# ID: svediakorp-gov433828
# author: Maes (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-02-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 451
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


För tydlighetens skull, herr talman, jag är inte heller författare till den gemensamma resolutionen, jag är författare till en resolution.
Resolutionen som vi lade fram syftade till att rikta allvarliga anklagelser med avseende på situationen för de mänskliga rättigheterna i Zimbabwe och att i synnerhet betona faran som Svangirai löper i en orättvis rättegång som förs mot mannen som under normala omständigheter hade kunnat vara landets president om inget valfusk hade förekommit.
Jag kan emellertid inte använda mina återstående sekunder till att fördöma situationen för de mänskliga rättigheterna.
För vår kammare föredrar att upprepa allt igen och än en gång lägga tonvikt på att förstärka sanktionerna.
Detta samtidigt som alla medlemsstater i Europeiska unionen, inklusive Förenade kungariket, var gång på nytt hänvisar till artikel 3 vars punkt 3 säger att undantag måste gälla när det handlar om internationella sammanträden som måste äga rum någonstans.
Med hänvisning till den artikeln och till punkt 3 har Europeiska unionen nu beslutat att Mugabe skall åka till Paris för att under toppmötet nästa vecka tala om situationen för de mänskliga rättigheterna.
Mina damer och herrar, kolleger!
Hur i herrans namn skall vi undvika den här tvetydigheten?
Än en gång splittras vi i den här frågan, samtidigt som vi tillsammans vill fördöma sanktionerna.
Men det kan väl ändå inte vara så att vi i Europeiska unionen systematiskt vill ha fler sanktioner om medlemsstaterna som vi ingår i unionen med, om hela rådet, som för övrigt är frånvarande igen, inte ingriper och inte väljer någon entydig lösning.
Vi i vår grupp pläderar för att hålla dialogen vid liv, att utfärda sanktioner som kan tillämpas, men att inte åberopa oss på sanktioner som gör det omöjligt att föra en dialog.
Alldeles nyss hörde vi om situationen i Venezuela, där äger ingen dialog rum!
Man säger att det finns ett behov av en dialog; här är den dialogen också nödvändig!
Det finns en mängd punkter i vår resolution som vi skulle vilja godkänna.
Men det är naturligtvis också så att man inte bör förvänta sig något hjältemod från de länder vars ekonomi är så sammanvävd med Zimbabwes, men som är större än ekonomierna i våra egna europeiska medlemsstater som inte ens har modet att tillsammans begära att en FN-representant skall undersöka situationen för mänskliga rättigheter på plats i Zimbabwe.
Därför kommer vi att rösta emot ett antal av de här paragraferna, och vi kommer inte att kunna godkänna resolutionen som helhet, men vi fortsätter att kämpa för de mänskliga rättigheterna och emot den här ödesdigra regimen.
