# ID: svediakorp-gov433729
# author: Ebner (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-02-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 400
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Vi hade en situation i vilken det först kom till en förträngning av problemet.
Sedan övergick vi efter hand från förträngning till bagatellisering, olika beroende på stat och respektive stats samhällsskick.
Nu står vi enligt min uppfattning genom detta betänkande inför ett försök till helhetssyn.
Jag anser att betänkandet totalt sett är positivt, även om det säkert kan förbättras.
Analysen är mycket omfattande och bra.
Om vi betraktar de fem olika stegen, produktion, transport, marknadsföring, konsumtion och konsekvenser, kan vi konstatera att vi som samhälle, som lagstiftare måste ingripa på olika områden och inom olika sektorer.
När det gäller produktionen tror jag att vi måste engagera oss starkare på utvecklingshjälpens område - detta är ett annat område, men det har ju mycket stor betydelse i detta sammanhang.
För om vi inte är i stånd att i tid frivilligt dela med oss kommer vi väl att vara tvungna att göra det i framtiden.
Vad transporten och marknadsföringen och den kriminalitet som har samband med dessa beträffar är jag av den uppfattningen att ytterligare ansträngningar krävs som absolut måste åtföljas av en skärpning av hithörande åtgärder i preventivt syfte och i fråga om vårdinsatser.
Detta hör visserligen inte till vårt direkta ansvarsområde, men jag tror, ja jag är övertygad om, att vi måste vidta adekvata åtgärder på detta område.
Konsumtionen framställs i regel som ett problem för individen.
Det är emellertid inte bara ett problem för individen; det är en fråga som berör såväl individen som dennes familj, den direkta omgivningen liksom även närsamhället och samhället i stort.
Som framgår av den mycket omfattande analysen i betänkandet hör konsekvenserna också till folkhälsans problemställningar.
Det är alltså ett problemområde som berör hela samhället, och jag tror att detta fenomen, som efter att ha bagatelliserats nu åter går in i en ny fas där man har en helhetssyn på problemet, särskilt när det gäller vården, endast kan ge resultat i en dialog, där hela omgivningens hjälp och beredskap mobiliseras, alltså den omedelbara omgivningen på orten.
Jag hoppas att samhällets inställning i fråga om detta undan för undan ändras och att beredskapen till större insatser växer, vilket är förutsättningen för en framgångsrik kamp mot detta gissel.
