# ID: svediakorp-gov433802
# author: Byrne (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-02-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,008
# sentences: 49
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag har lyssnat mycket noga och med stort intresse till denna mycket viktiga debatt.
Man kan inte låta bli att bli rörd av den kraft och passion med vilken parlamentsledamöter uttryckt sina åsikter i denna tråkiga fråga.
Några intressanta idéer har utvecklats under debattens gång och kommissionen kommer att undersöka dem alla mycket noga.
Det mesta som tagits upp behandlade jag redan i mitt inledande anförande, och jag tänker inte gå in på detta i detalj just nu.
Låt mig än en gång understryka den grundläggande principen om att beslut angående omstruktureringar är företagsledningens privilegium men även deras ansvar.
Det verkar råda en bred enighet i Europa om hur man skall hantera kriser som kan uppstå på grund av företags behov av att anpassa sig, av industriella förändringar och av företags omstruktureringar.
Låt mig än en gång bekräfta betydelsen av effektivt, tidigt och omfattande samråd med arbetstagarnas representanter.
Ni har dock även uttryckt andra typer av betänkligheter, och jag skulle vilja ge er kommissionens preliminära syn på saken.
Innan jag gör det skulle jag vilja ta upp ett par saker som sades.
Det gjordes till exempel hänvisningar till Europeiska kol- och stålgemenskapen, och jag tillfrågades huruvida artiklarna 3 och 5 är tillämpliga under dessa omständigheter.
Det verkar vara så att artiklarna 3 och 5 inte längre är tillämpliga eftersom EKSG inte längre gäller.
Det är inte heller möjligt med statliga bidrag.
Det vet vi alla.
Det finns ingen befogenhet på EU-nivå att hantera många av de frågor som tagits upp av ledamöter i eftermiddagens debatt.
Jag kan bara citera det som Zrihen sade i sitt anförande för en liten stund sedan, när hon sade att lagstiftningsarsenalen är otillräcklig.
Det är verkligen så.
I många fall är det inte mycket som kan göras med avseende på några av de frågor som ni tagit upp, just på grund av det som Zrihen nyss sade.
Jag skall nu behandla några av de frågor som ni tagit upp.
För det första följer kommissionen, i handelstvisten mellan USA och EU, en mycket aktiv linje med hänsyn till de unilaterala åtgärder som vidtagits av USA för att skydda sin stålindustri.
Dessa defensiva åtgärder omfattar, förutom intensiva bilaterala kontakter i syfte att lösa konflikten, vedergällningsåtgärder och utnyttjande av WTO: s tvistlösningsmekanism.
Min kollega, kommissionsledamot Lamy, driver just den frågan med kraft.
En annan fråga som togs upp i debatten var en fråga i samband med utvidgningen.
För stålindustrin, liksom för många andra näringsbranscher, är utvidgningen främst en möjlighet att utvidga verksamheten i eget intresse och i arbetstagarnas intresse.
Vissa frågor har samband med uppfyllandet av normer i de nya medlemsstaterna, främst inom social- och miljöområdet.
De frågorna behandlas dock genom tekniskt stöd för att hjälpa deras industrier att anpassa sig samt genom garantin att dessa nya medlemmar måste uppfylla gällande gemenskapslagar från och med anslutningsdatumet.
Flera ledamöter hänvisade till socialfonder och så vidare och särskilt till fri användning av gemenskapsfonder, främst Europeiska socialfonden, för att stödja utbildning och omskolning av arbetstagare som drabbats av omstrukturering.
Jag skulle vilja säga några saker om det.
Efter det att EKSG-fördraget slutat gälla finns den enda möjligheten i Europeiska socialfonden och i ingripanden från strukturfonderna.
På lång sikt måste huvudmålet vara en omställning av den lokala industriverksamheten.
Det kommer att ha mycket större effekt på regionerna än direkta socialbidrag till de anställda, fast vissa övergångsåtgärder kan övervägas.
Vi får inte glömma att bidrag för att rädda och omstrukturera företag i svårigheter i princip fortsätter att vara förbjudet för järn- och stålindustrin, liksom allt investeringsstöd.
Samma regel gäller för de länder som ansöker om anslutning och i fråga om nytt stöd.
Det pratades också om att göra offentligt stöd beroende av ett upprätthållande av sysselsättningen.
Allmänt sett gäller redan den typen av villkor för offentligt stöd till företag.
Flera av de nuvarande instrumenten gör en specifik koppling mellan erhållandet av offentligt stöd till skyldigheten att hålla personalen sysselsatt under en viss minimiperiod.
I riktlinjerna för nationella regionalbidrag klargörs det att bidrag för skapande av arbetstillfällen måste ges på villkor att den sysselsättning som skapats behålls i minst fem år.
Kommissionens förordning om statligt sysselsättningsstöd innehåller också bestämmelser som fastslår att sådant stöd endast kan ges om sysselsättningen behålls under minst tre år, eller två år när det gäller små och medelstora företag.
Arbetstagare skall även garanteras fortsatt sysselsättning i samband med bidrag för rekrytering av arbetstagare med funktionshinder.
Strukturfondernas regler innehåller inte några liknande villkor, men det är klart att i den mån strukturfonder används för att samfinansiera statliga bidragsprogram måste relevanta skyldigheter att behålla personalen under en minimiperiod respekteras.
Några hänvisningar gjordes till ett av de berörda företagens påstådda ambitioner att göra nyförvärv i Polen.
Om Arcelor eventuellt skulle förvärva fabriker i Polen eller andra tredje länder så skulle det bli föremål för en utredning av kommissionen i enlighet med förordning 4064 / 89 om kontroll av företagskoncentrationer.
Kommissionen understryker att den endast tillåter koncentrationer som är förenliga med den inre marknaden.
I sin utvärdering drar kommissionen endast en slutsats om konkurrensaspekter utan att blanda sig i ett privat företags industripolitik.
Jag skulle också vilja säga att kommissionen inte har fått någon information om några förvärvsplaner som det företaget skulle ha lyckats med.
Slutligen så har industriella förändringar ekonomiska konsekvenser och påverkar sysselsättning och social sammanhållning.
De ger dock även upphov till utmaningar om dessa förutses, förbereds och förvaltas.
Dialog, öppenhet och insyn, lämpligt arbetarengagemang, förutseende, riskförebyggande och utveckling av anställbarheten är det viktigaste i vårt europeiska svar på den här företeelsen.
Låt oss göra vårt bästa för att skapa de juridiska eller andra instrument som kan främja dessa principer.
