det här stadiet inte heller något åtagande, dels för att vi bara fått en förfrågan inom denna sektor, dels för att vi också tillsammans med våra samarbetspartner inom WTO tydligt vill klargöra vad inom denna sektor som hör till tillhandahållande av tjänster.
Det är ett område där vi har stora offensiva intressen, och vissa av våra medlemsstater har redan låtit oss veta det.
En sista punkt innan jag säger något om den kulturella mångfalden och det audiovisuella området, där vi i dag befinner oss på stadiet med erbjudanden.
Vi är i början av förhandlingen och vårt erbjudande om att öppna vissa tjänster för konkurrens skulle självfallet bara omvandlas till åtagande om det under förhandlingen skulle visa sig att andra också är beredda att förbättra våra europeiska aktörers tillträde till tjänstemarknaderna.
Låt oss avslutningsvis komma till handeln med kulturella och audiovisuella tjänster och den kulturella mångfalden.
Kulturen, särskilt den audiovisuella sektorn, är inte utesluten ur det allmänna tjänstehandelsavtalet.
Unionen har bara, i slutet av Uruguayraundan, fullständigt bevarat sin handlingsfrihet, både den nuvarande och den framtida, genom att inte göra några åtaganden när det gäller tillträde till marknaden och nationell behandling inom detta område.
Vi bibehöll dessutom då en lång lista med undantag från klausulen om mest gynnad nation, som gör det möjligt att göra skillnad mellan olika tredje land när det gäller hur deras audiovisuella verk behandlas inom unionen.
Det är denna rörelsefrihet som man gemensamt kallade? kulturellt undantag? och som döpts om till? bevarande av den kulturella mångfalden?.
Kommissionens mandat när det gäller de pågående förhandlingarna består i att bevara de politiska önskemålen när det gäller att upprätthålla och främja den kulturella mångfalden.
Helt naturligt håller vi oss därför till vårt mandat och föreslår inga åtaganden på området audiovisuella tjänster i dessa förhandlingar.
Eftersom främjandet av den kulturella mångfalden ingår i EG-fördraget hör det helt naturligt till vår handelspolitik.
Vissa av WTO: s medlemsstater har redan redogjort för sina förväntningar på det audiovisuella området, bl.a.
Förenta staterna, Brasilien och Japan.
Andra har även aviserat offensiva intressen, som t.ex.
Indien, utan att för den skull lämna något exakt önskemål.
Man känner därför tydligt att intressena skiljer sig mellan utvecklade länder och utvecklingsländer och vi måste - och jag tror att det är Redings och min ståndpunkt inför er i dag - vara mycket medvetna om att främjandet av den kulturella mångfalden inte skall begränsas till att varje medlemsstat försvarar sin inhemska industri.
Det handlar inte om att åstadkomma en ny förklädd protektionism som inte kommer att övertyga någon.
Vi tror att det blir lättare för oss att övertyga bland annat utvecklingsländerna om det berättigade i vårt tal om vi kan visa att vi verkligen är öppna för mångfalden, och då krävs det ett offensivt synsätt.
Den defensiva delen av detta ärende är min uppgift.
Min kollega Viviane Reding, som ansvarar för den offensiva delen, skall nu berätta för er hur långt vi har kommit.
