# ID: svediakorp-gov433801
# author: Zrihen (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-02-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 832
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr kommissionsledamot, kära kolleger!
Även jag anser att kommissionsledamotens svar var bedrövligt.
Jag fick intrycket av att befinna mig inför en inventering av en förbandslåda, när olyckan plötsligt inträffade, och givetvis ansåg man att den var oundviklig.
Men här gäller det trots allt att inte titta bort, för här står vi inför ett lysande exempel på en globalisering i olag.
I mars 2002 - för nätt och jämnt ett år sedan, snart ettårsjubileum - när de protektionistiska åtgärderna inom den amerikanska stålindustrin motiverades av en vilja att skydda deras nationella stålindustri mot en påstådd invasion av billiga produkter beslöt Europa, genom Lamy och kommissionen, att bemöta detta.
Följaktligen talade kommissionsledamot Lamy om för oss i denna församling att Europeiska unionen, jag citerar? avsåg att skydda sina industrier och sina anställda genom att vidta alla åtgärder som stod till förfogande?.
Lamy preciserade även att dessa försvarsåtgärder borde skrivas in i de internationella förbindelser som unionen har samtyckt till, nämligen inom ramen för Världshandelsorganisationen.
I samma inlägg talade Lamy om vår stålindustri som? omstrukturerad, produktiv, stark och konkurrenskraftig?, och han tillade att han kunde erkänna att vi hade betalat ett mycket högt socialt och ekonomiskt pris under 1980- och 1990-talen, men att vi i dag kunde vara stolta eftersom resultatet i sin helhet var positivt och att vi framför allt inte behövde frukta morgondagen.
Medan han var i farten besökte han fabriken Sidmar i Gent, en produktionsenhet inom gruppen Arcelor, samma företag som i dag avskedar tusentals anställda och försätter en region i förtvivlan.
Uppenbarligen var det otänkbart att Europa skulle bli ett? Far West?, där var och en handlar efter egen vilja, där de starkare ofrånkomligen vinner över de svagare.
Kommissionen erkände att avsaknaden av rättsregler lämnar fältet fritt för ett enskilt maktförhållande, och det är därför vi har reagerat genom att upprätthålla lagar och regler.
Det gör att vi i dag har en desorganiserad världshandel, en handel där Arcelor inte förväntade sig att marknaden skulle vara reglerad, för det är i själva verket just det som det handlar om.
Den amerikanska protektionismen har lett till konsekvenser som har medfört att Arcelor har dikterat marknadens regler utifrån egna kriterier i syfte att tillförsäkra de egna aktieägarna oerhörda vinstmarginaler.
Vi har alltså blivit ett äkta socialt? Far West? på Europanivå.
De multinationella företagen - jag besparar er de stora företag som betraktar de anställda och de mindre företagen som vore de pappersnäsdukar som man slänger när man har använt dem tillräckligt mycket - beslutar dagligen att avskeda personal och lägga ned fabriksanläggningar för att starta andra.
De utsätter de nationella sociala systemen för konkurrens och forcerar länderna att inskränka de anställdas rättigheter.
Dessa företag mottar dessutom bidrag och emellanåt även särskilda förmåner.
De uppfyller inte sina åtaganden, hittar på alla möjliga brister, till och med sådana som man ännu kan upptäcka i systemet med utvidgningen.
Det är tydligt att Europeiska unionens lagstiftande redskap vad beträffar det sociala området visar sig vara otillräckliga, och det finns fortfarande ansvariga europeiska politiker, särskilt inom konventet, som anser att Europeiska unionen inte på något sätt bör intervenera på det socialpolitiska området.
I dag handlar det om Arcelor och i går var det Renault Vilvoorde.
Dessa båda är exempel som driver oss att kämpa här i denna församling för att framföra att Europa bör vara socialt eller annars inte.
Det gäller att inte under några omständigheter fortsätta att förfördela arbetstagarnas rättigheter såsom man har gjort.
Det är en tvingande nödvändighet att se till att företagen på en helt och hållet frivillig basis accepterar sitt sociala ansvar.
För att göra detta måste vi åta oss ett visst antal förpliktelser.
Europa kan mycket väl påminna oss om reglerna för en ambitiös industripolitik.
Hur skall man kunna förbli konkurrenskraftig inom de traditionella industrisektorerna såsom stålindustri, telekommunikation, gas och elektricitet?
Detta Europa skulle sedan utan svårighet i tysthet kunna iaktta omstruktureringar och nedläggningar, och vi inom denna församling, de valda parlamentsledamöter som representerar arbetarna och befolkningarna, vi skulle acceptera detta med armarna i kors, öppna brandskåpet och fråga oss hur vi kan anropa Röda korset!
Det som händer inom stålsektorn var förutsägbart.
Man kan förvånas över att kommissionen verkar ha upptäckt det.
Vad jag skulle vilja avsluta med att säga, herr talman, är att om den europeiska integrationsprocessen uppstod ur Europeiska kol- och stålgemenskapen vars förpliktelser man har erinrat oss om, och om man inte ännu en gång vill säga till medborgarna att detta Europa inte är till för dem utan till för kapitalet så anser jag att vi bör utveckla en särskild interventionsmodell som är anpassad till problemen inom stålindustrin.
